Redaktören

Det brinner i Västerbotten

 

Jag skämdes och vämjdes när jag såg uppdateringarna om hur en kåtaliknande byggnad skulle brännas, och sedan också brändes i Västerbotten. Jag skämdes inför hela världen.
Om jag ska införa ett mikromilligram (om den enheten nu finns, men ni fattar, något väldigt litet) av förståelse för regelverken, så är det klart att inte vem som helst kan bygga kåtor eller kåkar var än de har lust i vår värld. Det skulle förmodligen bli knas då. Men nu är ju inte det här vem som helst var som helst. Byggnaden må vara hyfsat ny eller nyrenoverad, men det här handlar om en privatperson vars förfäder har haft byggnader på (ungefär) den här platsen under lång tid. Det handlar om samer och samiska rötter i samiskt land.

 

JAG ÄR INTE naiv. Jag inser att vi kanske inte har alla fakta på bordet här. Västerbotten är troligen den största konflikthärden av alla på svensk sida av Sábme. Det finns rätt gott om uppgifter, de må vara mer eller mindre sanna, om hur det kan gå till i Västerbottens skogar och fjäll mellan både ickesamer och samer, men också mellan samer och samer. Och ingen skulle väl bli särskilt förvånad om det är en sådan konflikt som lett fram till den anonyma anmälan av det så kallade svartbygget och sedan till det bål kronofogden genomförde den 11 april.
Men det spelar ju faktiskt ingen roll. Är det verkligen statens sak år 2018 att åka ut i väglöst land och bränna byggnader? Vore det inte bättre, om det finns konflikter i området, att staten satsade sina resurser på att hitta en lösning?
Det är bara sorgligt att se hur länsstyrelsen i Västerbotten och hantlangarna på Kronofogdemyndigheten underblåser konflikten samer emellan som finns inbyggd i den svenska lagstiftningen. Debatten blir hatisk åt alla håll. Renägarna framställs som egennyttiga verktyg i kolonialmaktens våld och samer utanför samebyarna får veta att de minsann inte är några (riktiga) samer. Tillbaka på ruta ett, om vi någonsin har lämnat den.

 

STATEN VISPAR RUNT med händerna i alla väderstreck samtidigt. Än tillåter man skövling av skogar, gigantiska vindkraftsparker och söndersprängd berggrund, för att i nästa stund agera som om en rätt oansenlig byggnad är värsta tänkbara intrång i ett naturreservat. Även ur naturvårdssynvinkel är agerandet betänkligt. Hur ska vi kunna få acceptans för att skydda natur, om vi inte tillåter människor med rötter i området att fortsätta förvalta sin kulturarv? När ska vi få en förståelse för att just kombinationen av skonsamt hanterad natur och en lång kulturhistoria är exakt det som gör de här markernas dignitet, dynamik och dragningskraft? Dit hör renskötseln, dit hör jakten och fisket, barktäkterna och till och med myrslåttern. Och de byggnader som behövts där till.
Samefolket gick i tryck ungefär samtidigt som kåtan vid Stenträsket i Storumans kommun stod i lågor, varför vi inte hann berätta desto mer om det. Däremot berättar vi om Anna Sofia Bull Kuhmunens resa till att bli fembarnsmamma, om några av höjdpunkterna under samiska veckan i Ubmeje och om urfolkskvinnan Lolita Chavez som är nominerad till Sacharovpriset. Tillsammans med mycket annat.
Håll lågan brinnande, kära läsare, men bränn inte varandra. Det finns det andra som mer än gärna gör.

 

Åsa Lindstrand

Redaktören 1-2018

Staare anknöt bakåt och blickade framåt Det blev en rivstart. Med solens ankomst över horisonten som startskott drog det igång. Jokkmokks marknad fick detta år nöja sig med att vara uppvärmning ...

Tagga upp, samisktalande!

Jag älskar språk. Inte så att jag kan särskilt många, men språk som företeelse älskar jag. Ibland har jag ångrat att jag inte blev språkforskare. Kanske inom språksociologi. Hade jag blivit det ...

Om makten i maktskiftet

Det har varit nordiska samermästerskap. Det är en stor grej. Inte minst lassokastningen känns som en prestigefylld sak. Och så har det varit renskötarkongress. En kongress för renskötande folk ...

Att strida eller inte strida – det är frågan

Jag för ofta en kamp med mig själv. Ska jag ta debatten om gruvetableringen i Gállok med gruvkramare IGEN? Ska jag lägga ut den där skärmdumpen från en sida där kvinnoförnedrande och mansgrisiga ...

REDAKTÖREN: Är det världen som är galen, eller jag?

Samefolket 2-2017 Den frågan har säkert många av er ställt, i alla fall någon gång. Sunda människor rannsakar nämligen sig själva emellanåt. Jag drar ofta slutsatsen att även om jag inte är ...