Ironiskt nog är den grupp av samer som tjänar mest på utfallet av Girjasdomen och nu senast Vapstendomen enskilda samer som inte tillhör sameby. Detta bekräftas av domen i Lycksele tingsrätt den 28 februari 2020. Tingsrätten ogillade visserligen Vapstens lappbys talan om bättre rätt till renskötsel på området än Vapstens sameby men säger i domen att Vapstens lappby har lika rätt till renskötsel, jakt o fiske på samebyn område som medlemmarna i Vapsten sameby. Och att den rätten är grundad på urminnes hävd.
Dessutom har tingsrätten kommit fram till att medlemsregleringen i rennäringslagen strider i tre avseenden mot bestämmelser i regeringsformen.
Dessa är 1 kap. 2 § sjätte stycket om samiska folkets möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas, om egendomsrätten enligt 2 kap. 15 § samt om begränsningarna i rätten att bedriva näring 2 kap. 17 § regeringsformen.
Därför ska 1, 11, 12 §§ rennäringslagen åsidosättas. Medlemmarna i Vapstens lappby behöver alltså inte vara medlemmar i sameby för att driva renskötsel gemensamt med medlemmarna i Vapstens sameby.
NU HAR DET gått en dryg månad efter det att Girjasdomen meddelades. Många synpunkter på vad domen, egentligen innebär, har framförts från många håll. Ännu så länge har inga oberoende jurister gjort en offentlig analys på vilket sätt alla inblandade parter kommer att påverkas av den i framtiden.I väntan på denna analys är det några slutsatser man kan dra efter att ha läst domen. Som nämnts i inledningen är det samer som inte tillhör sameby den grupp samer som mest tjänar på att samisk rätt är grundad på urminnes hävd.
HD har utförligt beskrivit vilka som vid ingången av 1886 års renbeteslag har upparbetat denna rätt. Domstolen kommer fram till att det är samer i sin helhet som i vart fall från mitten av 1700 talet har jagat, fiskat och drivit renskötsel och på så sätt upparbetat den.
Detta har bekräftats av Girjas sameby som uppgett att samer som inte tillhör samebyn medverkat till att upparbeta och vidmakthålla samebyns rätt till jakt och fiske.
Urminneshävd är en grundläggande rättsprincip som existerar oberoende av lag och tillkommer alla samer.
HÖGSTA DOMSTOLEN säger att den samiska rätten kan anses ha övergått till medlemmar i sameby. En följd av detta är att tillämpningen av samisk rätt ska ske i organiserad form. Enskilda samer som tänkt sig tillämpa sin rätt att jaga och fiska på sina fäders marker utan att tillhöra någon organisation kommer troligen att bli besvikna med det utfall som domen fått.
Många hade inte väntat sig att HD:s dom skulle gå till samers fördel och blev tagna på sängen. Mycken legitim oro och undran över hur kommer mina möjligheter och intresse för jakt och fiske att påverkas i framtiden med denna nyordning. Frågor man bör ta på största allvar.
Det är inte längre en intern fråga enbart mellan en grupp samer vs staten, utan en fråga mellan samer i sin helhet, staten och svenska folket.
Uppenbart är att ett flertal paragrafer i rennäringslagen strider mot regeringsformens rättsprinciper och behöver ses över.
VI UTGÅR IFRÅN att Sveriges regeringen beaktar, vid anpassning av lagstiftningen enligt principen om urminnes hävd, att enskilda samer som inte tillhör sameby och som bidragit till att upparbeta urminnes hävd är svenska medborgare och är därmed garanterade rättsskydd enligt Regeringsformen och Europakonventionen.
Lars-Paul Kroik
Sametingsledamot
Burgfjäll
Lars-Jonas Johansson
Sametingsledamot
Björkvattsdalen
