Thursday, 29 June 2006 14:05
Vad hände med SVT:s satsning på minoriteter, undrar Birgit Larsson Auna som anser att de svenska medierna ska lyfta fram sanningen om samernas historia på samma sätt som man i Tyskland bearbetar förintelsen.
2002 skulle TV satsa på att sprida kunskap om samer. Hur har de gått till väga? De har gjort historiska tillbakablickar, intervjuat samer, visat renar och fjäll. Vem tittade på programmen? Jo, samer och fjällvandrare. Varför? Jo, programtiden och upplägget. De som försökte titta blev uttråkade.
Varför tog man inte hellre upp en het debatt och tvingade sanningen in i svenska folkets medvetande? Tag fram vad man har gjort det samiska folket. Visa historien! Berätta om birkarlarnas härjningar, gör film om samekvinnors öden, berätta om hur man stängde in nåjder med deras trummor och brände dem inne.
Tyskland försöker skriva in Förintelsen i sina historieböcker. Att våga rannsaka sig. Hur beskrivs samer i svenska skolböcker? Förutom vackra bilder av renrajder och fjäll som får stå för samernas historia, beskrivs dagens renskötsel som vilken industri som helst, varefter man går över till fjällturism.
Sverige skriver inte in samernas verkliga historia eftersom det kan tvinga fram beslut som man inte vill ta, nämligen samernas rätt till land. Det blir inga folkstormar i Sverige runt samernas rättigheter, förutom från motståndarna, de som anser de ska få jaga ripa och köra skoter i fjällen. Ingen ställer upp på samernas sida eftersom ingen talar om sanningen. Svenska folket har inte fått veta sanningen.
Judarna har fått ersättning (delvis) för tvångsarbete under andra världskriget. Slavättlingar i USA höjer sina röster. Men i Sverige som gärna stödjer indianer, det Sverige tiger om samernas bittra öde.
Våra trumkurser eller kurser i shamanism visar inte de samiska nåjderna utan blir mer likt indiandans. Moderna samiska jojkare wealar med en blandning av indiansång och Harlemsound. Det är mer gångbart än en fattiglapps jojkande blues. Den sorgens sång står inte högt i kurs eftersom ingen känner till vad som hände det samiska folket.
Vart har alla koltbärande samer tagit vägen? Inte en lappsko så långt ögat kan se. Vad ska man vara stolt över? Vad symboliserar kolten förutom att man är en minoritet som räknas som motvallare. Här bärs inga stolta fyra-vindars-mössor så som indianerna bär sina fjädrar. Man är ett förtryckt folk. Man döljer sin identitet. Suddar bort sina samiska släktnamn med ursäkten; ”det är i alla fall ingen som kan uttala det”.
Ve och fasa när kända vetenskapsmän hävdade samernas genetiska särdrag. Snubblande nära ett bevis för att samerna var ett eget folk, snubblande nära ett bevis för rätt till land. Men TV vågade inte fortsätta debatten. Och förresten vem skulle ha lyssnat på den sändningstiden.
TV hade ju genomfört vad ni blivit ålagda att göra. Men vart fanns glöden? Jo, glöden, finns inte eftersom ni aldrig berörts av sanningen.
”Vafan ska de få jaga hur de vill!! Vi vill också ha rekreation! Vafan slutar de inte me renar när de i alla fall bara gnäller! ” Vem vill titta på ett program med en reporter och en medelålders same vi lägerelden. Samen har inte ens kolt på sig. Motargumenten förargar: ”Skatten tar allt. Skjut vargarna för de stör renskötseln. De är bara vi som ska kunna nyttja fjällen. Bort med skotrarna om det inte är för att valla renar.” Samen i TV-programmet är kanske inte ens attraktiv. Gnällspikar, de är va de är!
Tänk er en WaltDisneylikande film om samepojkars öden. Det vill alla barn se. Oftast är det barnen som är de som reagerar och påverkar föräldrar. Sedan bokförsäljning, tröjor med tryck. Hela svenska reklamapparaten skulle kunna göra en drive med bidrag från staten. TV skulle kunna backa upp ett sådant projekt.
Åtminstone kunde de börja tänka om på SVT. De gör ibland sådana bra dokumentärer att man önskar dem priser. Tänk om de kunde vilja…
Birgit Larsson Auna
Last Updated on Thursday, 29 June 2006 14:07
