Samefolket 2-2017
Den frågan har säkert många av er ställt, i alla fall någon gång. Sunda människor rannsakar nämligen sig själva emellanåt. Jag drar ofta slutsatsen att även om jag inte är galen, så finns det risk att jag blir det och det beror just på att världen är galen. Bland det galnaste i Sverige just nu, tror jag att skogsbruket såsom det bedrivs är. Nu kommer nyheter om att Skogsstyrelsen tar en paus från att registrera nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. Nyckelbiotoper är skogsområden som är särskilt biologiskt värdefulla. Det finns inget förbud mot att avverka dem, men de ger naturligtvis en stark signal om att skogen bör stå kvar.
Jaha, är det en slump att det är just i nordvästra Sverige som nyckelbiotoperna inte längre ska registreras, med den uppenbara följden att fler värdefulla skogar riskerar att avverkas? Nej, så klart inte. Nordvästra Sverige heter ju med ett annat, mer ursprungligt namn, Sábme. Sápmi. Sáme ednam. Samernas land. Vi kan också kalla det – kolonin.
Samtidigt skriver ett kommunalråd i Jokkmokk insändare i det lokala annonsbladet om att enorma områden planeras att skyddas och att detta medför att ”företagare kommer inte att ges möjligheter att skapa boendeanläggningar i attraktiva områden, privatpersoner kommer inte att kunna bygga hus eller fritidsboende”. Ja, ni hör ju själva, hur ett kommunalråd i ett av Sábmes riktigt starka samiska fästen, en plats där den samiska kulturen frodas och där renskötseln ännu är relativt vital, resonerar.
Och just när denna tidning börjar vara klar, nås vi av nästa häpnadsväckande information. Som inte har med skogsbruket att göra, men handlar om något som också kan leda till att man utvecklar viss galenskap, nämligen okunskap. För något år sedan lämnades ett medborgarförslag in till Piteå kommun om att göra Piteå till samisk förvaltningskommun. Efter beredning lade kommunstyrelsen fram sitt förslag till fullmäktige: Nej tack. Varför? Jo: ”Piteå kommuns geografiska område är av hävd renbetesland vintertid, men ingen sameby har sin bosättningsplats inom kommunen.” Jag förstår, kära läsare, om ni har hunnit få hjärnblödning vid det här laget. Snälla Piteå kommun. Vad menas med en samebys bosättningsplats och vad i all världen skulle det ha att göra med att bli en samisk förvaltningskommun?!
Och så till sist kommunalrådets i Piteå bedömning: Kostnaderna för ett sådant åtagande skulle bli större än bidraget från staten. Japp. Se där ja.
Ja, det kanske är så, att det behövs ett jubileum av Tråantes kaliber varje år, på många håll, i Sábme. Det kanske är så att det behövs tusen Elsa Laula. Det senare tror jag nog löser sig, för så många inte minst unga samer som står kompromisslöst stolta och orädda i sin identitet, som skakar av sig det koloniala oket och vägrar vara offer, vet jag inte om Sábme har skådat tidigare i modern tid. Samefolket önskar er alla lycka till: Ni har ett jobb att göra – för jag tror tyvärr inte att någon annan kommer att göra det åt er.
Åsa Lindstrand
