Var är skämten och skrattet i Sápmi? I sociala media kan man se några som försöker men annars är det tyst. Som om skrattet fastnat i halsen och försvunnit ner i något gruvhål.
Om talesättet att skratt förlänger livet gäller för Sápmi kommer vårt samhälle inte bli något nytt Mesopotamien direkt. Kommer du också ihåg den gamla goda tiden? Då skämten haglade och skrattades till höger och vänster. Minnet av all visdom som spreds mun till mun vid arran. Eller är det så att minnet spelar oss spratt. Kanske det bara är de roliga minnena som fastnat och resten har bleknat med åren.
IDAG BÖRJAR skärmtiden närma sig alla ens vakna timmar och rapporterna duggar tätt om att vi tittar på skärmen minst 50 gånger per dag. Man ser ju knappt någon i det verkliga livet förutom grannen som man hejar på då och då eller någon bekant på ICA som man växlar några korta ord med. Barnen idag växer inte bara på längden utan även på bredden. Ja samhällstrender idag är inget man direkt skrattar åt. Och det är just det där med skrattet som fastnat i mina tankar. Har du funderat på hur många gånger du skrattar varje dag? Insikten kan vara lika obehaglig som intressant. Jag kommer nog inte att förlänga livet direkt med den mängd jag skrattar varje månad.
JAG KOMMER ihåg när vi som barn satt som klistrade mot väggen och lyssnade på historier som både fick en att stelna av skräck och skratta oss till näst intill livlöshet. Vet inte om det är att man idag är vuxen men samtalsämnena idag handlar om Corona, vardagsekonomi, kanske om alla problem med barnen, psykiska problem, klimathotet, träningshetsen, kanske om sprängningar eller den rekorddyra dieseln och lite byaskvaller däremellan.
OM MAN vidgar vyn så ser jag inte heller att skrattet i Sápmi direkt är närvarande i offentligheten. Istället är det nyheter och allvarliga samhällsprogram eller kritik till höger och vänster. I bästa fall skrattas det åt andras misstag eller varför inte felsägningar på samiska. Inte speciellt humoristiskt, nej. I en tid där många tappat språket någonstans på vägen, och psykisk ohälsa är på tapeten känns det mer som vuxenmobbing.
HUR MÅNGA skämt har du hört idag? Försöker någon ens vara rolig. Vart är humorn i Sápmi? Den kanske finns där bakom något hörn som jag inte hittat. Eller så har Coronan dödat det sista skrattet. För det är väl en sak att skratta i telefon med någon och en annan att skratta ihop.
DET VAR NÅGON som sa att det är pengarna som förstört allt. Allt som styrs av pengar blir skit. Kanske finns det en poäng med det. Hur i all sin dar ska man ha råd med både Volvo, villa och vovve och alla andra livsnödvändiga fordon dessutom. Ne,j den kumulativa effekten av allt är att skratten fastnar i halsen. Vem har tid att skratta när pengarna måste in? Och vem orkar skratta om man har två jobb och ska byta blöjor eller skjutsa barnen och däremellan hinna oroa sig för både tåget och Naturvårdsverket och hinna följa inläggen på Facebook. Nej, man ska vara glad att man håller sig flytande. Att överleva nästa vinter är väl det livet i Sápmi handlar om. Jobba på och betala skatt går före skratt. Hoppas du med humor gör dig hörd och får Sápmi på rätt köl igen!
LARS-OLA MARAKATT
