Han kom in som utmanare i Robinson och bodde i tjejernas omklädningsrum. Rickard Länta representerade Jåhkågasska tjiellde och Jokkmokk i Haparanda skärgård. Men det alla minns är att han inte såg någon värdig namnet Robinson bland finalisterna.
I Jokkmokk är han känd som en frispråkig renskötare som gillar äventyr. Bland de 18 000 sökande knep han en av platserna till årets Robinson.
– Jag sökte för att jag tänkte det var ett roligt äventyr. Jag är en person som gillar udda saker. Jag har varit i Sydgeorgien och Mongoliet där de hade problem med renar. Och kände att det här var något att prova på.
Rickard Länta kom in i Robinson som en av fyra utmanare dag 18. Han klarade inträdestävlingen men insåg snabbt att det var en nackdel att komma in senare i tävlingen. De andra hade bildat pakter och ville få bort honom. Trots de bet han sig fast till dagen före finalveckan.
– Jag är nöjd med mitt deltagande. Det var jätteroligt.
I HAPARANDA skärgård, inte så långt från Sandön i Luleå skärgård där Rickard har hållit till med renarna vissa vintrar, befann han sig med de andra deltagarna och filmteamet som följde dem. Ingen värmebölja à la Fiji 1999 när Martin Suorra charmade svenska folket i den tredje säsongen av Robinson, eller 2019 när Mattias Christoffersson blåste liv i en till synes slocknad eld. Rickard Länta hade också kunnat tänka sig att åka till varmare breddgrader, men är ändå tacksam att han slapp värmen.
— Någon i filmteamet sa att vi skulle vara glad att vi slapp det där klimatet där allting ruttnade och inget torkade. De här var ju hemmiljö.
Hans plan var att vara en i mängden och försöka flyta med utan att sticka ut. Något som resulterade i att han inte var lika pratsam som annars. Och det är också något som Jokkmokkare påtalat efteråt, säger han.
– Jag var ganska tråkig och sa inget negativt som många andra. Nu när jag tittat på programmet ser jag att de andra sagt jättemycket grejer. Både positivt och negativt. Jag höll en neutral linje.
DET JOBBIGASTE för honom var inte vädret eller röken eller den kalla sommaren som flera andra deltagarna klagade på. Inte ens matsituationen var något han gnällde över.
– Vi hade någon brödbit och fick vi lite gröt ibland, plockade blåbär, lingon, hallon och en massa kråkbär. Eftersom björnen överlever på det måste vi väl också göra det. Men jag är van att vara hungrig. De har jag ofta varit när vi samlat renarna på sommaren. Det jag tyckte var jobbigast var nog allt gnäll, Jag gick ganska mycket för mig själv och tittade på ön. Det var ett sätt att komma bort från gnället, säger Rickard.
Och trots att han försökte vara neutral blev några av hans uttalanden uppmärksammade. Han sa att det var som att “vara i tjejernas omklädningsrum” när han hamnade ensam med fyra kvinnor vid lägerelden.
– Ja det var mycket prat om restauranger, pubar, vingårdar, frisörer och nagelsalonger. Om jag hade lite att prata om med killarna, så hade jag ännu mindre att prata om med tjejerna.
Deltagaren Joannas uttalande att Rickard “är som ett väsen från en annan tid” har fastnat kvar i minnet hos honom. Och han berättar nu efteråt att han lärde sig mycket under Robinson.
– Jag hade aldrig hört talas om hundfrisörer. Men det finns tydligen jättemånga i Stockholm som klipper hundar och gör allt möjligt med dem. Våra hundar här nöter på klorna och de hoppar i bäckar och kammar sig i riset efteråt. Nej, det tyckte jag var väldigt konstigt.
TÄVLINGARNA VAR det som Rickard uppskattade mest. Däremot blir han eftertänksam när han tänker på sina placeringar. Han säger att han borde varit mer taktisk.
– Jag vann en tävling med Ludde och placerade mig tvåa trea i många andra tävlingar. De var galet roliga tävlingar men skitsvåra. Det var både knep och knåp, styrka och smidighet och dessutom hade nästan alla tävlingar vatten. När vi vuxit upp så har vi inte precis badat i de kalla fjällsjöarna. Jag är mer av en landkrabba skulle jag vilja påstå. Däremot skulle jag med facit i hand ha valt att komma längre bak i tävlingarna. Men så fort man börjar tävla vill man vinna. För ingen människa kommer ihåg en tvåa.
Efter att ha gråtit i teve när han fick brev av sin dotter och kallat finalisterna för ovärdiga Robinsonvinnare har han fått uppbackning av för honom helt okända människor och känt sig som en kändis, i alla fall för ett tag.
NÄR DU ÅKTE ut ur Robinson sa du att “Ingen av er är en riktig Robinson” inför alla de sju finalisterna. Ångrar du det uttalandet?
– Nej. Men jag var förbannad, jättearg och ledsen. Förlorar jag en skidtävling eller fotbollsmatch vet jag att de var bättre än mig. Men sättet jag förlorade på var jag arg över. De lurade mig och William.
Efteråt blev du kallad för en “bitter jävla gubbe” av Joanna. Hur tog du det?
– Givetvis måste de säga något. Sanningen gör ont att höra. Det är klart de försökte kasta tillbaka bollen till mig. De hade jag också gjort.
Rickard Länta uppmanar fler i Sápmi att söka till Robinson. Syns du inte så finns du inte är hans motto. Och han berättar att han gärna hade gjort om äventyret. Men till nästa gång skulle han inte vara lika godtrogen.
– Jag har nog lärt mig att jag är en sämre förlorare än jag trodde. Och jag skulle väl ha försökt läsa av folk lite bättre. Jag är uppvuxen med att man tror gott om folk och litar på alla. Men jag har lärt mig att inte tro på allt man hör.
Hur ska en riktig Robinson vara?
– En Robinson är en som överlever med sina bara händer. Dessutom ska du idag klara dig i en stadsmiljö och kunna prata för dig. Så jag anser att jag är en riktig Robinson.
TEXT LARS-OLA MARAKATT FOTO TOR L. TUORDA
