Tuesday, 31 October 2006 09:35
Vi kräver att staterna tar sitt förnuft till fånga och ansvar, och i synnerhet Norge erkänner vår rätt till markerna och ser till att vi får en lösning på konflikten. Det skriver renägaren Nils-Torbjörn Nutti med anledning av renbeteskonflikten i norr där både norsk/svenska samer idag bedriver gränsöverskridande renbete.
Jag är en av samerna ifrån Saarivouma sameby som driver renskötsel i Altevatn, Bardu och Dividal/Anjavassområdena i Troms fylke, Norge. Markerna används av oss för sommarbete. Saarivuomasamerna och andra samebyar från Sverige har sedan urminnes tider brukat marker på norsk sida ända fram till Atlantkusten. Samiska familjer har bebott och brukat dessa områden i hundratals år för renskötsel, jakt och fiske.
Norsk stat har konfiskerat dessa områden från oss och metodiskt fördrivit oss längre österut närmare svenska gränsen genom politiska beslut och förnorskning av områdena. Genom konventioner har man berövat marker över huvuden på oss utan att lyssna på våra protester, och gjort oss mark- och rättslösa. Svenska staten har hjälpt till med fördrivningen genom ett passivt handlande i förhandlingar av nya konventioner mellan staterna som reglerar renskötseln. I takt med att man har lagt under sig mer mark så har man befolkat områdena med egna medborgare söderifrån, gynnat andra näringar och även de senaste 30-40 åren flyttat in samer från Finnmarksvidda.
KONFLIKTEN HAR trappats upp ytterligare under de senaste åren med trakasserier, provokationer och fortsatta övergrepp från norsk stat, med bland annat nedrivning av vår rengärden, nya politiska beslut som strider mot lappekodicillen, felaktig beslagtagning av fiskenät, hindrande och bötfällning i näringsutövningen, samt krav på stora bötesstraff för olovlig betning med mera. Detta sker nu år 2006, jag trodde att vi befann oss i en modern tid och rättstat där man respekterar mänskliga rättigheter. Nu får det vara nog, nu måste detta övergrepp ta slut. Vi kräver att staterna tar sitt förnuft till fånga och tar ansvar, och i synnerhet Norge erkänner vår rätt till markerna och sker till att vi får en lösning på konflikten. Har man gömt och glömt bort lappekodicillen 1751 som bägge staters kungar undertecknat för samernas skydd till dessa marker? Denna traktat kan inte sägas upp ensidigt av den andra staten, och knappast av bägge tillsammans heller utan att trampa på mänskliga rättigheter. Vår situation är redan svår och skulle vi förlora mer mark så är det inte möjligt att fortsatt bedriva renskötsel i dessa områden.
VAD GÄLLER konflikten med våra kolleger, samerna på norsk sida, så är våra gamla sommarbetesmarker givna till familjen Oskal för att användas till vinterbete. Områdena är inte naturligt lämpliga för vinterbete på grund av områdets art och brist på renlav. Markerna kan användas för sporadisk betning under en kort tid men inte för en hel vinter. Vi har erbjudit dem plats på våra vinterbetesmarker i Sverige för att lösa deras problem utan att få något gehör från dem eller norsk stat. De verkar vara nöjda med situationen och att de kan utfodra sina renar med pelleterat foder för att klara vintrarna. Är detta framtiden för renskötseln? Staten väljer ut ett fåtal som gynnar statens intressen medan andra slås ut? Jag anser att vi alla måste besinna oss och börja föra samtal med varandra igen för att hitta lösningar. Ingen vill väl slå ut den andre? Eller har förnorskningen gått redan så långt att vi går statens ärenden?
ANNARS HAR VI under de senaste 10-20 åren sett Norge som ett föregångsland i behandlingen av samerna med undertecknande av ILO-konventionen nr 169, bildandet av sametinget, och nu senast Finnmarksloven med mera. Men välviljan sträcker sig bara till de egna medborgarna och skattebetalarna. Vi är ett folk, men har blivit uppdelade till boende och medborgare under flera stater genom stormakternas härskarpolitik. Samtidigt har både Norge och Sverige kämpat för mänskliga rättigheter och orättvisor som sker i andra länder. Eller är detta bara ett spel för galleriet och döljande av sitt egna dåliga samvete för gjorda oförrätter? För övrigt så var det Sverige som var en av initiativtagarna till bildandet av ILO-konventionen nr 169.
MÅNGA DEBATTINLÄGG insända av lokalbefolkningen från Troms fylke ger stöttning till oss, och även ställer krav på politiker att göra detsamma. Vi har aldrig tvivlat på att lokalbefolkningen skulle vara emot oss, det har vi fått bekräftat både genom kontakter med befolkningen och insända debatter i media. Nu hoppas vi också på samma förståelse och handling från de ansvariga i Oslo och Stockholm. Det är dags för staterna och politiker att ta sitt ansvar och göra handling av alla vackra ord, och bevisa inte bara för samerna utan också för andra medborgare och länder att man är förespråkare och beskyddare av minoriteter, de mångkulturella och människorättigheter.
Nils Torbjörn Nutti
Renägare, Saarivuoma sameby
Last Updated on Tuesday, 31 October 2006 09:38
