Recension: Ánte av Invviiguin

Ny skiva Ánte
Artist Ivnniiguin

 

När februaris två stora händelser Jokkmokks marknad och Staare2018 äger rum kommer jag att vara många mil från dem. Jag missar således deras samedanser. Men det känns som jag redan har varit där, på ett dansgolv där sydisdansarna samsas med oss nordisar som rör oss i otakt. Fast min samedans var i min blå bil längs någon skogsväg på väg mot okänt mål och ur bilens högtalare dånar Ivnniguins nya album Ánte.
I albumet samsas dansmusik, reggae, ballader, rock och punk. Albumet är ett av de album jag skulle rekommendera för den som just upptäckt den samiska musiken eftersom det är från dem många av våra samiska grupper hämtat sin inspiration, medvetet eller omedvetet. Jag tänker främst på banden Felgen orkester och Mollet. Hade de spelat den musik de spelar om inte Ivnniiguin funnits? Tror inte det! Bandet som spelat på våra samedanser från och till sedan slutet av 1970-talet är del av vår samiska musikhistoria.

 

ALBUMET ÁNTE består av tre gamla och tio nya låtar. Och låttexterna handlar om så skilda saker som fjällvandring, kalvmärkning och föräldrar. Men den som jag minns bäst är Jávvrás Riehpu och precis som namnet antyder handlar den om en sjö som drabbas av miljöförstörning. Låten är deras största hit från 1979, men jag tycker den håller än.
Ivnniiguin består av Iŋgor Ántte Áilu, Sveere Hjelleset, Heaika Hætta, Nils Martin Kristensen och Roger Ludvigsen. Den som inte har sett dem som en del i bandet Ivnniiguin, har säkert sett dem i andra musik- eller teatersammanhang.
Och eftersom jag gillar samedanser och nostalgi ger jag skivan betyget fyra av fem.
Bästa spår: Jávvás Riehpu (The Poor Lake)

 

Antal Samefolket: 4 av 5

 

Marica Blind

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *