Konstnären Tomas Colbengtson växte upp på 1960-talet i ett hem präglat av samisk kultur. Men det som var svårt och känsligt med det samiska talade ingen om. För Tomas blev konsten ett sätt att tala med sina föräldrar utan att behöva använda ord. ”Man kan nog säga att konsten blev min räddning”, säger han i intervjun med Samefolket.