Christina Åhrén och hennes familj har fått det lokala priset Guldhjärtat för sitt engagemang förflyktingarna i Backe i Strömsunds kommun. Ett engagemang som Christina Åhrén ser som både självklart och givande.
Varför engagerade ni er i det här?
– Ja men, de bor ju här! De kom hit, från Syrien, Afghanistan, Eritrea och Irak, klev av en buss och visste inte ens var de var. De behövde hjälp och då är det helt naturligt att sträcka
ut sin hand.
Vad är det ni har gjort?
– Vi har bland annat drivit ett språkkafé två dagar i veckan, hjälpt till i kontakter med Migrationsverket och sett till att de har fått vinterskor och cyklar och annat som de har behövt. Vi var också gode man åt några ensamkomma
nde flyktingar och kände att vi ville ge tillbaka pengarna vi fick in till andra flyktingar.
Utmärkelsen är till hela er familj. Vad har kontakten med flyktingarna betytt för era barn?
– Det får vi nog se när de blir äldre – nu är de nio och tio år gamla – men helt klart ser de inget konstigt med att umgås och öppna sitt hem för folk de inte kan kommunicera med. De äter allt och och förstår inte det här med att kulturella skillnader skulle utgöra hinder. De har fått vänner, och det blir ju lite besvärligt när de här vännerna flyttar. Och de kan absolut inte förstå varför de ska utvisas, varför vissa barn inte ska få stanna.
Vad har den här tiden gett dig?
– Vänner! Och jag har lärt mig jättemycket. Det är jätteroligt att prata med människor som har andra perspektiv. Det är att se världspolitiken komma ner på micronivå. Jag har en stor acceptans för att människor får tycka och tro vad de vill och man får acceptera vad man kan påverka och vad man bara får köpa. De har till exempel inte fått mig att acceptera att kvinnor och män ska äta i skilda rum. Man blir varse om var ens egna gränser går.
Vilka har dina starkaste upplevelser varit tillsammans med flyktingarna?
– Den kanske värsta upplevelsen var förstås när min otroligt karismatiska vän Yasemine omkom i en trafikolycka och lämnade två barn på fem respektive sju år bakom sig, i ett land de inte känner. Barnen togs om hand av en familj här, tills en dag då socialtjänsten hämtade dem på skolan utan att de fick säga hejdå till någon, och flyttades till en familj söderut. Men ett av de starkaste och finaste minnena är när en annan kvinna, som kom hit ensam med en liten dotter, en dag kom dansande och hoppande fram i regnet av lycka över att ha fått sitt permanenta uppehållstillstånd.
Har det betytt något för ditt förhållningssätt att du är same?
– Ja, det kan ju vara ett skäl till att vi gör det här. Även om metoderna har varit mer våldsamma på andra håll, så är ju mekanismerna för att förtrycka hazarer och kurder desamma som de som används för att förtrycka samer. Jag ser att också att de försöker räta på ryggen på samma sätt som vi försöker räta på ryggen.
Bildtext:
Christina Åhrén och henne familj har prisats för sitt engagemang för flyktingarna i Backe.
TEXT OCH FOTO ÅSA LINDSTRAND
FAKTA
Utmärkelsen Guldhjärtat delas ut av Utvecklingsgruppen Fjällsjö Framtid som är en ekonomisk förening för att stötta företagsamhet och annan utveckling I Fjällsjö församling, som omfattar bland annat orten Backe. I Backe bor det drygt 800 personer och där fanns det under en period ca 220 vuxna flyktingar och deras barn, plus de som var ensamkommande.
