Friday, 23 October 2015 23:31
FILM Nyligen avslutades inspelningen av långfilmen Sameblod, där Lene Cecilia Sparrok spelar huvudrollen. Hon gestaltar Elle-Marja som rymmer från nomadskolan till Uppsala för att lämna sitt samiska arv och bli svensk.
TEXT KATARINA HÄLLGREN FOTO OSKAR ÖSTERGREN/AMANDA KERNELL
Hur fick du huvudrollen i filmen Sameblod?
Jag blev kontaktad av produktionen och åkte på casting till Umeå under samiska veckan. Jag provspelade några scener och sedan fick jag göra mer casting och till slut fick jag frågan om jag ville ha rollen. Jag blev jätteglad. Jag har alltid tyckt om att spela teater i skolan, men jag har aldrig tänkt att jag skulle få en filmroll. Jag tänkte att det här nog bara händer en gång i livet.
Hur var det varit att spela en roll i en långfilm?
Jag har lärt mig så himla mycket. Jag har fått erfarenhet och kunskap och jag har lärt mig hur mycket jobb det är. Det tar mycket tid att göra en film, men det var så värt det. Jag gjorde min första filmdag den 10 augusti och sen sista dagen den 25 september. På fritiden har jag läst manus och övat på scener, men jag har också använt kvällarna och mina lediga dagar till att plugga skolarbete. Hela sommaren har jag jobbat med repetitioner och övningar så sommarlovet blev kort i år.
Du spelar Elle-Marja som vill lämna det samiska och bli svensk. Hur var det att gestalta en sådan roll?
Jag tycker min karaktär är riktigt tuff, hon vågar så mycket när hon lämnar det samiska. Det är mycket i min karaktär som inte är mig. Personligen hade jag aldrig kunnat lämna det samiska, det ligger mig närmast hjärtat. Men jag kan förstå varför hon gör som hon gör. Det var hårt på nomadskolan och med den rasism som fanns i byn då, som även finns idag. Det är en stark historia.
Vad var det svåraste med inspelningen?
Det var mycket som var svårt och varje dag var en ny utmaning. Det svåraste var nog scenerna där jag var ensam, det är svårt att inte ha någon att spela mot.
Vad var det roligaste med inspelningen?
Det var att lära känna alla nya människor och när man fick skratta med dem. Varenda dag var kul. Det fanns dagar när man kunde gruva sig för en speciell scen, men då fick jag hjälp av Amanda (Kernell, filmes regissör, reds anm) för att kunna använda det i scenen.
Hur kommer det vara att se sig själv på bioduken?
Jag vet inte om jag vågar titta! Jag har fått se något klipp som redan är klart och det var så konstigt att se sig själv. Samtidigt var det kul att se resultatet av någon man gjort. Men filmen har premiär först om ett år, så jag kanske hinner förbereda mig.
Kan du tänka dig att bli skådespelare?
Ja, kanske. Det har varit jättekul och jag kan gott tänka mig att göra mer film och teater. Men jag har inte bestämt mig för vad jag vill göra än. Det får tiden utvisa.
Last Updated on Friday, 29 January 2016 22:47
