Saturday, 23 September 2006 18:59 |
Översättning av Nils Henriks Sikkus artikel. Orginaltexten är på nordsamiska.
Skogsbranden tog sin början den 11 augusti har brunnit oavbrutet i veckor. Brandförsvar från hela landet har lyckats begränsa branden med 25 kilometer 40 meter breda brandgator. Men inne på själva brandområdet är röken fortfarande tjock. Markägare har mist stora värden och Udja samebys bästa vinterbete med hänglav och renmossa är borta för lång tid. Går det illa kan branhärden likt en kolmila ryka hela vintern under det tjocka humustäcket. Det är en osäker framtid som väntar berörda. Det handlar om en av Sveriges största skogsbränder i modern tid. Elden har tagit 3000 hektar mark varav 1500 hektar är skog i området 5 kilometer väster om Harads, utmed Lule älv, i Norrbotten. Skogsägarnas rop på hjälp har hörsammats av “skogsministern” Ulrika Messing. Och hon har lite halvhjärtat lovat stöd. Men i sammanhanget har ministern helt glömt gruppen av renskötare i Udja sameby som också drabbats av brandens härjningar. Saministerna Ann-Christin Nykvist har låtit meddela att det inte finns någon stöd till rennäringen för mist betet på grund av skogsbrand. Samernas riksförbund har engagerat sig i saken och söker finna en lösning. Renskötaren Robert Eldebro i Udja säger att det inte ser bra ut och de måste räkna med mycket merarbete i vinter och stödutfodring. Eldebro hoppas att sametinget kan gå in på något sätt och hitta former för krissstöd till sambyn. Enligt Skogsstyrelsens bedömning DET ÄR 500 hektar kring Klusåberget med lavhedar och granland som blivit eldens rov. Robert Eldebro räknar med att hänglaven nog är borta i flera generationer medan han hoppas kunna finna renlav i området igen om 30-50 år. Hänglaven är viktig som reservmat för renen när betet låser sig och de inte kan gräva sig ner till vegetationen på botten. En del markägare vill ha de ödelagda markerna klassade som reservat och få ersättningsmarker av staten. Alla är dock inte eniga för med den lösningen mister de mark som de ägt i generationer. För Udja sameby kan ersättningsmarker för renbete vare ett alternativ till kostbar utfodring. Inget vet riktigt hur det blir när renhjorden åter kommer till sin invanda vintermarker och finner att det inte finns något att äta. Robert Eldebro befarar att det kan bli bekymmersamt att hålla hjorden så pass samlad att den inte sprider sig in på grannarnas områden. SKOGSFORSKARE och myndigheter välkomnar i vissa fall skogsbränder. Länsstyrelsen i Norrbotten har till exempel låtit sommarens skogsbrand i Muddus nationalpark brinna och enbart begränsat dess spridning in på privat ägda marker. I Kanada låter man i vissa fall skogsbränder sköta sig själv och enbart skydda bebyggda områden. Att släcka alla skogsbränder kan i framtiden bli allt för kostsamt. Samtidigt är skogsbrand något naturligt och bör ske lite då och då för att ge plats och möjlighet för nya arter och insekter att utvecklas i en brandskadad skog. Men i det aktuella fallt vid Harads och byn Bodträskfors kan det märkliga inträffa att det kan fortsätt brinna väldigt länge. Enligt bedömare kan det här området med tjockt humustäcket – utsatt för glödande hetta i veckor – ge upphov till brand som kan liknas vid en kolmila. Rotrester och annat kan kola och på så vis under lång tid och stå emot regn och snö och fortsätta ryka hela vintern. NILS-HENRIK SIKKU |