Sunday, 29 January 2017 23:03
Lars-Paul Kroik har skrivit en krönika om sin morfars strävanden mot ett enat samiskt folk och en samisk organisering.
Inför detta hundraårsjubileum av det första organiserade mötet för samer som hölls i Trondheim den 6 februari 1917 vill jag berätta om en samisk pionjär inom svensk samepolitik som inspirerat mig och varit förebild i mitt politiska arbete inom samepolitiken. En pionjär som genom sitt abstrakta och analytiska tänkande tidigt insåg vilka möjligheter det fanns att genom att organisera sig i föreningar bli en mer jämbördig part med staten vid förhandlingar om och få gehör för berättigade krav vad avser samers existensmöjligheter.
Den person jag tänker på är min morfar Hans Magnus Konstantin Nilsson. Han föddes den 20 mars 1876 på Gitsfjäll i Vilhelmina församling. Sin grundläggande skolgång fick han vid svenska missionssällskapets skola i Gafsele, Åsele. Efter skolan var han under en period verksam inom renskötseln tillsammans med sin far.
Han förstod tidigt vikten av att utbildning var nödvändig och kunde göra skillnad. Hans Magnus började därför sina studier vid 21 års ålder vid den av den liberala arbetarrörelsen grundade Hola Folkhögskola, Prästmon, Nyland. Efter studieåren 1897—1900 avlade han två examina vid Hermods, Sveriges Grundlagar 1916 och Husdjurslära 1918.
Hans Magnus Nilsson var vid början av 1900 talet innehavare av Västra Malgomajs Lappskatteland. År 1913 flyttade han med sin familj till jordbruket Stenbäck öster om Båtas i Risbäcks församling, Dorotea kommun. Där stannade han kvar fram till sin död på vedbacken i Stenbäck den 4 januari 1926. I början av 1920 talet blev han anställd som lärare vid Avasjö-Rissjö mindre folkskola.
Hans Magnus tog initiativ till ett par skrivelser 1901 och1902 som tillsammans med samerna i Åsele lappmark tillställdes svenska myndigheter. Man ansåg bland annat att renskötselns framtid var osäker och att man därför ville ha möjligheter att kombinera rennäringen med jordbruk. Men myndigheterna ställde sig kallsinniga till detta. Man menade helt enkelt att samer som idkade jordbruk inte samtidigt kunde driva renskötsel på ett effektivt sätt. Vad man kunde tänka sig var att ge stöd till antingen aktiva renskötare, eller till de samer som helt lämnat renskötseln och enbart ägnade sig åt jordbruk. I skrivelserna framfördes också att all mark ovan odlingsgränsen skulle förbehållas samerna genom den då pågående avvittringen.
År 1904 bildades den allra första sameföreningen i Sverige efter initiativ av Hans Magnus. Föreningen fick namnet ”Vilhelmina och Åsele Lappars Enskilda Arbetsförening”. Hans Magnus blev dess första ordförande.
I protokollet från ett sammanträde den 8 juli 1905 i Fatmomakke kapell går att läsa att Hans Magnus Nilsson och Torkel Tomasson framhöll att under tiden man väntade på att prövningen av lappfrågan skulle avgöras i dess helhet, begärde de att 14 § lapplagen (Renbeteslagen från 1898) skulle upphävas, att erforderliga hemman ovan odlingsgränsen skulle inlösas samt att lappskattelanden med oinskränkt rätt till lappbefolkningen skulle återlämnas. Så här 112 år efter detta sammanträde kan man konstatera att än har inte, i vart fall i Sverige, lappfrågan (samefrågan) prövats i sin helhet.
När de svenska samernas första landsmöte hölls i Östersund 1918 bildades Lapparnas Centralförbund. Hans Magnus Nilsson föreslogs till ordförande men något hände och han avsa sig ordförandeskapet som då gick till Lars Rensund.
Under sin vistelse i vinterbeteslandet som var beläget i Ådalen, Ångermanland kom Hans Magnus i kontakt med och tog intryck av sågverksarbetarna strävan att förbättra sina livs- och arbetsvillkor i Ådalen. Sågverksarbetarnas kamp ledde så småningom fram till fackföreningar, rösträtt, demokrati, ökad ekonomisk jämställdhet och arbetsrätt och har lagt grunden till det Sverige vi lever i idag. Med sitt politiska ställningstagande visade Hans Magnus vilja, mod och kurage att pröva nya grepp för att verkligen förändra och förbättra situationen för samer i Sverige i början på 1900 talet. Det var ingen lätt uppgift då och det är heller ingen lätt uppgift i dag med tanke på den tröghet till förändringar den svenska staten visar när det gäller den samepolitiska situationen i Sverige.
Nomadskoleinspektören Vitalis Karnell myntade uttrycket ”Lapp ska vara Lapp” med argumenten att jag citerar: ”när lapparna börja bilda föreningar och hava sin egen tidning, när de börja tillägna sig folkhögskoleutbildning, då är de totalt slut med dem som lappar och då bliva de eländigaste människor man kan tänka sig. Västerbottenslapparna hava tagit sig för med detta och t.o.m. bygga hus och bli bofasta. Därför står de ock inför sin undergång”. De samer som stämde in på den beskrivningen i Västerbotten var egentligen Hans Magnus själv, hans hustru Anna samt Elsa Laula.
Under sin verksamhets tid var Hans Magnus en flitig skribent och debattör i lokalpressen. I provnumret av ”Lapparnas Egen Tidning” som utkom den 15 december 1904 skrev Hans Magnus Nilsson en uppsats om föreningar. Den är den första i sitt slag, skriven av en same i Sverige.
Alla pionjärer som har haft visioner och varit långt före sin tid har som regel fått vänta på att tiden ska hinna ifatt dem. När detta händer är de för länge sedan borta och får aldrig se sina visioner uppfyllda. Så även för Hans Magnus. Hans visioner om att samla hela den samiska nationen låter ännu vänta på sig. Ser man på den situation som råder i dag, för samer i Sverige, så är den splittrad mer än någonsin, trots Sameting och att Sverige har erkänt samer som ett folk enligt folkrätten och detta har skrivits in i Regeringsformen.
Det arbete som Hans Magnus Konstantin Nilsson har lagt ned på att förbättra existensvillkoren för samer och utvecklingen av svensk samepolitik har han dock inte gjort förgäves. Det finns många ättlingar i rakt nedstigande led som fortsatt i hans anda att utveckla samepolitiken och att förverkliga drömmen om en hel och samlad samisk nation.
Â
ÖVERSÄTTNING SARA MARIANA ÅSTRÖM
Text på svenska finns på www.samefolket.se
svensk sammanfattning
HANS-MAGNUS NILSSON – en av samerörelsens pionjärer
Hans-Magnus Nilsson, född 1876 i Gitsfjäll, Vilhelmina församling, var en av förgrundsgestalterna när samerna började organisera sig i början av 1900-talet. Han hade inspirerades av arbetarrörelsen och grundade Sveriges första sameförening. Här skriver Lars-Paul Kroik en krönika över sin morfar.
Bildtext:
Hans-Magnus Nilsson var en av samerörelsens pionjärer. På gruppbilden syns han med sin familj, hustru Hilvi och barnen Astrid (skribentens mor), Anna, Erik och Karin.
Â
