Slöjd skapad med kärlek

Vissa dagar har verken varit nära att kastas i elden. Andra dagar har glädjen och lusten fyllt tankarna då händerna har skapat. Så är det att slöjda, konstaterar några av årets avgångselever vid Samernas utbildningscentrum där en lång kö ringlar in till årets vernissage under marknadsonsdagen i Jokkmokk.

TEXT OCH FOTO AGNETA NYBERG

Gieresvuodajn är namnet på den gemensamma utställningen av både hård- och mjukslöjd som eleverna vid Samernas utbildningscentrum traditionsenligt visar upp under Jokkmokks vintermarknad.

– Några dagar har jag haft lust att bränna upp allt, andra dagar har jag tagit in materialet i maskinrummet och fortsatt att jobba, säger Per Thomas Aira Balto från Karasjokk.

En stor giisá, placerad i den första montern, är hans mästerverk som gjorts på mindre än två månader. En bragd bara det. Att forma locket har varit det svåraste. Nu tycker han att det var tur att det första locket for åt pipsvängen, för att använda ett mildare uttryck än vad han faktiskt använder. Det färdiga locket blev mycket bättre.

– Jag hade tur med materialet. Man vet inte hur träet beter sig förrän man gröpt ur det. Man får låta det slå sig och ta det lugnt, det är så man lär sig slöjden och hur materialet beter sig,  säger han.

PER THOMAS AIRA BALTO är tvärsäker på att ha kommer att fortsätta att slöjda. Han säger att det känns som hans grej. Han gillar att gå runt i skog och mark, leta slöjdämnen och bära hem det. Och lika säker är hans klasskamrat Isak Pirak från Jokkmokk. 

– Det har blivit roligare för varje dag som gått även om det varit lite tungt ibland. Att slöjda är personligt, som en spegling av hur man resonerar och tänker. Det handlar mycket om känslan för det man tycker är fint, så är det för mig i alla fall, säger Pirak som också han gått trä- och hornutbildningen.

Bland alla glänsande alster finns även en finsele, som upphovsmakaren Lova Isabelle Lundberg från Dalarna, kallar den. Själv kallas hon för skolans pärldrottning.

– Den här selen, en modell som användes under 1800-talet, tog 143 timmar att göra. Att sätta fast pärlorna tog 100 timmar, extremt länge och lite tungt då det inte märktes att det gick framåt, säger hon.

Hon sökte utbildningen med målet att få en bredare kunskap inom slöjden.

– Och det har jag fått tack vare fantastiskt kunniga lärare, säger hon.

Bildtext

Framtidens slöjdare, avgångseleverna vid Samernas utbildningscentrum 2019. Bakre raden: Inga-Wiktoria Påve, Nadja Blind Labba, Robert Gaelok Sundell, Anna Erika Svakko, Susanna Kristoffersson Sjöberg, Angelica Hedberg, Johannes Nilsson. Främre raden: Susanne Tuolja, Anne Laila Blind, Isak Pirak, Julia Rensberg, Lova Isabelle Lundberg, Per Thomas Aira Balto.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.