”Fråga djuren, de kan lära, himlens fåglar kan ge dig svar. Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar kan upplysa dig.” Job 12,7-8
”Beare mii leat rabas – mii oažžut dieđuid- olu dieđuid- beare mii geahččat mii oaidnit olujus lottit jus eallit láhttejit ártegit dalle dat bohtet min lusa muitalit” Áillohaš
”Bare vi er åpne – får vi beskjed- viten- bare vi ser- lærer vi – hvis fugler – hvis dyr- oppfører seg rart – da kommer – de til oss- for å fortelle” Nils Aslak Valkeapää
Riehpovuotna (Repparfjorden) är lekområde för flera fiskarter. I tillägg trivs både lax, havsöring och havsröding i fjordens kalla vatten. Den planlagda havsdeponin kommer tillföra tonvis av giftigt gruvavfall i fjorden. När det blev känt för allmänheten, talade fjorden tydligt till oss. En morša, valross, lade sig gott tillrätta på en sten med sin stora kropp och visade sig fram för nyfikna människor under flera dagar. Mitt emellan två bergsryggar med samma namn, Gumpenjunni, Ulveryggen, på var sin sida av fjorden, låg valrossen. Deponin är planlagd att ligga rätt utanför Veaiggesvuotna, Fægfjorden, inte så långt ifrån valrossens placering. Kanske var den utsänd av sin Máddu för att berätta något för oss? Men är vi villiga att lyssna?
BÅDE NATIONALSKALDEN Áillohaš och Bibeln lär oss om fåglarna och djuren, att de uppsöker oss, talar till oss. Vi ska vara speciellt uppmärksamma när de beter sig på ett ovanligt sätt. I samisk tradition finns det många berättelser om Máttut – stammödrar. Alla djur har en Máddu. Laxen har sin, hälleflundran sin, fiskmåsen som svävar över fjorden har sin. Máttut är stora och väldiga, men visar sig bara för oss när vi plågar deras barn, eller tar mer än det som var vår del att ta. Om en ska följa den traditionen ska vi inte bedriva jakt eller dike på ett sådant sätt att att vi åsamkar vrede hos djurens Máttut.
RIEHPOVUOTNA HAR välkomnat människorna. Fjorden är resursrik för dem som fiskar året runt, för dem som har sommarboplats där och fiskar delar av året. Som kristna är vi kallade att älska vår nästa som oss själva, och ta ansvar för vår nästas välbefinnande. Detta diakonala ansvar har vi också gentemot våra med-skapelser samt de ekosystem som förser oss och ger oss liv. Värn om skapelsen och kamp för rättigheter är en del av kyrkans omsorgstjänst och är en viktig del av det kristna budskapet. Fiskarna i havet och renarna på landet ger generöst av sig själva så att vi kan få mat. Det kräver att vi har respekt för dem och den välsignelse de är i våra liv. Vi ska fråga om lov, vi ska visa respekt. Bibeln berättar för oss hur det skapade lovprisar Gud, och det är jorden, fiskarna, djuren och fåglarna som ska upplysa oss. Bibeln börjar med skapelseberättelserna, där människorna är det sista Gud skapade. Människan har fått förvaltaransvar och ska ta vara på allt som Gud har skapat. Förvaltaransvaret blir grovt missbrukat när människor förstör de fjordar, fjäll och marker som ger oss liv. I begynnelsen svepte en gudsvind över vattnet och kallade fram livets krafter, vattnet svarade med en mångfald av arter som kryllar på både land och vatten. Dessa livssammanhang är heliga, för helig betyder det som måste beskyddas för att framtidiga generationer ska få leva. När vi inte anser fiskens lekområden eller renens kalvningsplatser som livets vagga som måste beskyddas, så har vi också mist respekt för Guds skaparverk. Inte bara kyrkor är heliga platser, men helig är varenda plats där liv uppstår, där skapelsens välsignelse blir synlig och märkbar. Våra redan sårbara sammanhang kan inte tåla den förgiftning av fjordvattnet som tungmetaller från havsdeponi förorsakar. Förtryck av urfolk och deras landrättigheter är en fortsättning av grön kolonialism, en kolonialism som tar bit efter bit av livsmöjligheterna från folk och fä.
Amos 5,7 säger: ”Ni förvandlar rätten till malört och slår rättfärdigheten i marken!”
Bibeln är tydlig!
RÄTTFÄRDIGHET I relation till skapelsen är Guds vilja. Människorna, djuren, vattnet och markerna hänger samman så att alla kan ha det gott. Bibeln förstår rättfärdighet som respektfulla och ömsesidiga relationer mellan folk, marker och havet. Orättfärdigt handlande förstör livssammanhangen. Skapelsen har börjat slå tillbaka. Värmeböljor och översvämningar skadar den balans som vårt klot har haft i många miljoner år. ”Mni Wiconi – Water is Life”, var slagordet i Standing Rock, då amerikanska urfolk protesterade mot en oljeledning som hotade vattenresurser och därmed livets grundval. I Riehpovuotna står relationen mellan vatten och liv i fara på ett liknande sätt. Nu måste det bli slut på att några få profiterar en kort period medan framtidens generationer sitter kvar utan livsgrundlag. Vi kan inte längre tillåta att konsekvenserna för människor och djur ignoreras av kapitalstarka aktörer som inte ser något annat än profit, och gömmer sig bakom retorik om arbetsplatser och distriktspolitik. Om fjorden förstörs är förutsättningarna för att bo på platsen borta. Naturen blir ödelagd och fjorden kan inte längre förse människorna med det de behöver. Havsdeponin planeras på trots av anbefallningar om det motsatta. Det strider mot urfolksrättigheter och är fjärran från målsättningen om att styrka och lära av urfolks traditionella kunskap om förvaltning av hav och land.
LÅT OSS LÄRA av Morša och andra skapelser. Låt oss bärga Riehpovuotna, avveckla havsdeponering i Norge, kämpa för rättfärdighet och värn om skaparverket.
Ellos Riehpovuotna! Leve Repparfjorden! Let the fjord live!
”Men låt rätten välla fram som vatten, och rättfärdigheten som en outsinlig ström!” Amos 5,24
Bierna Bientie, Den norske kirke, Snåase
Anne-Grethe Bientie, Den norske kirke, Snåase
Mariann Lörstrand Blind, Samiska rådet, Svenska Kyrkan, Jåhkåmåhkke
Elisabeth Beckstrøm Breen, Teologenes Klimaaksjon
Sara Ellen Anne Eira, Ledare, Sámi girkorađđi, Guovdageaidnu
Hallgeir Elstad, Teologisk fakultet, Universitetet i Oslo
Christel Eriksen, Overlege i barnepsykiatri og rådsmedlem i NHBDR
Elisabeth Utsi Gaup, Sámi allaskuvla, Guovdageaidnu
Marion Grau, MF vitenskapelige Høyskole/Teologenes Klimaaksjon (textförfattare)
Sigridur Gudmarsdottir, VID vitenskapelige høgskole, Stavanger og Universitetet på Island (textförfattare)
Gyrid Gunnes, Kirkens Bymisjon, Oslo
Laura Hellsten, Åbo akademi
Kaisa Huuva, Universitetet i Umeå
Eir Andreas Ihlang Berg, Girkolaš Oahpahusguovdáš Davvin (KUN), VID, Tromsø
Ingrid Inga, ledare, Samiska rådet, Svenska Kyrkan, Jåhkkamåhkke
Siri Broch Johansen, kunstner, medlem av Nord Hålogaland bispedømmeråd
Stig Lægdene, Den norske kirke
Tove Lill Magga, Bugøyfjord
Robert Mood, forfatter og foredragshållare, tidligare president norske Røde kors
Marit Myrvoll, Tromsø
Mona Nicolaisen, Universitetet i Sørøst Norge
Tina Dykesteen Nilsen, VID vitenskapelige høgskole, Stavanger
Carl Petter Opsahl, MF Vitenskapelige Høyskole
Anna Kuoljok, Sámi Safari Camp, Drag
Ingar Nicolaisen Kuoljok, Drag
Bernd Krupka, Girkolaš Oahpahusguovdáš Davvin (KUN), VID, Tromsø
Siv Rasmussen, Universitetet i Tromsø
Petra Carlsson Redell, Teologiska högskolan, Stockholm
Mikkel Nils Sara, Sámi allaskuvla, Guovdageaidnu
Lovisa Mienna Sjöberg, Sámi allaskuvla, Guovdageaidnu (textförfattare)
Line Skum, Girkolaš Oahpahusguovdáš Davvin (KUN), VID, Tromsø
Rebecca Solevåg, VID vitenskapelige høgskole, Stavanger
Maria Steinsvik Kronvald, Universitetet i Tromsø
Torbjørn Brox Webber, Girkolaš Oahpahusguovdáš Davvin (KUN), VID, Tromsø
Máhtte Sikku Valio, Eben Eser hellodatsearvegoddejođiheaddji Guovdageainnus
Om du vill skriva under uppropet mot dumpning av gruvavfall i Riehpovuotna går du in på på https://www.opprop.net/ellos_vuotna.
FOTO HENRIK BLIND
