Samiska myter checkar in

Saturday, 27 February 2010 02:33
Giron Sámi Teáhter har tagit in på ishotellet i Jukkasjärvi. Under den senaste månaden har de spelat 22 föreställningar. Föreställningar som berättar samiska myter som skådespelarna själva har tagit fram ur sitt berättararv.

Text: ÅSA LINDSTRAND Foto: TOR LUNDBERG

Det är mörkt, ganska lugnt, i Jukkasjärvi. Och kallt. Temperaturen har krupit ner mot 30 minusgrader, och de där snälla –23 som varenda vädersajt på nätet har utlovat för kvällen är bara att glömma. På med allt vad som finns i ull, päls och dun.
Ishotellets teaterscen har byggts upp mellan iskyrkan och själva hotellet. Giron Sámi Teáhter och hotellet har, berättar producenten Marita Koivisto Eklund, tillsammans pratat sig fram till hur den ska utformas. Publikens plats är halvcirkelformad med tre breda trappsteg att stå på. Själva spelplatsen är i markplan, flankerad av fyra stora isblock och en snövägg som fond. Det som ska ske på teaterplatsen, sker under bar himmel. Och det som ska ske den här kvällen är generalrepetionen av föreställningen Catching the Wind.
All personal på ishotellet och media har bjudits in till genrepet. Och några tappra personer trotsar faktiskt kylan och kommer för att ta del av tre samiska myter, framförda av tre skådespelare från Giron Sámi Teáhter: Anna Åsdell, Elisabeth Heilmann Blind och Lars-Henrik Blind.

LARS-HENRIK BLIND ÄR berättaren. Han som sitter vid elden i mitten och väver ihop myterna med jojk, både av Nils-Aslak Valkeapä och honom själv. Anna Åsdell och Elisabeth Heilmann Blind är myternas aktörer.
Till att börja med får vi lära oss hur myggorna kom till samernas land. Och vilken tur det var att de gjorde det, så att samen fick hjälp vid rensamling. Men, en sommar var det inga mygg – hur skulle de då samla sina renar?
– Med motorcyklar förstås!
En liten, men genialisk kommentar, som berättar något om modern renskötsel för turisterna.
Nästa myt är på ett klassiskt tema: Den listige räven mot den starka, glupska och rätt korkade vargen. Listen besegrar förstås råstyrkan, för den som ger sig på en stor, stark och snabb häst riskerar att råka riktigt illa ut. Och än tycks vargen och räven bråka om vem som är herre på täppan, de bråkar och kastar okvädningsord på olika europeiska språk på varandra så till den grad att åskan börjar dåna över nejden. Och ur åskans muller föds en ny myt, nämligen en skapelsemyt. En vacker berättelse om hur den store guden offrade sin ståtligaste vaja för att skapa den nya världen. Hur vajans sorgsna ögon blev morgonstjärna och aftonstjärna, och hur hennes hjärta blev den nya världens innersta kärna. Den som lägger örat mot jorden, kan ännu höra det slå. Och den som hört myten berättas på en isscen i Jukkasjärvi har förmodligen lärt sig lite mer om renens centrala plats i den samiska kulturen.

VAR OCH EN av de tre skådespelarna har bidragit med en myt. De har tagit fram dem ur sina egna, invärtes, berättararkiv. Det är, framhåller teaterensemblen, inte berättelser som finns nedskrivna, utan sådana som färdas med vinden från människa till människa. Tillsammans förmedlar de tre berättelserna en skärva av samisk mytologi, berättartradition och kultur. Catching the Wind framförs, som titeln antyder, mest på engelska. Men inslag av nordsamiska finns också, som en påminnelse till ishotellets ofta långväga besökare. Överhuvudtaget är det tydligt att föreställningen är anpassad till turister, till besöksnäringens iseldorado i Jukkasjärvi.
När genrepet är över levererar publiken dova, vantklädda applåder. Skådespelarna är nöjda.
– Men det är svårt för rösten när det är så kallt. Den ville inte riktigt hålla mot slutet, säger Lars-Henrik Blind.
– Nu har vi ett tufft program framför oss. 22 föreställningar på en månad, det är mycket, konstaterar Elisabeth Heilmann Blind.
När ni håller denna tidning i er hand har de flesta av föreställningarna redan genomförts. Och samiska teaterns ripor är redo att lyfta mot nya utmaningar.

Översättning: MILIANA BAER

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *