Jag avskyr den konstruerade idén om nationalstaten. Jag kväljs av sånt som makarna Myrdals vilja att likrikta. De båda visar på en osund uppfattning om den egna förträffligheten och en oförmåga att acceptera verklighetens olikheter. Till dem som stör nationalstatstanken och drömmen om ett homogent Sverige hör samer. Det blir skitjobbigt med ett urfolk som ser annorlunda på markerna, åberopar internationella konventioner och tycker att man vill ha lite kompensation för historiska övergrepp.
SVERIGEVINDARNA drar fram över Sábme med oförminskad kraft. När en minister står och berättar för Kiruna att Kiruna behöver gruvan i Nunasvaara är det en jäkligt oskön mix av paternalistisk och rasbiologisk kolonialism som levereras. Och utöver att gynna utvinningsindustri i urfolkets marker gör Sverige som vanligt: Saboterar samisk kultur på mer subtila vis.
REGERINGENS senaste budget innebär neddragningar till samiskt språkarbete. Det som är småsummor för ett ekonomiskt rikt land som Sverige riskerar att slå hårt mot Sábme. Tänk att ännu år 2025 måste människor argumentera för de samiska språkens existens och berätta att språkarbete tar tid och kräver kontinuitet.
SOM JOURNALIST är det mer eller mindre påfrestande att belysa det pågående sabotaget mot samisk kultur. Olika delar är olika svåra att ta sig an. Jag önskar till exempel att jag aldrig någonsin hade behövt intervjua änkan efter en man som avslutat sitt liv på grund av rättssystemets maktobalans. Odd Björnar Björkås var övertygad om att han hade rätten på sin sida när han sköt en björnhona med ungar som tagit åtskilliga kalvar. Han kontaktade de myndigheter som skulle kontaktas och försökte inget dölja. Men det norska rättsystemet åtalade och fällde. Det är svårt att föreställa sig upplevelsen av att man som vanlig medborgare utan onda avsikter placeras i samma fack som grovt kriminella, dömd av ett system som i sig utgör en kulturkrock. För Odd Björnars närmaste fick det följder som aldrig kan försvinna.
MEDIAS rapportering om självmord har förändrats genom historien. Som journaliststudenter i mitten av 1990-talet fick vi lära oss att svenska medier mycket sällan rapporterade om suicid annat på ett allmänt plan. Det här har förändrats och det har kommit rekommendationer för hur rapporteringen kan ske. Rättsprocessen mot Odd Björnar Björkås har varit uppmärksammad från start. Samefolket bestämde sig för att berätta om den i samband med manifestationen utanför hans hem. När beskedet om Odd Björnars död kom fick vi tänka om och jag vill understryka att Odd Björnars familj har varit informerad om hela publiceringen i god tid i förväg. Nu hoppas jag att den här berättelsen landar där den behöver landa.
SAMEFOLKET går in i en ny publicistik era. De artiklar du nu läser på någon av dina skärmar kommer i pappersform i samband med utgivningen av nästa nummer. Tio digitala nummer ges ut under 2025, medan innehållet med smärre variationer trycks på papper vid fem tillfällen. Följ med oss genom den här omställningen och eventuella barnsjukdomar, och vi hoppas kunna producera mer och bättre samisk journalistik på sikt.
