Samerna ett urfolk i Sverige

Sunday, 10 December 2006 17:51

Samiska rättsfrågor är i fokus i FN, men var finns de i Sverige?
Juristen Jörgen Bohlin anser inte att Sverige lever upp till den folkrättsliga standarden, sett med omvärldens ögon.

När MR-dagarna hölls i Malmö den 23-24 november var samiska rätts- och kulturfrågor i fokus. Det sker nu inte så ofta. Senast i höstens val var tystnaden – annat än lokalt och där ett samepolitiskt parti ställde upp – påtaglig. Sannolikt och tyvärr är skälet att partistrategerna bedömer frågorna som så kontroversiella att det skulle riskera att minska väljarunderlaget och samerna är ju så få! Över huvud taget verkar det som frågor om mänskliga rättigheter är något som enbart kan behandlas mellan valen.
Inför valet gjorde den största norrlandstidningen Västerbottens-Kuriren (VK) en presentation av riksdagspartierna med frågor till partiledarna. En av frågorna gällde partiets inställning till renskötseln/renskötselrätten och markkonflikter som skogsbruk, gruvbrytning med mera. Även inställningen till en svensk anslutning till FN-organet ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk belystes.

SVAREN ÄR AVVAKTANDE och ifråga om att stärka renskötselrätten direkt avvisande. Receptet är i stället ett allmänt formulerat behov av samråd. En anslutning till ILO-konventionen är uppenbart inte aktuell under mandatperioden.
I andra sammanhang än politiska skulle partiledarna beskrivas som konflikträdda och okunniga. I politiken anses det tydligen OK, men är det verkligen på det sättet en viktig nationell fråga skall behandlas?!
Detta står i stark kontrast till behandlingen i FN:s generalförsamling av en deklaration om världens urfolk. Den gäller direkt flera hundra folk över hela klotet och flera hundra miljoner människor och – väl så viktigt – oss alla som representerar majoritetsbefolkningar.

SAMERNA ÄR I fokus i världssamfundet, men var finns de i Sverige?! Olika FN-organ, Europarådet och andra fora för mänskliga rättigheter har vid upprepade tillfällen senare år kritiserat Sverige för den förda, eller om man så vill, icke förda samepolitiken. Sett med omvärldens ögon lever alltså Sverige inte upp till den folkrättsliga standarden för behandlingen av samerna och rennäringen i lagstiftning och i den förda politiken i övrigt.
Ett närmast övertydligt exempel på detta är oförmågan att närma sig en anslutning till ILO:s konvention nr 169. Det senaste beskedet är det dåvarande regeringen levererade i våras i handlingsplanen för mänskliga rättigheter. Där står det att ett beslut i ILO-frågan ”kan inte hastas fram”. Det är idag 17 år sedan konventionen beslutades!

DET ÄR NU en ny regering med nya möjligheter. Kan det leda till ändrade förutsättningar? Att döma av svaren i VK är det knappast troligt. Det som förenar Allinspartierna är deras respektive uppfattning att ett stärkande av renskötselrätten i lagstiftning skulle inskränka äganderätten även om renskötselrätten i likhet med äganderätten omfattas av egendomsskyddet i Regeringsformen. De bortser från att det är otydligheten i lagstiftningen som ofta är grunden till uppkomna konflikter om markanvändningen. Deras recept om samråd blir här som en våt filt över hela frågan. Ett verkligt samråd förutsätter klara spelregler något som inte gäller idag.
Har regeringen någon vision och ett program för en statlig same- och rennäringspolitik? I opposition var samma partier eniga att driva frågan om en brett sammansatt Samelagberedning för att lägga grunden till en samepolitisk reform för 2000-talet. Har partierna samma uppfattning i regeringsställning? Nu är det upp till bevis!

Jörgen Bohlin
Juristfirman J. Bohlin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *