Sten Söderhagen & Henning Rankvist: Maktmissbruk trots folkrätten

Friday, 03 March 2006 12:33

Att staten inte lämnar igen de gamla lappskattelanden är ett folkrättsbrott. Det skriver Sten Söderhagen och Henning Rankvist, pressekreterare i den nyligt bildade Lappskattelandsrörelsen, en rörelse som aktivt arbetar för att ta tillbaka marker från svenska staten.

Folkrättsbrott – grundlagsbrott har skett och sker fortfarande avseende samernas äganderätt till lappskattelanden från staten. Från att ha varit en fullt legal äganderätt i 1695 års jordskattereform har staten under senare hälften av 1800-talet fråntagit eller snarare tillskansat sig mark från samerna och sina rättigheter till de ursprungliga lappskattelanden.

Folkrättsbrott – grundlagsbrott har också skett i stor omfattning vid insyning av åbolanden av staten då den blivande åbolandsinnehavarna redan var ägare till lappskattelanden på vilka dessa åboland insynades. Detta bestod i att fullsuttenheten till lappskattelanden inte respekterades.

Maktmissbruk

De utförande myndigheterna Länsstyrelserna och Lantmäteriverket har begått ett formidabelt maktmissbruk. Saken blir ju inte lustigare med faktum att Lantmäteriverket styrdes under 1930 och 1940-talen av Gunnar Prawitz, som var tänkt att bli Sveriges justitieminister vid ett nazistiskt maktövertagande. Som exempel avfördes 1943 lappskatteland inom Norrbotten från jordregistret.

Fakta om folkrätten

Folkrätten enligt Nationalencyklopedin: ”Det folkrättsliga regelverket består av två komponenter: sedvanerätt och traktater. De sedvanerättsliga reglerna har kunnat utvecklas därför att staterna, under århundradenas lopp, insett att det funnits ett behov av internationella normer på olika områden. /…/ Folkrättens andra komponent är traktater, dvs. de regler som satts på pränt i avtal mellanstater. Traktaterna kan vara mellan två eller flera stater och överordnade internationella organisationer.”

Gäller detta det samiska folket? Ja, naturligtvis gäller det även för oss samer.

Ur sedvanerättsliga grunder fanns i det gamla Sijdda-systemet (lappbyar) en form av styresskick bestående av byåldersman och familjefäder, som samordnade sijddans gemensamma angelägenheter som till exempel flyttleder, skatteförpliktelser, rättskipning i egna häradsting eller lappting. De gamla lappbyarna kan inte jämföras med dagens samebyar.

Så sent som 1751 med Lappkodicillens tillkomst i samband med gränsregleringen mellan Sverige och Norge kan man se att man hade en respekt för samernas egna rättsordningar med skrivningarna i artiklarna 15, 16, 17 och 18, som föreskriver hur överflyttning mellan länderna skulle ske över gränsen. Förfarandet förutsätter mycket goda kunskaper hur respektive lappar använde sig av de båda ländernas betesmöjligheter och ägandeförhållanden och skattelandens beskaffenhet.

Dessa kunskaper fanns hos sijddans byåldersman och familjefäder (skattelappar) och man måste absolut ha varit klar över just detta förhållande.

Under senare delen av 1800-talet blev det en maktförskjutning i och med att alla samiska angelägenheter som tidigare ombesörjdes av dem själva överfördes till statens tjänstemän på länsstyrelserna vars kunskaper om samerna var ringa och språkkunskaperna usla.

Total tystnad

1751 års lappkodicill är en traktat mellan Sverige och Norge och är fullt gällande med rättskraft i Sverige. Att så är fallet i Sverige erkänns också av regeringen, men i övrigt råder total tystnad.

Äganderätten är ett centralt element i Lappkodicillen och därmed anknyter till det faktum att äganderätten varit fullt legal i 1695 års jordskattereform. Faktiskt konfirmerar Lappkodicillen rådande förhållanden inom lappmarkerna i de båda rikena avseende äganderätten.

Slutsats: rubrikens fråga kan besvaras med – JA.

Sten Söderhagen och Henning Rankvist

Last Updated on Friday, 03 March 2006 12:37