Jag har länge funderat över det här vem som är same. Och ännu mer har jag funderat på den samiska röstlängden som inte verkar ha någon ände. Vem ska räknas och vem inte? Men framförallt, vilka konsekvenser för den med sig?
VEM SOM HELST kan komma till Sverige och bli svensk. I alla fall få ett svenskt pass. Börja jobba på Ica. Och många har valt den vägen genom åren då Sveriges befolkning ökat till över tio miljoner. Vi hade nog haft svårt att tänka oss Sverige utan Zlatan, drottning Silvia eller Laleh? Men nu finns det ju inga speciella samiska pass för den som är same. Man kan vara född till det utan att räknas. Får så kan Sametingets röstlängd slå, när det är språkspärren som styr. Du får bara vara med om du är same och kan samiska eller om din far eller mor, farmor, farfar, mormor eller morfar pratade samiska.
VEM SOM HELST kan bli svensk men att vara same verkar vara bara den som är född till det, om man får tolka sametingslagen. Men vem som helst kan ju börja känna sig som same. Om man till exempel har en fru och barn som är det och man är en del i familjen. Ska man då inte få vara same? Hur hade Sápmi hade sett ut om röstlängden varit annorlunda? Kanske konstigt att tänka sig Zlatan i gákti eller Laleh i en luhkka. Men så hade det kanske kunnat vara om någon av dem träffat kärleken i Sápmi och börjat anamma samiska seder. Hade de kommit med i röstlängden? är frågan. För man ska ju vara same från början.
NÄR JAG HAR besökt Sveriges många hörn och träffat på människor i mitt jobb som journalist har det många gånger dykt upp en fras när de fått reda på att jag är av rätt ätt: ”Min farfar var same.” Det har fått mig att fundera. För det första har ju tanken slagit mig att han eller hon inte ser sig själv som same fast hon är född till det. Och för det andra att personen ju skulle kunna vara med i röstlängden och rösta i Sametingsvalet. Problemet verkar inte vara att folk inte skulle kunna komma med. Nej snarare de att de redan är så försvenskade att de inte längre ser sig som samer.
SAMETINGETS RÖSTLÄNGD har vuxit från val till val. Från 5390 personer år 1993 till omkring 9200 idag. Men tänk om språkspärren togs bort. Kanske ersattes med DNA-test istället. Då hade man ju verkligen vetat om man är född till same. Eller varför inte släppa det öppet för alla som känner sig som samer eller är det. Hur många skulle då sökt? Svaret är nog lite fler, men förmodligen ingen drastisk ökning. Det måste helt enkelt till något mer. Något som berör människor. Någon som Silvia, eller Zlatan. I alla fall någon som vågar ställa sig upp. Vara stolt, bra och helst se bra ut för att få sving i sociala medier. Och det behövs ingen som är så vältalig heller. Det viktigaste är att hen går genom rutan. Se på Jon-Henrik Fjällgren som är det närmaste vi kan komma Zlatan. Han dribblar ju med tonerna lika bra i alla fall. Vi behöver en förebild som vill vara same och är stolt över det och så lite PR.
NÄR MÄNNISKOR vill vara samer, det är då Sápmi kommer till sin rätt. Jag tror inte på att stoppa människor från att vara det fullt ut. Det är först när man räknas, får rösta och känner sig som välkomnad som man kan bli stolt och börja se saker från en positiv vy. Eller som Trump skulle sagt: “Make Sápmi great again!”
SKA DU SOM har renar, bor i någon avlägsen by och pratat samiska från två års ålder protestera nu: “Säg nej! De kan ju ta våra marker och göra vad de vill med dem.” Vakna! De gör de ju redan. Staten och kapitalet. Eller åtminstone nästan. Gállok är väl det ultimata testet nu som inte har fått sitt svar ännu. Skulle de då inte vara bättre att de som vill, vågar och är samer också får vara det fullt ut!? Vem skulle må dåligt av det? Och tänk vilka möjligheter Sápmi skulle få, både på fotbollsplanen och kanske i melodifestivalen? Eller du kanske vill bevara Sápmi samiskt? Blir Sápmi great again av det tror du?
Lars-Ola Marakatt
