Friday, 23 March 2012 09:19
Hon var en samisk pionjär som kämpade för sig och sitt folk mot statens förtryck. Vältalig och intelligent väckte hon beundran och respekt. Men hon fick också utstå spott och spe och se sig motarbetad av sina egna.
Nu gör skådespelerskan Cecilia Persson ett känslosamt, gripande och nära porträtt på scen av Elsa Laula, gift Renberg – kvinnan som ibland kallas för samernas Jeanne d´Arc.
Text: ANNELI KRÅIK
Foto: ESPEN STORHAUG
Den sjätte februari firar vi samernas nationaldag till minne av det allra första samiska landsmötet som hölls i Trondheim 1917. Den drivande kraften bakom mötets tillkomst var samen Elsa Renberg, kanske mera känd som Elsa Laula som hon hette innan hon gifte sig. För enkelhetens skull får hon bära båda namnen i den här texten.
Elsa Laula Renberg föddes 1877 i trakterna kring Hattfjelldal i Norge men kom att växa upp på den andra sidan gränsen, i Sverige. Hennes föräldrar bedrev renskötsel i gränstrakterna mellan Helgeland och Västerbottens lappmark. Under uppväxten fick hon se familjens renar bokstavligen ätas upp av den statliga politiken, när betesmarkerna krympte och familjens livsvillkor fick ge vika för statliga intressen och nybyggarpolitik.
– Jag tror att Elsa kom från en familj där kvinnorna fick bli hörda och ta plats. Men sen hade hon nog helt enkelt inget annat val än att bli en kämpe för samisk rätt, för hennes familj förlorade ju allt.
Det säger skådespelerskan Cecilia Persson som svar på frågan hur hon tror det kan komma sig att en kvinna i den tid som då var, tog sig fram och lyckades föra ut sitt budskap, såväl hos sina egna som till kungs och hos högt uppsatta politiker.
– Hon var vältalig, välutbildad och hade en förmåga att ta sig in och få förtroende i de fina salongerna. Till exempel umgicks hon ju med borgmästaren Carl Lindhagens syster, Anna Lindhagen i Stockholm, och tre gånger besökte hon slottet, säger Cecilia Persson.
80 ÅR EFTER sin död är Elsa Laula aktuell igen. Nu har hennes liv blivit teater i föreställningen som går under namnet ”Kvinnan som sprängde gränser”. Ett samarbete mellan Åarjelhsaemien Teatere, Nord-Tröndelag teater och Nordland teater. I pressutskicket står att läsa:
”Detta är inte berättelsen om en hjältefigur eller martyr, utan ett porträtt av sexbarnsmodern och människan bakom den politiska sprängkraften. Hon levde själv med konsekvenserna av sina val, då hon i perioder fick myndigheterna, delar av den samiska befolkningen och sin närmaste familj mot sig i sitt arbete för samiska rättigheter med påföljande plikter.”
Det är Cecilia Persson ensam som under en dryg timme intar scenen i skepnad av Elsa. Och det är en fängslande och känslosam gestaltning som Cecilia Persson gör. Med övertygelse går hon in i rollen, såväl som den ömmande sörjande modern, som den hårt arbetande renskötaren och den politiska agitatorn som med skärpa och tydlighet talar till sitt folk. Om inte detta är Elsa Laula som återuppstått så vem är det? Oavsett så är jag beredd att följa henne. Kort sagt är det här en föreställning som går rakt in i hjärtat på mig, och bitvis bränner det till bakom ögonlocken. En anledning kan vara att jag inser att på 100 år har inte mycket förändrats samepolitiskt eller för renskötselns villkor. Krympande renbetesmarker till följd av olika exploatörer var då, liksom nu ett överhängande hot. Jag känner igen orden som jag själv har tänkt. Det är en märklig känsla att veta att det skiljer ett decennium mellan dem.
VISST ÄR DET här en dramatisering, utifrån människor som lever idag, men föreställningen bygger på verkliga händelser. Teaterteamet har gjort ett gediget och noggrant researcharbete, både i pappersarkiven och genom sina många intervjuer med människor som på olika sätt har anknytning till Elsa Laula och kunnat berätta om henne. Föreställningen förmedlar ordagrant citerade skrivelser som Elsa Laula gjorde, och hennes egna ord från boken som hon gav ut 1904 med titeln ”Inför lif eller död”. Där behandlar hon sin syn på de problem som hon anser att samerna har; med till exempel alkohol, den bristande skolgången och rösträtten som bygger på inkomst och som samerna nästan aldrig kunde nyttja.
Elsa Laula var säkert på sin tid en förebild för många samer i sin omgivning. Men som många andra stridbara människor så blev inte heller hon profet i sitt eget hemland. Hon beskylldes av vissa samer för att vara både snål och självisk med maktbegär. Hur verkligheten helt såg ut kan vi inte veta. Men det är tydligt att hennes insatser haft betydelse. Annars hade vi aldrig fått möjlighet att betrakta henne på scenen – den här kvinnan som sprängde gränser.
