Kommunerna har sagt sitt. De allra flesta vill se staten som fortsatt förvaltare av småviltsjakten och fisket. För om andra förvaltare kommer in i bilden, läs samebyarna i enlighet med HD-domen i Girjasmålet, då riskerar konflikterna att öka. Och konflikter vill vi ju inte ha. Usch, det är obehagligt när urfolket ställer krav, när minoriteten utmanar majoriteten och kräver sin rätt. Så onödigt. Vi som hade det så bra. Levde i bästa samförstånd. Så som vi alltid har gjort. En ömsesidig nytta.
JA, NI VET hur det låter. Och så låter det i de flesta kommuner på svenska sidan av Sábme, när de författar sina remissvar på utredningen Jakt- och fiske i renbetesland, som är en del av Renmarkskommitténs arbete. Men jag ska berätta en grej: Det har inte alltid varit samförstånd. Det har inte alltid funnits en ömsesidig nytta. Vilken nytta tror ni att samer tillbaka i tiden såg med de kolonisatörer som slog sig ner på samiska marker? Tror ni att de utbrast: ”Ja jäklar vad kul, nu har någon bestämt sig för att vända på jorden och göra kornåker av mjölkningsvallen!” Eller: ”Vad skönt att de bygger en kyrka här, så att vi tvingas lyssna till prat om den kristna guden. Nu kommer livet att kännas lättare!” Njae.
VISST HAR både utbyten, handel, hjälpsamhet och kärlek förekommit när de nya invånarna väl var på plats, när samerna stod inför fullbordat koloniserat faktum. Men de enda som drog verklig livsavgörande nytta av relationerna var inte samerna som redan var där. Det var ickesamiska nybyggare, präster och andra exploatörer. För de hade sannolikt både frusit och svultit ihjäl utan de ursprungliga invånarnas kunskaper om att klara sig i det stundom bistra Sábme. Bierggit, ni vet.
MEN NU befarar alltså kommunerna i Sábme konflikter om samebyarna får upplåta jakt och fiske. En konflikträdsla som funkar som täckmantel för fortsatt kolonial majoritetsmakt. I det här numret berättar vi om kommunernas svar i jakt- och fiskefrågan. Ni också läsa om stora händelser i södra Saepmie denna sommar. Undertecknad har dessutom författat ett porträtt på Inger Anna Eira Andersson som från ett ögonblick till nästa blev änka och gick in i en mörk depression. Det är en fin berättelse om sorg, saknad, kärlek och den långa vägen tillbaka till livet och vardagen.
SAMEFOLKET vill gå in i framtiden med mer samisk journalistik. Vi siktar därför på att kvalificera oss för det nya mediestödet, bland annat genom att öka vår digitala närvaro. Ett viktigt led i det är att vi börjar erbjuda prenumerationer som är enbart digitala. De digitala prenumerationerna kommer att ligga kvar på samma pris som tidigare: 420 kronor för ett helt år.
SAMTIDIGT måste vi, efter mer än tio år med samma priser, justera priserna för den tryckta tidningen. En helårsprenumeration på den, där man samtidigt får tillgång till det digitala materialet, kostar därför i fortsättningen 460 kronor. Det är en liten justering om man ser till de totala kostnadsökningar som drabbat oss och övriga samhället på senare år. Du hanterar din prenumeration på Mina sidor i appen eSamefolket eller på www.samefolket.se. Vi hoppas på er förståelse och att ni följer med oss in vår strävan efter mer och bättre samisk journalistik.
