Thursday, 26 April 2007 16:17
Göran Lundvall reagerar starkt över vad han anser vara ett oärligt agerande från Jägareförbundet och angreppen från diverse sammanslutningar mot samebyarna. Han anser att samebyarna bör återfå rätten att upplåta jakt som fråntogs dem vid 1993 års småviltsreform.
Samebyarna bör återfå den rätt att upplåta jakt som fråntogs byarna vid l993 års småviltsreform. Riksdagen och flera utredningar hade tidigare uttalat att samebyarna borde få stöd för en breddning av sitt försörjningsunderlag genom att upplåta fiske och jakt. Juridiska expertutlåtanden stödjer deras rätt. Trots detta genomfördes det man kallar den ”fria” småviltjakten.
En felaktig benämning, eftersom lagen säger att upplåtelser endast får ske om besvärande intrång inte uppkommer för renskötselutövningen. Det är vidare belagt med böter att skrämma eller driva bort renar från betesområdet. Jakt med hund medför ofta detta. Jakten måste därför styras av samebyarna.
FÖRFATTAREN SVANTE ISAKSSON skriver att: ”länsstyrelsen/lantbruksnämnden upplåtit all mark till renägarna som då kan jaga även på markägarnas områden”. Hävdar man detta då förstår man inte den historiska och rättsliga bakgrunden. Det är snarast det omvända som gäller. Samebyarna har bibehållen jakträtt inom renskötselområdet även efter jordbrukskolonisationen. Områdena ovan odlingsgränsen är primärt avsatta för rennäringens behov. Nu gäller naturligtvis en samlevnad med den övriga inflyttade fjällbefolkningen. Man bör emellertid acceptera och respektera samebymedlemmarnas ärvda lagstadgade rätt till renbete, fiske och jakt. I motsats till vad Isaksson påstått så har länsmyndigheterna aldrig upplåtit jakträtt åt samebymedlemmarna.
I SAMEFOLKET NR 9/06 skriver Folke Grubbström att undertecknad med budskap om dubbla jakträtter och dubbelregistrering skapat motsättningar mellan samer och andra fjällbor. Förtal är ett alltför milt ord.
För att minska motsättningarna genomdrev jag på min tid ett system för jaktupplåtelse som innebar att alla fast bosatta ovan odlingsgränsen i Västerbottens län kunde få årstillstånd till jakt för en låg avgift på fjällmarken/kronomarken. Dubbel jakträtt är enligt ovan ett faktum. Dubbelregistrering, den förhatliga, får Svenska Jägareförbundet ta på sig ansvaret för. Jag har tidigare såväl i dagspressen som i Samefolket utförligt redogjort för detta. I korthet:
DEN HELT REGLERADE älgjakten med registrering beslutades år l988. Renskötselområdet undantogs. Anledningen var de speciella jakträttsliga förhållandena (dubbla jakträtten med mera). Man befarade motsättningar mellan befolkningsgrupperna och ville därför ha ett annat system i renskötselområdet. I slutskedet före förväntat riksdagsbeslut tillsattes en arbetsgrupp. Jag representerade de tre rennäringsförvaltningarna. Jägareförbundets representanter körde över arbetsgruppen och meddelade jordbruksdepartementet felaktigt att arbetsgruppen var enig om att deras förslag skulle genomföras även för renskötselområdet. Genom lobbying i riksdagen antogs Jägareförbundets upplägg. Länsstyrelserna blev tvingade att genomföra dubbelregistreringen.
NU HÖJS RÖSTER att viss del av samebymedlemmarnas jakträtt skall inlösas. Farhågor från samebyarnas håll är att detta följs av inlösen även av rätten till renbete. Att dessa farhågor inte är överdrivna visar de rebetesprocesser som startat i renskötsellänen.
Jag har reagerat starkt över både Jägareförbundets oärliga agerande och angreppen från diverse sammanslutningar mot samebyarna. Statens handhavande av samefrågorna har haft och har stora brister. Detta bör dock inte drabba dagens renägare som fötts in i nuvarande situation.
Två års vistelse i västra Kanada har för mig medfört ett intresse för staters behandling av ursprungsbefolkningarna. Kanada är nu ett föredöme. Sverige ligger internationellt illa till.
Göran Lundvall,
Före detta rennäringstjänsteman, delägare i fjällsamfällighet, jägare, mm.
