Svenska sidan av Sápmi sjuder av kreativitet. Men den är underfinansierad. Norge ger årligen drygt 150 miljoner mer till samisk kulturverksamhet. Även inom Sverige är skillnaden häpnadsväckande. Stabil finansiering och kompetenscentrum är exempel på viktiga steg på vägen mot ett stärkt samiskt kulturliv.
Samiska konstnärer, författare och filmare uppmärksammas stort i och utanför Sápmi. Vid konstbiennalen i Venedig representerades den Nordiska paviljongen enbart av konstnärer från Sápmi. Där visade Anders Sunna från Kieksiäisvaara sin familjehistoria i form av ett över 20 meter långt verk. Och som en av Sveriges tre konstnärer broderade Britta Marakatt Labba Sápmi. I en jättelavvu, tältkåta, hade sex samiska kortfilmer i 270 graders visningsformat världspremiär.
AMANDA KERNELLS Sameblod öppnade ögonen för dem som inte kände till rasismen mot samer. Dokumentärer speglar samtiden, Tystnaden i Sápmi av Liselotte Wajstedt går på bio just nu. Augustprisade Ann-Helene Laestadius och Linnea Axelsson bevisar kvaliteten på den samiska litteraturen tillsammans med andra författare som Elin-Anna Labba. Netflix har köpt rättigheterna och gör film av till Ann-Helen Laestadius bok Stöld. Unga lovande författare som Moa Åstot och Ella-Maria Nutti stiger fram. Artister som Sofia Jannok, Maxida Märak, Simon Marainen och Jon Henrik Fjällgren är sedan länge etablerade på våra scener.
PUBLIKEN VILL ha mer, samerna är en del av kultursverige. De visar på hög konstnärlig kvalitet, och på den längtan som finns efter att skapa sin berättelse genom sin egen röst, genom danssteg och stygn. Konstnärerna är resurser i ett land där den samiska berättelsen sällan har hörts. Sápmi kunde ha haft många fler poeter, författare och filmare om inte det samiska kulturlivet gått på knä i decennier, för samtidigt som den samiska konsten vinner alltmer respekt sjuder Sápmi av underfinansierad kreativitet. Stöttning spelar roll, för enskilda och för att skapa institutioner som saknas i dag. I takt med att det samiska kulturlivet växer märks ett skriande behov av kringtjänster, inte minst behövs översättare och språkvårdare. Det saknas platser för utbyte av branscherfarenheter.
KULTURNÄTVERKET Viermie K grundades 2019 för att stärka det professionella samiska kulturlivet och bli en tydlig part för omvärlden. Initiativtagare är sex organisationer som arrangerar merparten av samiska kulturscener och evenemang i Sápmi: Aejlies, Giron Sámi Teáhter, Sameföreningen i Stockholm, Stiftelsen Gaaltije, Såhkie – Umeå sameförening och Tjállegoahte. Arbetet stöttas av Kultur i Norr som består av de fyra nordligaste regionerna: Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland-Härjedalen. Tidigare i år släppte Viermie K och Kultur i Norr rapporten ”Villkoren för samisk kultur” av Tomas Bokstad. Fri konst och kultur är en viktig del av demokratin, det är ett led i att ifrågasätta och utvecklas tillsammans med andra. Alla tjänstemän måste bidra till att säkerställa att samiska konstformer prioriteras oavsett var man bor. Rapporten ger fem handfasta förslag som riktar sig till staten och regionerna:
- Stärk hela det samiska kulturlivet.
- Skapa ett samiskt kompetenscentrum.
- Skapa ett resurscentrum för samiska språk.
- Tillgängliggör utbud och stärk arrangörskapet.
- Inrätta en nomadisk mötesplats för samisk kultur och samiska konstnärer.
I SLUTET AV november träffas konstnärer, arrangörer och politiker i en utbudsdag som kombineras med ”Det fjärde kulturpolitiska toppmötet – The 4th Sami Cultural Policy Summit” på Södra teatern i Stockholm. Trots erkännandet av samer som urfolk med politiska och kulturella rättigheter ger inte staten tillräckliga resurser. Samisk kultur är systematiskt underfinansierad. Vierme K:s sex grundare delar årligen på endast 12 miljoner i verksamhetsbidrag. Det stödet utmynnar i de största kulturevenemangen på svenska sidan av Sápmi. Beloppet kan jämföras med att enbart Västerbottensteatern har 30 miljoner i årligt verksamhetsanslag. I Sverige är de offentliga kulturutgifterna 2959 kronor per svensk. Motsvarande siffra för samerna är 625 kronor. Att samiskan inte bara är ett, utan fem till sju olika språk, ger betydande merkostnader. År 1999 – 2020 ökade svensk kulturbudget med 240 procent, Sametingets kulturbudget ökade bara med 24 procent.
ÄVEN I jämförelse med Norge är skillnaden slående: Medan svenska Sametinget fördelar 18 miljoner har norska sametinget nära 170 miljoner norska kronor. Sápmis svenska sida hamnar i bakvattnet och tappar konstnärer till Norge. Rapporten föreslår väsentligt ökade resurser: Ett första steg är att kulturanslaget till Sametinget höjs drygt med 50 mkr per år, från nuvarande 18 till 69 miljoner.
ETT ÖKAT anslag ur svensk kulturbudget är inte en stor uppoffring för staten, men bidrar till ett kulturellt självbestämmande. Det är rimligt med system som speglar det svenska kulturpolitiska systemet med resurser för bidragsgivning, stabila kulturinstitutioner, stöd till produktion, stipendier till konstnärer och finansiering till kulturtidskrifter och museer. Bland oss samer finns experter som kan utforma sådana system utifrån i samisk kultursyn.
MEN VI BEHÖVER samlingsplatser; kulturcentrum och kulturhus. Samiska museer där vi kan berätta för varandra och för andra. Bibliotek där vuxna och barn delar berättelser, för över språk och kunskap mellan generationer. Vi behöver arenor för konstnärliga samtal som utforskar historia, nutid och framtid. Platser där vi kan fördjupa oss i vad Sápmis tidigare stora tänkare – som Paulus Utsi och Nils Aslak Valkeapää – kan säga oss idag. Platser som finns kvar för kommande generationers konstnärliga uttryck. Sápmi behöver en egen nationalscen som når ut och skapar förståelse, sammanhållning och glädje.
ALLA KULTURER behöver sina konstnärer som låter verk växa fram ur sina skickliga händer och kroppar. Vi behöver dem för att kunna drömma större drömmar, tänka större tankar och förstå vår samtid. Sápmis svenska sida får inte fortsätta vara utanför, underfinansierat, underbevakat, underordnat. Sápmi är en del av Sverige och den svenska kulturen. Samiska organisationer arbetar hårt tillsammans med aktörer på norska och finska sidan av Sápmi. Det är dags att politikerna går före och förbättrar villkoren för samerna inom kulturpolitiken.
Styrelsen i Viermie K – samiskt kulturnätverk:
Jerker Bexelius, Lea Simma, Nicklas Danielsen, Oskar Östergren Njajta, Åsa Simma och Maritha Sandberg Lööf
