“Det pratas om mig som en boom
från den som är gäst i min zon“
Idag upplever många att den samiska kulturen har fått en större synlighet än på mycket länge i svensk offentlighet. Det svenska majoritetssamhället beskriver ofta de litterära framgångar som exempelvis Elin Anna Labba och Ann-Helén Laestadius rönt som en ”samisk boom”. Som om det plötsligt skulle ha fötts ett stort antal samiska författare och konstnärer.
Citatet ovan, från Sofia Jannoks singel ”Boom”, riktar ljuset på hur detta perspektiv utgör en på många sätt enspråkig kolonial blick på samisk konst, musik och litteratur. Boomen handlar, som vi ser det, snarare om majoritetssamhällets uppvaknande.
SAMER HAR ALLTID producerat kultur, det är ingen nyhet. Men för att kunna verka som författare och konstnär krävs också rimliga förutsättningar. I denna artikel vill vi ge en bakgrund till det arbete som lett till att samisk litteratur i Sverige under de senaste fem åren har stärkts.
Den 16 november 2021 har det gått fem år sedan Författarförbundets samiska råd och Bágo Čálliid Siebrie tillsammans presenterade ett 10-punktsprogram som skulle stärka och stötta utgivning, produktion och kunskap om samisk litteratur inom Sveriges gränser.
Genom historien har samisk litteratur haft ett stort internationellt genomslag, men det starka politiska osynliggörandet och förminskandet av samisk kultur i och med nationalstaternas formande har haft stora konsekvenser. Exempel på detta är den svenska statens nomadskolor som lämnat djupa sår i generationer framåt för ett helt folk. Idag kan en stor del av alla samer varken tala, skriva eller läsa på sina egna språk.
I EN KARTLÄGGNING av den samiska litteraturen som Författarförbundets två samiska ombud, Anne Wuolab och Nils-Henrik Sikku, gjort stod det klart att på svensk sida av Sápmi gavs det fram till 2016 i snitt ut 0,2 originalmanus skrivna på samiska varje år. För ett samiskt barn som ville läsa nyskriven litteratur på sitt hjärtespråk innebar detta rent konkret att hen kunde räkna med tre nya böcker från det att hen föddes till dess att hen började på gymnasiet. Detta kan ställas i relation till barnboksutgivningen på svenska som tangerar 2 000 titlar per år.
Ombuden konstaterade: ”Läget för samisk litteratur är av sådan allvarlig karaktär att endast ett sammanhållet nationellt stöd- och reformpaket kan vända den negativa trenden”.
Situationen var så illa att författare i Sverige som valde att skriva på samiska tvingades vända sig till norska förlag för att över huvud taget ha en chans att få sina böcker utgivna. I Norge garanterar ett rådande stödordningsprogram att bibliotek runt om i landet köper in nyskriven litteratur på de samiska språken, men detta ledde och leder samtidigt till att författare från den svenska sidan av Sápmi inte bara konkurrerar med sina kollegor på den norska sidan, utan även med de från finsk sida. Så ser det ut än idag, då Sverige konsekvent har fortsatt att ignorera den samiskspråkiga bokutgivningens behov och utmaningar.
BÁGO ČÁLLIID SIEBRIE som grundades 2014 såg därför ett brinnande behov av att driva samiska författarfrågor på svensk sida, och ett samarbete med Författarförbundet kunde snabbt inledas. Författarförbundets dåvarande ordförande Gunnar Ardelius gick i bräschen för att ett samiskt råd inom förbundet skulle bildas. På plats i Jåhkåmåhkke hösten 2016 mötte Bágo Čálliid Siebrie och Författarförbundet inbjudna nyckelaktörer, media samt åhörare från orten för att diskutera den samiska litteraturens framtid. Ett strategiprogram med tio avgörande punkter presenterades, och Ardelius poängterade särskilt att ”beskrivningen av den svenska litteraturen blir ofullständig utan den samiska litteraturen”.
Mötet fick stort genomslag och uppmärksammades även av riksmedia. Samma dag som programmet presenterades lyfte kommunalrådet i Jåhkåmåhkke behovet av ett samiskt författarcentrum tillsammans med Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum, och MP-politikern Henrik Blind ställde sig omedelbart bakom 10-punktsprogrammet. Ett år senare arrangerades Bágo in Books, den första samiska litteraturfestivalen i modern tid på svensk sida.
MCKET HAR HÄNT sedan dess och det samiska rådet har därför med glädje kunnat revidera 10-punktsprogrammet:
I form av regionbevakare är idag de samiska ombuden en permanent ordning inom förbundets struktur.
Tjállegoahte, samiskt litteratur- och författarcentrum, som från början drevs i projektform av Bágo, har idag utvecklats till ett självständigt centrum som driver frågor om samisk litteratur, med kurser, föreläsningar och rådgivning till samiska författare, såväl som till det samiska och svenska samhället i stort.
Behovet av en samisk författar- och översättarskola är på väg att uppmärksammas. I januari 2022 startar Valand en samisk översättarutbildning, som följer i fotspåren av Sámij Åhpadusguovdásj författarskola från 2014.
Flera av punkterna har med andra ord uppfyllts och några av dem är på god väg att genomföras, men ännu finns både gamla och nya utmaningar kvar. Samisk förlagsverksamhet bör stärkas för att öka utgivningen av samisk litteratur i Sverige, i synnerhet på samiska språk. Alla i landet bör ges möjlighet att läsa och låna nyskriven samisk litteratur på biblioteken. En av de viktigaste punkterna är att Tjállegoahte ska ges permanent finansiering för att kunna fortsätta driva och förvalta det arbete som gjorts de senaste åren. En tryggad finansiering är helt avgörande för att arbetet ska kunna fördjupas och bli framgångsrikt, och ett måste för att samisk litteratur på samiska språk över huvud taget skall kunna fortsätta att utvecklas och leva på den svenska sidan av Sápmi.
MED DET SAGT gläder det oss att kunna presentera nya siffror rörande utgivningen av samiskspråkig litteratur de senaste fem åren. Idag har den tidigare siffran på 0,2 böcker per år stigit till 1,6 böcker per år, vilket, trots att siffran givetvis fortfarande är mycket låg, motsvarar en ökning med 700 procent.
Författarförbundets råd för samisk litteratur
Carina Bergström, Pär Hansson, Malin Nord, Johan Sandberg McGuinne, Sara Inger Sara, Nils-Henrik Sikku
