“Det är ett sätt att protestera”

Rennäringskämpen Lars-Jon Allas, 71, har nu lämnat Sametinget och röstlängden. Nu berättar han varför. Det hela kan ses som en protest.

 – Jag tycker att frågorna skötts dåligt den senaste mandatperioden. Det var roligare förr då rennäringsfrågorna diskuterades oftare, säger Lars-Jon Allas.

Lars-Jon Allas sitter framför vårsolen i sitt röda hus vid kyrkstugevägen i Jukkasjärvi. Här bredvid gick han nomadskola när han var ung. Han är uppvuxen i renskogen i Talma sameby. Och praktik gjorde han redan som sexåring och det var också renen som var hans väg in i Sametinget. Han var en av dem som var med och startade Renägarförbundet i början av 1990-talet. Han valdes in till Sametinget 1993 och har behållit sin plats sedan dess.

– Vår agenda var att utveckla renskötselfrågorna. Och det har varit mitt mål hela tiden i Sametinget. Och det fortsätter jag med i Renägarförbundet. 

Många kan skriva under på att Lars-Jon Allas har varit en av dem som pratat mest i talarstolen genom åren. Och ämnet har oftast handlat om renskötseln, som är han hjärtefråga. Nu erkänner han dock att det ibland handlat om politisk taktik också. 

– Jag vet att jag någon gång pratade i över en timme. Det var något som vi i partiet hade kommit överens om. Det var nämligen förhandlingar just då i något ärende. Och vi försökte förhala dem. Det är också politik, säger Allas. 

Idag är det regler på att varje representant har en viss tid på sig i talarstolen. Det är något som Allas motsätter sig. 

– Det har blivit så tråkigt. Det här är ju mot all demokrati. Den som får mest tid är istället sametingets ordförande som leder debatten och inte de politiker som folk har valt in. De är ju där för att framföra sina hjärtefrågor och nu får de knappt det. 

LARS-JON ALLAS skulle lätt kunnat heta envise Allas. För redan som sexåring, när han skulle vakta renflocken gav han inte upp när några renar gick sin egen väg. Han hade ju lovat att vakta dem. Så han for efter och vände inte förrän hans far hämtade honom. Och en envishetens man har han fortsatt att vara i Sametinget. En man som gått sin egen väg. Inte alltid lika uppskattad av alla. 

– När jag började som Sametingets ordförande var det ett färdigt bestämt arvode jag skulle få. Men jag hade tagit hjälp av en advokat som tittat på saken och ansåg att jag skulle få tio gånger de beloppet som Sametinget bestämt. Jag tog inte emot pengarna. Med dem kunde jag inte ens köpa mig en kolt. Så jag hade inte ersättning alls. Och så är jag. Jag har aldrig varit dräng för pengarnas skull. Jag har ansett mig ha ett värde och har hållit fast vid det. 

Han protesterade också under ett öppnande av Sametinget då bland annat kronprinsessan skulle få talartid och han som ordförande skulle få hålla till i bakgrunden. 

– Under en invigning var jag så less. Att kronprinsessan och de höga cheferna som kommit dit fick taltid. Så jag bestämde mig för att göra en kupp. Inte skulle de där herrarna komma hit och vi samer skulle stå i skuggan. Så jag tog över showen och höll ett tal som jag inte planerat. Jag pratade bara på. 

NU NÄR HAN avsagt sig alla sina uppdrag i Sametinget säger han sig vara lättad. Han har så mycket egna uppdrag att uträtta att han känner att han skulle ha behövt klona sig. Men att han sagt upp sig både som politiker och gått ur röstlängden kommer också som en protest. 

– I svenska grundlagen får den som är same bedriva renskötsel. Och nu kommer ju fler och fler in i Sametinget. Det innebär att de i princip kan börja med renskötsel. Jag tycker att renskötselfrågorna ska separeras från Sametinget. Eftersom det är Sametinget som har makt över frågorna, så äger ju de som inte har renskötseln som utgångspunkt våra frågor. Det är en stor fara, säger Lars-Jon Allas

Men skulle det inte vara viktigt att du kunde göra din röst hörd och kunna rösta på ditt förra parti, Guovssonásti? 

– Jag tycker inte att frågorna skötts så bra den senaste mandatperioden. De har misskött många frågor. Och de har varit med i styrelsen. Inte heller oppositionen har jobbat seriöst. Det har blivit en lekstuga. Ibland följer de inte regelverket som Sametinget beslutat om. 

Lars-Jon Allas känner sig mycket tillfreds med att han fått mycket fina hälsningar via sociala medier när han gått ut i media att han lämnar Sametinget. 

– Jag tackar alla som röstat på mig och stöttat mig, säger han. 

Lars-Jon Allas njuter vid sitt hus i Čohkkiras (Jukkasjärvi). Runt gården är ett stängsel så att hundarna Junior och Biegga kan vara lösa. Lars-Jon säger att han lämnar Sametinget nu, men att kommer att fortsätta arbeta för renskötseln.

TEXT OCH FOTO LARS-OLA MARAKATT