Wednesday, 12 July 2006 11:19
Boken avslöjar ett förlegat, patriarkaliskt tänkande hos författaren, anser Göran Lundvall som är kritisk till sakframställningen i Folke Grubbströms självbiografi Färdas som en människa. Folke Grubbström lapptillsyningsman.
Självbiografier kan vara intressant läsning. En förutsättning är dock att författaren har distans till sig själv. Frestelsen att skönmåla och framhålla sig själv som en person med särskild hög moral och med speciella förtjänster kan vara svår att motstå och blir påfrestande för läsaren. Aktuell bok är tyvärr ett exempel på detta och därtill i anmärkningsvärd hög grad.
För den fjällintresserade läsaren utgör boken en natur- och äventyrsskildring med underhållningsvärde. Renskötselmyndighetens omfattande byggnadsverksamhet under l970- och 80-talet i väglöst vildmarksområde (=samiskt kulturlandskap) har inneburit strapatser och spännande upplevelser. Som ett led i rennäringens rationalisering har det utöver tekniska anläggningar byggts broar, vandringsleder och övernattningsstugor till gagn för alla som vistas i fjällområdet. Författaren, övrig fältpersonal och säsonganställda ortsbor har utfört ett förtjänstfullt arbete under ofta svåra förhållanden.
Detta är den positiva sidan av skildringen.
Boken avslöjar emellertid ett förlegat patriarkaliskt tänkande hos författaren. En inställning som påminner om statlig lapp- och renbetespolitik med rötter i l800-talet. De för samerna förödmjukande yrkestitlarna lappordningsman, lapptillsyningsman och lappfogde var avskaffade långt före författarens första vikariatsanställning.
Sverige ger sig ut för att vara ett världssamvete och drar sig inte för att kritisera andra länder för deras behandling av ursprungsbefolkningar och minoriteter. Och detta trots att vårt land inte gjort upp med sitt eget koloniala förflutna när det gäller behandlingen av samerna och rennäringen.
I bokens förord anger Grubbström att hans arbetsuppgift vid anställningen var att övervaka hur lappbyarna (samebyarna) följde renbeteslagen – en efterhandskonstruktion. Varför detta felaktiga påstående när helt andra direktiv gällde? År l966 riktade Justitieombudsmannen mycket uppmärksammad och starkt kritik mot berörda myndigheter och krävde att det förnedrande förmynderiet över samebyarna omedelbart måste upphöra. Den nya renäringslag som blev en följd några år senare gjorde samebyarna till självständiga juridiska föreningar. Den gamla renskötselmyndigheten avskaffades. Lantbruksnämnderna i de tre renskötsellänen fick till uppgift att vara näringsmyndighet för renskötselutövarna på samma sätt som för jordbruksföretagare. De problem som kunde uppkomma för dessa två areella näringar i form av överträdelser av lagbestämmelser etc. skulle handhas av de myndigheter i samhället som hade de uppgifterna och vars personal hade utbildning och kompetens härför.
Trots att en avkolonialisering ägt rum på de flesta håll i världen finns ett övervaknings- och understödstänkande kvar när det gäller ursprungsbefolkningar. Att det även på central nivå fanns och fortfarande finns personer med ett förlegat tänkande i hithörande frågor är ett faktum, något som även öppnar Sverige för internationell kritik.
Grubbström tar även upp den mycket aktuella frågan om älgjakten. Han vidhåller sin gamla uppfattning att samebyarna fått för stora älgtilldelningar. Vidare att det inte föreligger dubbla jakträtter och att ”dubbelregistreringen” är felaktig.
Samebyarnas älgjakt ingår emellertid i renskötselrätten och omfattar genom urminnes hävd all mark ovan lappmarksgränsen. Renskötselrätten är grundlagsskyddad och är samernas garanti för framtida renskötselutövning.
Dubbelregistreringen är en logisk följd av att två parter har jakträtt. Vem skall avstå eller fråntas rätten? Begäran att systemet med den helt reglerade älgjakten även skulle omfatta renskötselområdet gjordes av Svenska Jägareförbundet. Detta fick en dubbel registrering av älglicensområdena till följd och de farhågor som uttalats om ökade motsättningar mellan befolkningsgrupperna besannades. En produktionsanpassad älgavskjutning hade gått att ordna på annat sätt.
Boken slutar med att författaren uppger att han omplacerats inom myndigheten och fått andra arbetsuppgifter. Däremot inte den verkliga orsaken härtill. ”Att färdas som en människa” måste innebära att man färdas med öppenhet och ärlighet. – Du skall inte bära falsk vittnesbörd mot din nästa står det i Andra Mosebok.
Göran Lundvall F.d. rennäringstjänsteman i Västerbotten
Last Updated on Wednesday, 12 July 2006 11:20
