Man blir tveksam till om debattörerna i Sametinget och media som rapporterar förstår innebörden av urminnes hävd. Det verkar som om man tagit kolonisatörens tänkesätt till sitt eget och dessa tankar har slagit rot som åkerfräken på en grusplan, man ser inte verkligheten.
HÖGSTA DOMSTOLENS dom i Girjasmålet slår fast att renskötselrätten tillkommer den samiska befolkningen och är grundad på urminnes hävd. Urminnes hävd är väl beskriven i Girjasdomen. I inbjudan till sakrådsmöten om översyn av rennäringslagstiftningen säger regeringen att lagstiftningen behöver anpassas till dagens samhällsstruktur och till Högsta domstolens dom i Girjasmålet. I näringsdepartementets anteckningar från sakrådsmötet med sametingets styrelse i oktober 2020 går att läsa att styrelsen anser att samisk rätt gäller endast för samebyar. Det tycks som man vill ha en långsammare rättsutveckling än en löneglidning mellan två avtalsperioder. På det sättet försöker man blockera kategorier av samer, som har ägarintressen i renskötselrätten, från deras urminnes hävd. Det verkar vara svårt att tänka på ett nytt sätt i förhållande till den rättsutveckling och samhällsutveckling som skett samt till Högsta domstolens dom i Girjasmålet.
HÖGSTA DOMSTOLEN har utvidgat begreppet urminnes hävd till att även omfatta nyttjanderätt. Renskötselrätten har upparbetats av enskilda samer i vart fall från mitten av 1700-talet fram till ingången av den första renbeteslagen 1886. Det betyder att varje enskild samisk person, oavsett nu rådande lagstiftning, är bärare av renskötselrätt. I debatten hävdas dock att det är samebyarna som har egendomsrätt i förhållande till andra som inte skulle ha den rätten. Man ifrågasätter Högsta domstolens dom och i förlängningen svenskt rättssystem. I HD-domen beskrivs endast en grupp samer som har renskötselrätt och det är den samiska befolkningen. Därmed är alla samer likställda och allting ska ske på lika villkor och ingen äger mer än någon annan.
NU HAR STATEN aviserat en översyn av rennäringslagen till följd av HD:s dom i Girjasmålet och med hänsyn till den rättsutveckling och samhällsutveckling som skett. Förhoppningsvis kommer även andra lagar som har koppling till rennäringslagen att ses över. Det är komplicerade frågor att utreda. En avvägning är nödvändig mellan berörda samhällsgrupper för att främja samexistens utan allt för stora konflikter i berörda områden. För att nå dit krävs kreativitet och förmåga att tänka på ett nytt sätt för att kartlägga och fastställa verkligheten samt hur man agerar i överensstämmelse med den, och inte som Sametingets majoritet verkar vilja göra att asfaltera grusplanen från åkerfräken för att slippa se verkligheten.
MED DET TÄNKET är det beklagligt att det blir svenska staten som kommer att vara väckarklocka och klargöra vad urminnes hävd egentligen innebär och att det är statens ambition att anpassa lagstiftningen till rådande rättsutveckling och samhällsutveckling samt till följderna av utslaget i Girjasdomen. Vi ser med intresse fram emot en fortsättning
Lars-Paul Kroik, sametingsledamot, Burgfjäll
Lars Jonas Johansson, sametingsledamot, Björkvattsdalen
Christina Åhrén, sametingsledamot, Min Geaidnu
