Thursday, 22 January 2015 21:19
TEATERCHEF Han har varit med i filmer som Jägarna och Varg och även varit teaterchef för Norrbottensteatern. Nyligen stod det klart att Rolf Degerlund tar över som teaterchef på Beaivváš Sámi Našunálateáhter från och med januari 2016. I tanken är han redan igång med jobbet och till sommaren flyttar han och frun till Kautokeino bland annat med målet att lära sig samiska.
TEXT KATARINA HÄLLGREN FOTO BEAIVVAŠ/MARIT ANNA EVANGER
Rolf Degerlund är ett etablerat namn i såväl teater som i filmsammanhang. Som 35-åring blev han chef över Norrbottensteatern i Luleå, en tjänst som han hade i 13 år. Rolf Degerlund var också den som byggde upp Ice Globe theatre i Jukkasjärvi för drygt tio år sedan.
I den vevan vände han sig till Beaivváš eftersom han ville sätta upp Hamlet på samiska. Så blev det också och Rolf lärde känna ensemblen. Året därpå spelades MacBeth på isteatern i samarbete mellan Beaivváš och Giron Sámi Teahter. Det ena ledde till det andra och Rolf blev gästskådespelare i föreställningen 1852 som Beaivváš satte upp. Familjen bodde då under ett halvår i Kautokeino.
– Sedan vi gjorde Hamlet på samiska har jag känt att det finns ett annat sceniskt uttryck än i Sverige och Norge. Jag sa till min fru Kerstin att om jag någon gång blir teaterchef igen innan jag lägger näsan i vädret så ska det vara i Kautokeino.
I samband med begravningen av en av de före detta teatercheferna på Beaivváš, Alex Scherpf, i höstas, mötte Rolf bland annat nuvarande chefen Haukur som berättade att han skulle gå i pension. Rolf bestämde sig då för att söka och det gjorde han, samtidigt som familjen kämpade med sorg efter flera dödsfall i familjen.
– Det här kom som en skänk från ovan. Det här vill jag om de tycker att jag är rätt för jobbet. Det är med ödmjukhet och stor stolthet jag tar emot det här. Tillsammans med alla medarbetare vill jag fortsätta att förvalta och utveckla det redan nu så starka sceniska uttryck som Beaivváš har. Uttrycken har ett kraftigare anslag. Språket är starkt och viktigt. Allt detta intresserar mig.
Jobbet som teaterchef tar Rolf över den 1 januari 2016, alltså om ungefär ett år. Men från och med augusti i år kommer han att jobba parallellt med Haukur för att lära sig allt.
– Det är en stor utmaning att möta två nya kulturer, dels den samiska, men också den norska politiken och hur det fungerar.
Rolf och hans fru bor i Boden men är fast beslutna att flytta till Kautokeino till sommaren.
– Man måste bo och leva i det samhälle man är verksam i, annars går det inte att göra ett bra jobb. Jag kan inte hålla på och pendla, man måste sätta ner fötterna och leva i den vardagen.
Han är rätt bekant med den samiska kulturen och har tillbringat mycket tid i Polkem utanför Gällivare där hans mammas morfar gifte om sig med nomadlärarinnan Sara Skiddi. På frågan om han själv har samiskt ursprung skrattar han och konstaterar att ”det forskar de lärde om”.
– En släkting till mamma hade renar i Polkem. Jag har haft den samiska kulturen väldigt nära och för mig är det inte främmande. Men nu får jag komma in i själva kärnan av den samiska kulturen och det känner jag stor stolthet i och utvald att få göra det.
Förutom att leda den samiska nationalteatern i Sápmi ska Rolf nu lära sig samiska, så gott det går som han säger.
– Det handlar om respekt. Klart man ska lära sig det språk som finns där man verkar.
Rolf är taggad för sitt nya jobb och redan nu har han många idéer i huvudet som han inte tänker avslöja förrän de är förankrade hos alla medarbetare på Beaivváš.
Men att bygga inför framtiden och låta barn och ungdomar möta teaterupplevelser ser han som en viktig del.
– Framförallt ska vi göra teater som känns angelägen. Sedan är teaterhuset i Kautokeino väldigt slitet och arbetsmiljömässigt inte så bra. Jag kommer att kämpa för att få ett nytt teaterhus, det är en viktig sak. När det gäller teatern har jag lite idéer och de som jobbar har idéer, vi ska väva ihop det och korsbefrukta för att sedan se vilken väg vi tar och möjliggöra det tillsammans.
Bildtext: Rolf Degerlund, till höger, när han var skådespelare i Beaivváš föreställning 1852. Här tillsammans med skådespelarkollegan Björn Sundquist.
