Sverigedemokraterna trampade upp spåret och gjorde renskötseln och samiska rättigheter till en valfråga. Nu ansluter sig Kristdemokraterna till sänka-urfolks-racet och kör om genom att lägga fram konkreta förslag: Ta bort rennäringen som riksintresse och reducera renhjordarna. Lagstifta bort konsekvenserna av domen i Girjasmålet. I historielösa uttalanden försöker de klä nedärvd rasism i en påhittad landsbygdslogik.
Ebba Busch håller presskonferens i Luleå. Jag lyssnar till orden om och om igen: Vi ska ta bort rennäringen som riksintresse. Renstammarna ska reduceras. Vanligt folk måste kunna få jaga och fiska. Det ska vara rättvist. Rennäringen tränger undan andra näringar.
Det är Kafka. I mitt huvud målas satiriska scenarier upp: En armé av renar iklädda romerska rustningar sopar igen gruvhål med sina gigantiska klövar. De stackars svenskarna försöker kravla sig upp ur gruvhålet, men blir obönhörligen ihjältrampade. Renarmén marscherar vidare. De demolerar vattenkraftverken så att majoritetsmänniskorna flyr för sina liv undan de hämndlystna vattenmassorna. Nu far renarna vidare till vindkraftverken. Titta nu, hur de pittoreska möllorna faller som grå torrfuror i en gammelskog när renarna stångar sina mäktiga horn mot dem! Ingen skonas där renarmén går fram.
Nå, jag ska lämna mina fantasier därhän. För det är ju faktiskt det de är. Fantasier. Den bild av renskötseln och samiska rättigheter som Kristdemokraterna och andra försöker tvinga in i våra huvuden är en ogrundad fantasi. En falsk beskrivning av verkligheten.
Att påstå att renskötseln tränger undan andra intressen är absurt. Hade makten legat hos renskötseln hade inte det lavrika vinterbetet minskat med mer än 70 procent sedan 1950-talet. En utveckling helt att hänföra till industriskogsbrukets metoder och omfattning. Hade samebyarna fått bestämma hade många sentida och nya gruvprojekt aldrig ens nått prospekteringsstadiet. Då hade inte heller tusentals vindkraftverk uppförts på mångfaldens och renbetets bekostnad. Då hade inte en jättekraftledning dragits genom betesmarkerna för att försörja Finland med el.
Antalet exempel är oändligt och de visar en enda sak: Nämligen att förhållandet är det omvända mot vad Ebba Busch, Peter Kullgren och andra hävdar. Ända sedan den svenska kolonisationen av samiska marker tog sin början har majoriteten trängt undan minoriteten. Och det oavsett om minoritetens människor har ägt renar eller huvudsakligen jagat och fiskat för sitt uppehälle. Markerna har krympt, vattnen har strypts. Det finns inte ett enda årtionde sedan de första renbeteslagarna stiftades som det samiska folket har fått mer betesmark, större jaktmarker eller vidare fiskevatten.
Någonting säger mig att Ebba Busch ansluter sig till en tideräkning som tar sin början en juldagsmorgon för sisådär 2026 år sedan. Det kan man inte tro. För istället tycks hon, tillsammans med en rad andra politiker och ledarskribenter, starta om sin tideräkning varje morgon hon vaknar: ”Hoppsan! Ingen historia att beakta heller idag – så skönt!” Det är så klart praktiskt att avhända sig ansvar för handlingar bakåt i tiden. I synnerhet för de övergrepp staten, som du som vice statsminister representerar, har ägnat sig åt. I den optimala historielösheten, i det mentala landskap där backspeglar inte finns, går det så mycket lättare att jonglera med uppdiktade påståenden om orättvisor och hur vanliga svenskar lider under rennäringens makt.
Men om enskilda politiker och nationella partier nu saknar moralisk kompass och bortser från historiska skeenden, så finns det system och strukturer för att förhindra dylika haverier. Sverige har åtaganden genom bland annat FN:s deklaration om urfolkens rättigheter och sin egen grundlag. Rättsväsendet genom domen i Girjasmålet säger också sitt. Denna vill Kd runda genom ny lagstiftning. Partiet vill också lyfta bort rennäringen som riksintresse och reducera ”renstammarna”. Och det är inte bara innehållet i det som sägs, utan också hur det sägs, som är otäckt. Det är sättet att hantera renar endast som siffror i ett bokslut. Det är den totala bristen på insikt och empati, både gentemot djurens egenvärde och de människor som idag med stolthet förvaltar tidigare generationers strävanden.
Kristdemokraterna lät Sverigedemokraterna bana väg. Sedan kunde de bara fortsätta i det upptrampade spåret och få utlopp för något som mest liknar unken, nedärvd, kristet anstruken rasism. De båda partierna är beredda att försöka påskynda utrotningen av en kultur som har visat sig vara tämligen resilient, men som inte klarar sig utan sina marker. Att den samiska kulturen är beroende av sina marker vet så klart kd-ministrarna Busch och Kullgren när det flosklar ur sig förminskande fraser om att det samiska språket ska värnas.
De som vill se den samiska kulturen amputeras genom att begränsa renskötseln ger sig dessutom ut för att vara de icke renskötande samernas vänner. Så är det inte. Jag vågar påstå att inte en enda same kommer att få det bättre om exploateringsvänliga och rasistiska partier får som de vill. Det betyder inte att rättighetsglappet samer emellan inte existerar. Men lösningen på den situationen finns aldrig i försåtligt presenterade förslag som urholkar urfolksrätten och saboterar för renskötseln.
Åsa Lindstrand
chefredaktör och ansvarig utgivare på tidningen Samefolket
