Jojken, sången och musiken är en stor del av Jokkmokks marknad. Utöver de större arrangemangen på Bio Norden och i kyrkan kryllade det av konserter och enstaka framföranden på Ájtte, Tjállegoahte, Sámiduodji och så vidare. Samefolket fick sovra hårt i utbudet, men hann i alla fall med tre av de största musikstunderna.
TEXT OCH FOTO ÅSA LINDSTRAND
När Simon Marainen inte hittar melodin till en jojk under sin konsert på Bio Norden, jojkar han istället sin váre, farfar. Lite senare samma kväll i Jokkmokks kyrka, har Saara Hermansson tappat bort sin kaffejojk. Då tar hon istället en jojk till sin áhkku. Och medan Simon Marainen låter sönerna framföra varsin jojk från scenen, har Jörgen Stenberg med sig bonussonen Henning Länta under sina marknadsframträdanden. Simon Marainen berättade också att jojkare Johan Märak, prästen som tog jojken till kyrkan, är en av hans förebilder. Märaks namn återkommer sedan under både Stenberg-Hermansson-Stoor-konserten och under Járŋŋas spelning. Járŋŋa framförde Märaks Bieggaluohtte som en tempohöjning vid konsertens slut.
KANSKE HAR varje tids jojkkultur sina knutpunkter, där uttrycken och referenserna snuddar vid varandra. Samtidigt har varje jojkare alltid sin egen röst och sina egna berättelser. Att inom loppet av ett dygn få höra så stora jojkare och berättare som de som framträdde under Jokkmokks marknad är en ynnest. Publiken slukas av Simon Marainens jojkuniversum. Den fängslas av berättarnestorer som Stenberg och Stoor. Och den landar välbehövligt mjukt efter intensiva marknadsdagar till Járnnas flygande toner. Och får höra Katarina Rimpis hyllning till jojken:
– Jag ser jojken som det mest andliga vi har. Den är länk mellan oss, naturen och det gudomliga.