RECENSION Marica Blind om Natalie Carrions nya skiva

Ny skiva
Natalie Carrion
En sång om livet/01

Antal Samefolket: 3 av 5

Natalie Carrion började som gatumusikant på Umeås gator, år 2012, när hon var 16 år. Då, när hon stod med sin gitarr för första gången på gatan var hon så nervös att hon knappt kunde stå upp, men trots att hon knappt kunde spela eller sjunga så fortsatte hon som gatumusikant. Nu drygt 5 år senare kommer debutalbumet.

Album debuten En sång om livet/01 består av elva svenska visor. Ljudbilden är snäv med gitarr, cajun och bas. På albumet hörs även Natalie jojka visa-anpassade jojkslingor och salsa rytmer.
Natalie skriver sina texter om nätterna. Hon skriver om kärlek, sorg och minoriteters rättigheter. Och jag kan höra att låttexterna är skrivna av en ung människa som ännu inte hittat det rätta orden för att formulera de stora känslorna om livets toppar och dalar.

JAG HAR SVÅRT att ta mig till hennes visor som handlar om minoriteters rättigheter, det liksom inte berör mig inte, med undantag för Brutal Ärlighet. De visor som handlar om kärlek känns mer trovärdiga och självupplevda. Jag kan nästa känna hur det känns hur det känns att var ung och kär och leva ett totalt bekymmerslöst liv.

Albumet har Natalie Carrion producerat tillsammans med Umeå musikern Jonas Strandgård som tidigare arbetat med Jörgen Stenberg och Sara Ajnnak. Både Carrion och Strandgård har gitarren som sitt främsta instrument och jag gissar att det främst är därför som just detta instrument klär in Natalies sånger. Hur låtarna skulle låta med ett fullt band kan jag bara gissa.

En sång om livet/01 är ett godkänt debutalbum från en ung artist från Sápmi. Men jag tror ett det krävs ytterligare några album innan Natalie är en färdig artist.

Bästa spår: Kärleksvisan

MARICA BLIND

Åsa Lindstrand

Åsa Lindstrand

Chefredaktör