Wednesday, 26 April 2006 10:28
Lös in samernas jakträtt, det har röster inom LRF och Svenska Jägareförbundet föreslagit i samband med jakt- och fiskerättsutredningen. Att göra det är inte en realistisk lösning, anser Göran Lundvall, före detta rennäringstjänsteman i Västerbotten och medlem i Svenska Jägareförbundet.
I renskötselområdet finns dubbla jakträtter alltsedan nybyggartiden. Den dubbla registreringen av älglicensområdena som blivit den logiska följden har starkt kritiserats av i synnerhet Svenska Jägareförbundet, samtidigt som det är Förbundet som haft det avgörande inflytandet vid genomförandet. Detta bör klarläggas.
DEN REFORM med helt reglerad älgjakt som beslutades för 20 år sedan föregicks av försöksverksverksamhet på olika håll i vårt land, – renskötselområdet hade dock undantagits. Före ärendets slutbehandling i riksdagen tog Svenska Jägareförbundet initiativ till en särkskild arbetsgrupp. Denna skulle undersöka förutsättningarna att få med det undantagna renskötselområdet. Ordförande var byråchefen J-O Pettersson sedermera ordförande i Svenska Jägareförbundet.
I arbetsgruppen ingick vidare riksjaktvårdskonsulenten B Thelander, Nikolaus Stenberg, Tomas Cramér med flera. Fjäll- och rennäringsadministrationen i de tre renskötsellänen fick utse en representant. Undertecknad blev utsedd bland annat mot bakgrund av min mångåriga erfarenhet av jakt såväl i Västerbottens som i Jämtlands fjälltrakter.
I ARBETSGRUPPEN diskuterades inledningsvis orsakerna till att renskötselområdet undantagits från försöksverksamheten. Det konstaterades att Jordbruksdepartementet efter samråd med berörda länsstyrelser beslutat detta med hänsyn till de speciella jakträttsliga förhållanden som råder ovan lappmarksgränsen och inom renbetesfjällen i Jämtland. Samebymedlemmarna har där av ålder en renskötselrätt som omfattar rätt till renbete, jakt och fiske. Denna gäller även de marker som sedermera genom jordbrukskolonisationen och avvittringen blivit privata marker. Detta bygger på lag och urminnes hävd. Rätten är grundlagsskyddad.
SÅLUNDA föreligger en dubbel jakträtt som måste respekteras om det föreslagna nya systemet skulle genomföras även beträffande renskötselområdet. Myndigheterna befarade motsättningar mellan befolkningsgrupperna och önskade ett annat jaktsystem för renskötselområdet.
Åsikterna i arbetsgruppen gick starkt isär. Efter ett antal sammanträden upphörde kallelser till nya överläggningar. Jordbruksdepartementet hade av arbetsgruppens ledning fått beskedet att arbetsgruppen var enig. Renskötsellområdet skulle inordnas i samma älgjaktssystem. Som svar på förfrågan från departementet kunde jag inte svara annat än att utredningsarbetet bara påbörjats. Till arbetsgruppens ledning hade jag framfört alternativa förslag avsedda som underlag för diskussion. – Förslagen blev aldrig diskuterade i arbetsgruppen.
EFTER LOBBYING i riksdagen antogs det nya älgjaktssystemet, alltså även beträffande renskötselområdet. Beslutet ställde länsstyrelserna inför fullbordat faktum. Älglicenserna måste omfatta alla som hade laglig jakträtt på marken. En dubbel registrering gick inte att undvika.
Vad innebar mina förslag? Mot bakgrund av att samebymedlemmarna som regel inte utnyttjar sin jakträtt på privat mark fanns förutsättningar till uppgörelser och avtal. Sonderingar som jag gjort tydde på detta, vidare att produktionsanpassad älgavskjutning borde gå att uppnå genom användning av tele- och datateknik.
NU HÖJS RÖSTER om inlösen av samernas jakträtt beträffande enskilda marker. Detta är inte någon realistisk lösning. Samebymedlemmarna har framfört att de känner ansvar för kommande generationer. Att avhända sig en ärvd laglig rätt kan få konsekvenser för framtiden som man i dagsläget inte kan överblicka. Rätten till jakt är för samebymedlemmarna förknippad med renskötselrätten. Farhågor har uttalats innebärande att en förändring av renskötselrätten kan medföra krav på inlösen även av rätten till renbete. Att denna oro inte är obefogad visar de domstolsprocesser som markägare nu startat mot samebyar i alla tre renskötsellän.
EN TVÅNGSINLÖSEN är inte heller en framkomlig väg. Detta skulle omedelbart uppmärksammas internationellt. I andra länder slår man nu vakt om och stärker urbefolkningarnas rättigheter. Sveriges anseende tål inte ytterligare kritik. Vi kritiserar gärna hur andra länder behandlar ursprungsbefolkningar, och ändå har vi inte helt gjort upp med vårt eget koloniala förflutna beträffande vår ursprungsbefolkning i Norrland.
Vad finns då att göra? Som i all andra sammanhang återstår endast – och det är svårt nog – att på ett bättre sätt kommunicera, samråda och samverka.
När det gäller överloppsmarkerna och renbetesfjällen delar jag hovrättsrådet Bäärnhielms uppfattning.
Göran Lundvall
Last Updated on Wednesday, 26 April 2006 12:48
