Såg ni videon Samefolket publicerade från skolavslutningen på Sameskolan i Dearna, Tärnaby? Om ni gjorde det, så såg ni några välformulerade barn i olika åldrar uttrycka sin sorg över att deras skola nu stänger. Barn starka i sin samiska identitet, en identitet som bekräftats och kanske stärkts ytterligare av den skola de gått på. Allt beroende på vars och ens utgångspunkt.
NU KALLAR ju inte politikerna stängningen för en stängning. De säger att skolan pausas på obestämd tid. Och helt avgörande för skolans come back är så klart hur lång den där obestämda tiden blir. Det säger sig självt att ju längre paus, desto svårare blir det att starta om och hitta den kompetens som behövs.
VEM BÄR ansvaret för nederlaget att den enda sameskolan på sydsamiskt område nu klappar igen? Som vanligt är svaret inte enkelspårigt, men att Sameskolstyrelsen som myndighet har ett ansvar är solklart. Om man gör anspråk på att veta exakt vilka som skulle kunna gå på Sameskolan i Dearna, vilket uttrycks i intervjun med Samefolket, så borde det också gå att agera därefter.
SAMISKA FÖRÄLDRAR har också ett ansvar. Om inte samer själva vill bidra till det gemensamma samhällsbygget blir det omöjligt att snickra ihop det utan att det blir ett fuskbygge. Få skulle dock sätta kollektivets bästa främst, om det inte samtidigt gagnar ens barn. Det kan handla om geografiska avstånd, men också om konflikter inom gruppen eller att man vacklar i sin identitet. Här måste sameskolorna visa att det är resan värt och att man inte tar med sig konflikterna in i klassrummen. Så ser professionalitet ut.
OCH INTE heller den här gången kommer staten undan. När Riksrevisionen kritiserar statens arbete för att främja de fem minoritetsspråken, så är det en del i samma mönster. Vi har tidigare berättat om hur språkpengar stryps. Ni vet hur det ser ut med exploateringar i samiska marker, hur det blir allt svårare att överleva inom renskötseln. Hur många i familjebildande ålder blir kvar på de samiska centralorterna, om förutsättningarna för att leva som samer ständigt minskar?
DEMOGRAFIN förändras också i Sábme. Skolan i Dearna är inte den enda sameskolan som ser ett minskat elevantal. Skulle en sameskola i urbaniseringens tidevarv få fler elever i Umeå, Lycksele eller Östersund och skulle dessa i så fall kunna ha något slags filialer på mindre orter? Nya idéprocesser måste hur som helst igång, om den uppväxande samiska generationen ska få ynnesten att gå på trygga skolor där de faktiskt får vara samer.
I DET HÄR numret av Samefolket finns massor med mer läsning. Linda Wågström Sevä berättar om sin kamp mot cancern. Det är en resa genom obegriplig smärta, men också en berättelse om hopp och om att ta vara på livet. Läs, känn, och lyssna till Lindas uppmaning om att alltid söka vård i tid om kroppen säger ifrån. Fast mest av allt önskar vi så klart er alla en frisk och härlig sommar!
