Samiska efternamn på väg tillbaka

Friday, 03 December 2010 13:05

I början av 1900-talet bytte många samer bort sina efternamn till förmån för svenska efternamn. Men trenden har vänt. Märit Frändén, doktorand vid Uppsala universitet, visar i avhandlingen Att blotta vem jag är att många samer vill ta tillbaka sina samiska släktnamn.

– Jag tror att det handlar om en stolthet för sitt ursprung, säger hon.

Märit Frändén är inte själv same. Däremot är hon uppvuxen i Jämtland och säger att intresset för samer kommer från hennes uppväxt. Hon har läst samiska, lite mer än vad som var tänkt, enligt henne själv. Och när valet föll på forskarutbildning i nordiska språk vid Uppsala universitet dök det samiska upp igen. Det började egentligen med en D-uppsats om svenska efternamn som är kulturellt samiska men svenskspråkiga, exempelvis efternamn som börjar på Fjäll och Fjell.

– Jag upptäckte att efternamn är väldigt kul. Personnamn är en så viktig sak för identiteten. Dels är de personliga och dels finns de överallt i samhället. Alla känner till efternamn, alla måste använda dem och kunna stava dem.

Den 20 november disputerade hon med avhandlingen Att blotta vem jag är, släktnamnsskick och släktnamnsbyten hos samer i Sverige 1920-2009. Där har hon tittat på ansökningar om namnbyten där motiveringar till varför finns med. Den vanligaste orsaken när det gäller både samiska och finska namn är att de missförstås och att svensktalande inte kan uttala den icke-svenska namnen.

Hon drar vissa paralleller till invandrare som byter till svenska efternamn för att lättare få jobb.

– Det är lite samma fenomen. Namnet är inte bara den egna personen, det finns också många praktiska aspekter på det och det blir ett problem om man blir sämre behandlad för sitt efternamn.

Märit säger att det finns en skillnad mot många andra samiska markörer, kolten, renskötseln, maten exempelvis. Man kan själv styra när man vill visa det.

– Man kan vara samisk i sin egen krets, men behöver inte visa det utåt. Men efternamnet ska fungera i alla sammanhang.

Hon kan i sin avhandling inte visa på något samiskt namn som toppar ligan när det handlar om att bli utbytt. När det gäller namnbyten geografiskt sett verkar det som att man i de norra delarna av svenska Sápmi i större utsträckning bytt bort sina samiska namn. Återtagandet av samiska namn är något överrepresenterat i de södra delarna.

Eftersom namnlagen är utformad så att man inte får byta till ett befintligt efternamn utan att de som redan bär namnet har det godkänt det, så byter många till nybildade namn.

Det vanligaste samiska efternamnet på svensk sida är namn med –son på slutet, berättar Märit, precis som bland den svenska befolkningen. Det vanligaste samiskklingande efternamnet är Blind som hamnar på sjätteplats enligt Sametingets röstlängd, Nutti ligger på nionde plats och Labba på tionde plats.

Idag går namnbytena åt motsatt håll. Den stora vändningen att ta tillbaka sina samiska efternamn tror Märit kom på 70-talet, i samband med att revitaliseringen av urfolkskulturer i allmänhet tog fart.

– Att man tar tillbaka sitt samiska namn tror jag beror på en stolthet. Bland de jag intervjuat kommer det upp många skäl, namnet är ett kulturarv som ska föras vidare till barn och barnbarn. Man vill också visa en tillhörighet gentemot det samiska samhället.

Hon tror inte heller att återtagandet av samiska namn planat ut i dagsläget.

– Samer är ju numera en erkänd nationell minoritet och de som jag pratat med som bytt namn har fått positiva kommentarer att de vågar. I det svenska samhället väcks också ett intresse för de samiska namnen. Samtidigt kan det vara ett problem med bokstavering, men det är ändå värt det.

Text: KATARINA HÄLLGREN

Foto: PRIVAT

Översättning: MILIANA BAER

Översätt ej detta: Svensk text finns på www.samefolket.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.