SAMTAL Maktkritiska perspektiv på kolonial historia och kvinnohistoria stod i fokus på Kvinnohistoriskt museum i Umeå, när den nya samiska flaggdagen firades till Elsa Laulas minne.
– Det är välbehövligt att problematisera Sverige, den svenska statens agerande och lyfta fram andra röster, säger Christina Douglas, lektor och forskare vid Södertörns högskola.
TEXT OCH FOTO YVONNE RITTVALL
Den 29 november, på Elsa Laula Renbergs födelsedag, firades för första gången allmän samisk flaggdag i Norden. För att uppmärksamma hennes historiska gärning och betydelse för utvecklingen i Sápmi arrangerades även en kvinnohistorisk konferensdag av Vaartoe – Centrum för samisk forskning, Umeå centrum för genusstudier, Föreningen Sveriges kvinno- och genushistoriker, Såhkie – Umeå sameförening och Kvinnohistoriskt museum. Under dagen hölls många föreläsningar med samiska perspektiv på kvinnohistoria och kvinnorörelser.
– Kvinnorörelsen har en mångfacetterad historia och det har funnits en en samisk kvinnokamp som Elsa Laula Renberg är ett tydligt exempel på. Det som dock ofta beskrivs är mainstreamrörelsen med vita medelklasskvinnor. Men då visas bara en liten del av det som var mycket, mycket större, säger Christina Douglas som arbetar med ett forskningsprojekt om den tyskbaltiska kvinnorörelsen där frågan om minoritetsrättigheter kontra den lettiska nationalstaten ledde till kontroverser inom det kulturella fältet, bland annat inom högre utbildning.
Christina Douglas konstaterar att det finns många beröringspunkter i den koloniala erfarenheten som man kan titta på från olika håll. Om historiebeskrivningen i Sverige säger hon:
– Berättelserna om exempelvis Sverige eller Rysslands historia är nationalstatspräglade och i det perspektivet finns ett osynliggörande av urfolken. Behovet att visa på det mångfacetterade är stort, vilket vi forskare länge har problematiserat. Men vi måste bli bättre på att lyfta upp detta så att det får genomslag även utanför den akademiska världen.
EN AV HUVUDTALARNA under konferensdagen var Anna-Lill Drugge, doktor i historia och forskare vid Vaartoe – Centrum för samisk forskning, Umeå universitet. Hon presenterade sin avhandling Att representera och representeras: samiska kvinnor i svensk och samisk press 1966-2006. Källmaterialet till avhandlingen hämtades från Vilhelmina samiska pressklippsarkiv samt från tidskriften Samefolket. Under föreläsningen fokuserade hon på hur samiska kvinnor framställdes i det svenska materialet.
– 1966 visas en stereotyp bild av vad man tror att en kvinna ska vara, ett perifert objekt. Rationaliseringsprocessen och boomen av tekniska hjälpmedel i renskötseln ledde till att kvinnor i större utsträckning stannade hemma. Men för att ekonomiskt kunna ha rennäringen kvar utbildade sig många kvinnor. Att lönearbeta för renskötseln blev allt vanligare, berättar Anna-Lill Drugge.
Frukten av utbildningarna synliggörs i pressen i mitten av 1980-talet då samiska kvinnor tar större plats.
– 2006 syns de ofta som starka kvinnor som leder det samiska folket framåt. Idag har oerhört många samiska kvinnor mycket stort medieutrymme.
I likhet med alla andra föreläsare under konferensdagen lyfte Anna-Lill Drugge den utbredda kunskapsbristen om vad det samiska innebär, vad samiska förhållanden är och vad det är som är samiskt.
– Det vi får lära oss inom ramen för skolsystemet i Sverige är mycket litet. Det gör att mediernas betydelse blir större. Det är ofta där kunskaperna hämtas om vad vi uppfattar som samiskt. Men tyvärr råder, stundtals, en tydlig kunskapsbrist om det samiska även bland journalister. Det sker väldigt lite inom det vetenskapliga området. Ina Knobblock, Lunds universitet, skriver dock på en avhandling om samisk feminism som känns mycket spännande.
Anna-Lill Drugge påpekar svårigheterna, globalt inom urfolkskontexter, i balansen mellan att driva jämställdhetsfrågor samtidigt som man för vidare sin kultur.
– Om jag som samisk kvinna ska leva jämställt så kanske detta innebär att jag måste sluta föra vidare vissa traditioner som hör kulturen till. Jämställdhet blir då ofta ett hot mot kulturen. Att stå ensam med det valet är inte helt enkelt, konstaterar hon.
VAD ÄR DET då som mainstreamrörelsen missar?
– De har inte koll på att vi lever i ett kolonialt samhälle som påverkar samers vardag och de saknar insikt i hur det är att ha levt som ett folk som är kolonialiserat. Som same är det viktigt att man har utrymme för att förmedla sin kultur och det kan ibland innebära att det går stick i stäv mot vad man från majoritetsfeminismens håll anser vara jämställt eller feministiskt. Då blir det ett skav.
Anna-Lill Drugge belyser även problematiken med att jämställdhetsfrågor i Sápmi fått stå tillbaka för rättighetskampen.
– Men det börjar luckras upp ganska ordentligt nu. Många feministiska, aktiva röster tar upp att båda kamperna hör ihop och att de inte ska stå emot varandra.
Enligt Anna-Lill Drugge är psykisk ohälsa och jämställdhet samt mäns våld mot kvinnor stora frågor som är ”på kommande” globalt. Dessutom diskuteras kolonialism och dekolonisering som begrepp, men även i relation till jämställdhet och hur man kan driva den typen av frågor i Sápmi.
– Många samer ser nu själva koloniala strukturer tydligare. I och med detta blir det lättare att jobba med dekolonisering. Och det bubblar. Vi kommer att se mycket mer av detta i framtiden.
Bildtext:
För att uppmärksamma Elsa Laula Renbergs betydelse för Sápmi hölls en kvinnohistorisk konferensdag på Kvinnohistoriskt museum i Umeå. Bland föreläsarna var Anna-Lill Drugge och Isabelle Brännlund, Umeå universitet och Christina Douglas, Södertörns högskola.
