Samiska textilier med spännande historia

MUSEUM Cirka 1500 plagg och föremål, främst i textil, skinn och päls ingår i Västerbottens museums samiska samlingar. Under Samiska veckan öppnade Västerbottens museum sitt textilarkiv för allmänheten och bjöd på en uppskattad visning av samiska textilier.

 

TEXT OCH FOTO YVONNE RITTVALL

 

Det finns dels ett textilarkiv och dels ett pälsmagasin på Västerbottens museum.

  – I Pälsmagasinet finns pälskoltar och mycket som hör till renen. Dessutom skor, handskar och vantar, berättar Hillevi Wadensten, museietnolog.

Det är dock i textilarkivet hon guidar under Samiska veckan. Hon visar koltar, mössor, barmkläden, tjukband, bälten, väskor, tobakspungar, skedpungar, band och kragar.

  – Det mesta är minst 100 år gammalt, säger Hillevi Wadensten,

Men det finns även en del som är relativt nytt. Ett exempel är resultatet av projektet mellan kolasamer och samer i Västerbotten, som startades på 1990-talet av sameslöjdkonsulenten i Västerbotten. Detta då alla hantverk som ingått i den traditionella samiska kulturen bland kolasamerna fallit i glömska.

– Samarbetet väckte liv i gamla traditioner, berättar Hillevi Wadensten och visar band och en ryggsäck som bevis på det.

I Textilarkivet finns även en märklig vit kolt sydd av en samisk kvinna till en svensk kvinna från Skellefteå i början av 1900-talet.

– Kolten var ett beställningsarbete som nyligen skänktes till museet av Svenska kyrkan i London. Den har använts som skiddräkt, vilket ju annars inte fanns då.

 

 

HILLEVI WADENSTEN BERÄTTAR också att en stor del av de samiska textilier och föremål som finns i museets arkiv har ingått i några större privatsamlingar. Som exempelvis ”Ingenjör H. Huldt etnografiska lappsamling”, 200 föremål insamlade i Sorsele, Tärna och Vilhelmina socknar, vid sekelskiftet 1900.

Dessutom den Bergströmska samlingen, samiska föremål insamlade i Västerbottens fjälltrakter av nomadskoleinspektören och lappfogden Erik Bergström på 1920- och 30-talen. I denna samling ingår en handsydd flickhätta som är en variant av den traditionella barnmössan.

– Till skillnad från den svenska folkdräkten som skapades under 1900-talet och är mer statisk och svår att ändra på, är den samiska dräkten oerhört intressant och levande. I den blandas tradition med modeväxlingar, egen känsla och smak, konstaterar Hillevi Wadensten.

Om de samiska samlingar som museet äger säger hon:

  – Detta kan man tycka olika om. Men det är bra att samiska textilier och föremål sparats och hamnat på museet. Då är det inget som förfars.

Bland besökarna i textilarkivet är Therese Hållsten iklädd Malådräkt i jeanstyg, oväderskrage i vindfleece och pungar i nyare form som används som förvaring för mobiltelefonen, nålar och sax. Hon har tillverkat allt själv.

  – Det är ofta svårt att veta hur samiska textilier sett ut historiskt eftersom det inte finns så mycket dokumenterat, men nu har jag fått inspiration, säger hon.

 

BILDTEXT 1: Hillevi Wadensten, etnolog, visar en samisk mössa i

för Therese Hållsten, Malå när Textilarkivet i Umeå höll öppet hus.

 

BILDTEXT 2: Tjukband med klocka från 1700-talet, sydsamiskt område, som hängts runt dragrenens hals.

 

BILDTEXT 3. I Västerbottens museums snurrmonter visas nya koltar hämtade från Maria Axelssons garderob. Här mixas traditionellt och nyskapande som kolten i 1930-tals stil där det vinröda klädet kommer från modehuset Armani.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *