Tuesday, 28 April 2015 05:31
TEATER För några år sedan spelades barnteaterpjäsen Buolla, med Anne Pavvals bok om pojken Nils-Johan, hunden Jojo och härken Buollas vänskap som grund. För ett par månader sedan hade pjäsen nypremiär i Giron Sámi Teahters regi, med nytt namn, nya skådespelare och ny regissör.
Bulla – min bästa ren, är en barnföreställning från åldern fem år och uppåt. Anna Åsdell spelar pojken Nils-Johan, Paul Ol Jona spelar både Bulla och Nils-Johans pappa och Nina Nordvall Vahlberg står för manus och rollen som hunden Jojo.
Sittandes på mjuka dynor på golvet får publiken följa, och delta, i berättelsen om den lilla renkalven som förlorar sin mamma till en järv. Nils-Johan och hans pappa tar hand om kalven som växer sig stor, stark och rund.
Bulla blir ledarhärk och får en skälla runt halsen som han är mäkta stolt över. Han vill upp till fjällen, se världen och göra sitt jobb som ledarhärk, allt till Nils-Johans stora oro. För vad händer om inte hans bästa vän Bulla kommer tillbaka?
Medan barnen får följa den spännande berättelsen och sökandet efter Bulla får de själva vara med i pjäsen. De dansar ringdans och sjunger sången om Bulla, de hämtar renlav från ett träd och de gissar på olika djurläten. Bland annat.
Invävt i berättelsen får de också lära sig mer om renskötselåret. De får följa med på kalvmärkning, där Nils-Johan besviken konstaterar att Bulla inte finns med i renhjorden. Barnen får själva leka kalvar och Nils-Johans pappa tar fast dem och märker dem i ”öronen”, som är handflatorna de håller längst med huvudet.
Så vad hände då med Bulla? Jodå, helt plötsligt dyker han upp igen, lika hungrig och lika leksugen som alltid och Nils-Johan kan pusta ut. Hans bästa vän är tillbaka.
På föreställningen i Lauker, utanför Arvidsjaur, som Samefolket besöker, har även några mindre barn kommit för att njuta av teater. Det resulterar i total fascination hos vissa av barnen, lite tappat fokus mellan varven och ibland lite svårt att veta när man ska delta i pjäsen och inte. Men de tre skådespelarna sköter det utmärkt, de småpratar lite med den engagerade publiken och leder någon till rätt famn.
Pjäsen turnerar runt om på svensk sida fram till maj i år och arrangörerna på varje ställe får själva välja vilket språk pjäsen ska spelas på, nordsamiska, sydsamiska eller svenska. Föreställningen i Lauker spelades på nordsamiska och svenska.
Tyvärr finns inte pjäsen i dagsläget på lulesamiska. En kostnadsfråga enligt manusförfattaren Nina Nordvall Vahlberg. Enligt henne arbetar teatern med att även kunna erbjuda lulesamiska som alternativ.
Katarina Hällgren
Bildtexter:
Bulla1: På promenaden. Hunden Jojo blir tillsagd efter att ha retats med härken Bullá.
Bulla2: En fikapaus vid eldstaden. Áhttje berättar hur man flyttade med raid förr i tiden.
