På senare tid har det allt oftare visat sig hur ruskigt obehaglig en dominerande majoritet kan vara. Jag vet, det är inget nytt för många av Samefolkets läsare, men jag menar nog att det har blivit ännu värre i vår samtid när allt kan debatteras online 24/7. Så snart majoritetens självklara perspektiv ifrågasätts, när bara en liten smula tas från deras väljästa kaka, så visar den upp hela sitt maskineri av tolkningsföreträde, historielöshet, hånfullhet, rasism och överlägsenhet.
SUCCESSIVT MEN ändå snabbt har det blivit okej att säga och skriva saker om samer som i alla fall under en ganska lång tid har motats vid någon etisk och moralisk grind. Nu kan ledarskribenter på de stora tidningarna vräka ur sig att 4000 renskötare på svenska sidan av Sábme kan komma att kontrollera halva landet, eller ifrågasätta det samiska folkets urfolksstatus. Jag vet inte vad den här förskjutningen beror på, men någonstans bär våra högsta politiker ett ansvar. För om man som minister ständigt upprepar att man måste få ta mer från de samiska markerna, så ger det signaler om att det är okej att kränka de människor som står i vägen för exploateringarna. Särskilt om de människorna är nära förbundna med markerna man vill åt och ännu mer om de faktiskt tillhör ett annat folk, en annan kultur. Och allt det här visar, att synsättet om samer som mindre värda ligger där redo att ge kollektiv hals, bara de politiska vindarna låter lite syre virvla in.
NÄR MAJORITETSMASKINERIET mullrar igång är det nog nödvändigt att få vara bland sina egna och bland likasinnade. Särskilt när de oliksinnade tenderar att också bli elaksinnade. Annars tappar man förståndet. I gryningen av kampen mot gruvplanerna i Gállok, bestämde vi oss för att vår dotter skulle gå på Sameskolan. Det var inte helt självklart – skolans arv såsom till för renskötande samers barn var tungt. Men det var just nödvändigt. För ingen av oss hade orkat att dagligen möta både andra föräldrar och personal som avskydde oss för våra värderingar och vår kamp, och vårt barn skulle definitivt inte behöva göra det. Den samiska gemenskapen är viktig, inte minst för de unga, om de ska orka stå emot en majoritet som hånar och hatar. Den kanske inte gör den uppväxande generationen immun mot majoritetsmuller, men i alla fall bättre rustad.
NÄR DET HÄR numret började vara redo att skickas in i tryckpressarna stormade det som mest runt DN-skribenten Hanne Kjöllers text på ledarsidan. Dessförinnan var det Svenska Dagbladet som upplät plats åt fjällturisters klagan, sedan STF valt att minska något på sin verksamhet i Jämtlandsfjällen efter dialog med områdets samebyar. Samefolket har besvarat Hanne Kjöllers text på facebook, men mer än så tillät inte rytmen i tidningsproduktionen att vi gjorde av händelsen just nu.
DÄREMOT får ni läsa ett mycket fint porträtt om duodjilegenden Per Isak Juuso. Vår frilansande medarbetare Lars-Ola Marakatt tar oss med dit få journalister har varit, nämligen till Talmas Gaelnam. Han kastar också ljus över en känslig fråga: Vilka samer ska få jaga älg på gamla släktmarker? Samefolket har också träffat några av de samiska samordnarna som har det viktiga uppdraget att lyfta det samiska i just sin förvaltningskommun. Och inte minst: Under två känslomättade rättegångsdagar tog Jåhkågasska tjiellde strid mot regeringens beslut om Gállok i Högsta förvaltningsdomstolen. Läs läs läs.
ÅSA LINDSTRAND
