RECENSION – Konsert med stor wow-känsla

Katarina Barruk sång och jojk
Espen Högmo trummor
Pål Olav Loftesnes keyboard
Christo Stangness bas

TEXT OCH FOTO YVONNE RITTVALL

En magisk konsert serverades av Katarina Barruk med band i Vännäs. Konserten var den sista på turnén i Västerbotten arrangerad av Norrlandsoperan.
Eftersom Katarina Barruk är en av få unga som talar umesamiska flytande framför hon sina egenkomponerade låtar på det språk som är hennes modersmål. För språket handlar inte bara om att göra sig förstådd utan också om livskvalitet och självkänsla. Katarina Barruks passion är att arbeta för att umesamiskan växer som språk och hennes främsta verktyg är musiken.
För två år sedan släppte hon det hyllade debutalbumet Báruos producerad av den norske multimusikern Frode Fjellheim. Där lyfter hennes låtar musiken som är en mix av pop, jazz och rock influenser.

NÄR KATARINA BARRUK intar scenen i Vännäs fascineras man av hennes utstrålning och scennärvaro. Av det tänkvärda innehållet i låtarna om livet, men framförallt av den unika, själfyllda rösten med makalöst spektra mellan mäktigt bråddjup och kristallklart, porlande höjder.
Under konserten presenterar hon material från Báuros, men även nyskrivet material varvat med 100 år gamla platsjojkar och personjojkar som Katarina Barruk hittat i arkiven. Musikernas kreativa och lyhörda samspel framkallar en energifylld, lyrisk stämning där pop och jazzinfluenserna fortfarande är tydliga.
Innan Katarina Barruk sjunger sina låtar på umesamiska berättar hon om dem på svenska. Och vi kan alla känna igen oss i dem. I kärleken till jorden eller att allt inte blev som man tänkt med kärleken, att saker är tungt och tufft i livet men att man aldrig ska sluta kämpa ”för att du behövs”. Eller, som låten En märklig känsla, om känslospröten vi har människor emellan. Hur man ibland kan känna, även om man är långt ifrån varandra, att den man tänker på inte mår så bra och att man måste göra något.

FARMORS JOJK, som Katarina Barruk skrivit själv, handlar om hennes farmor som efter att hon blev änka levde ensam hela livet. På frågan om varför hon aldrig skaffade en ny man svarade hon kortfattat och mitt i prick: Varför skulle jag det? Det var ju honom som jag älskade.
Djupt rotad i den samiska musiktraditionen skapar Katarina Barruk sitt eget uttryck där hon, med stor wow-känsla, tar med sig dåtiden in i samtiden. Hon hör hemma på de stora scenerna så att fler kan ta del av hennes språkrevitalisering med stort musikaliskt avtryck.

Bildtext:
Katarina Barruk med band gav en magisk konsert i Vännäs, skriver Samefolkets recensent Yvonne Rittvall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *