Thursday, 29 June 2006 14:08
Tack Lars Anders för din reaktion! Jag har flera gånger uppskattat din dynamiska framtoning i de samepolitiska frågorna och att du varit lyhörd för debatt kring viktiga principfrågor. Men din reaktion den här gången känner jag inte riktigt igen. Mitt inlägg måste ha rört vid något ömtåligt.
Din långa utläggning kring jakt- och fiskesamerna hörde väl inte ihop med mitt debattinlägg. Jag talade inte för deras politik utan för vikten av att också deras synpunkter behandlas med samma allvar som övriga partiers. Du frågar dig ”om man till vilket pris som helst ska samarbeta med vem som helst”. Men Sametingets största parti kan väl i det här sammanhanget inte vara ”vem som helst”.
I fråga om hur sametinget ska styras hänvisar du till riksdagen som modell. Men den jämförelsen haltar, tycker jag. För i riksdagen sker ju ett viktigt beredningsarbete i utskotten, där oppositionen både deltar och till och med har vissa ordförandeposter. Inget förslag når således riksdagens plenum utan att oppositionen på beredningsstadiet fått tillfälle till grundlig genomgång tillsammans med den aktuella regeringskonstallationen. Och frågan är då var, när och hur Sametingets oppositionspartier på likartat sätt kan delta i beredningsarbetet.
Jag deltar inte i något ältande av ”den gamla myten” om de icke renskötandes utanförskap. För mig är det ingen myt utan en levande realitet, som ju accentuerats alldeles särskilt efter Sametingets tillkomst, eftersom Sametinget skall vara en representation för alla samer, oberoende av bostadsort, sysselsättning eller levnadssätt. Jag känner det otillfredsställande att i valrörelsen inför Sametinget få höra, att ”alla samer har lika värde”, utan att det sedan avspeglas i handling. Jag utgår ifrån att du, som den för närvarande främste samepolitiske företrädaren i Sverige inte kan vara utan oro inför den vidare utvecklingen.
Jag uppskattar ditt klara besked, att Samelandspartiet åtminstone kommer att arbeta för ett bibehållet majoritetsstyre. För mig är det däremot inte stängda dörrar, utan öppen dialog och kommunikation, som i det demokratiska arbetet leder till framgång, när man i utgångsläget inte är överens. Det heter ju att ”politik är att vilja”. Och att vilja, det är som bekant också att kunna.
Lars Thomasson
Last Updated on Thursday, 29 June 2006 14:09
