Friday, 24 September 2010 11:42
Intresset för den internationella urfolksfestivalen Riddu Riđđu lockade dryga 3000 besökare till Manndalen, i den norska delen av Sápmi. På det fuktiga gräset trängs gummistövlar med grova kängor, näbbar och emellanåt någon annorlunda färgglad sko som rest långt.
Text och foto: EWA JACOBSSON
Översättning:
– Tonerna är i dig, låt tonerna komma ut, säger jojkläraren Biret Alehtta Mienna till oss tolv nybörjarjojkare som är samlade runt brasan i torvkåtan.
Vi jojkar fåglar, personer och solen – som till slut vaknar till och skiner under festivalen. Eva Hurley från Österrike tar med sig jojkupplevelsen som en kontakt med jord och himmel och Rita Verhoef från Holland är tacksam för att hon fått lära sig mer om det samiska:
– Ett fantastiskt sätt att få komma tillbaka till rötterna.
De första dagarna av festivalen bjöd på flerdagarskurser i bland annat mongolsk sångteknik, festivalsamiska, örtkurs och en matlagningskurs som det finsk-ugriska urfolket vepserna höll i.
Konserter, film, konst och dans – att mingla mellan lávvu till lávvu är trots det gedigna programmet med 95 olika aktiviteter en av höjdpunkterna.
– Väldigt stor del av festivalandet sker på campen. Det sociala är det största, säger Marina Asplund.
DET ÄR MIDNATTSOLENS sista dagar och det är fortfarande ljust när tuaregerna från Mali äntrar scenen i kaftaner och turbaner. Ett meditativt sound sprider sig på festivalområdet och långt upp i dalen. Kanske som Biret Alehtta Mienna berättade om barnet som så självklart såg att växterna har en melodi; Tinariwens sound kändes som Manndalens jojk.
När fjälltopparna runtomkring festivalområdet är pudrade med nysnö som fallit under natten så börjar festivalen komma igång rejält på helgen. Festivalgunget stod bland annat Wimme, F.A.C.E, rapparna Duolva Duottar och årets unga artist Niillas Holmberg för.
Christian och Fredrik Kjærholm Elsner i det grönländska bandet Nanook sitter tillbakalutade dagen efter deras konsert, som de säger kändes bra men att det ändå var märkligt att spela för människor som inte känner till deras musik.
– Det är svårt för folk förstår inte texterna, men det är ju vad den här festivalen handlar om. Vi kan bara vara oss själva och förmedla känslan på vårt eget språk, säger en nöjd Christian som dock ser fram emot en publik uppemot 30 000 på Tivoli i Köpenhamn några dagar senare.
Mari Boine med musiker från Zanzibar äntrade scenen den sista kvällen till det största publikuppbådet på festivalen. Hon välkomnades varmt och bjöd på närvaro och musikaliska utflykter, men så klart hennes klassiker också. I mellansnacket var hon kritisk till konsumtionssamhället. Prylsamhället var ändå inte långt borta. På marknaden såldes duodji, marockanskt och vepsiskt hantverk, luhkkás som värmde de kyliga konsertkvällarna och ja, såklart det allestädes närvarande torkade renköttet.
Nästa år firar Riddu Riđđu 20-årsjubileum. Vad händer?
– Vi ska hylla det vi har gjort för den samiska identiteten, berättar festivalledaren Ragnhild Dalheim Eriksen stolt.
Bildtexter:
Riddu1: Rita och Adrian Verhoef från Holland är sålda på samisk kultur och har även startat en fanclub för Mari Boine: www.mariboine-fanclub.com.
Riddu2: Yurtakonserten var populär.
Riddu3: Marit Bongo sålde mest av de små påsarna av torkat renkött.
Riddu4: 100 urfolksungdomar deltog på kurs och workshops för ungdomar mellan 13-25 år.
Riddu5: Silje-Marie Pedersen från Norge och Magnolia Pichiya från Guatemala.
Riddu6: Biret Alehtta Mienna lär ut jojk.
Last Updated on Friday, 24 September 2010 14:15
Copyright C 2010 Samefolket
