Om makten i maktskiftet

Det har varit nordiska samermästerskap. Det är en stor grej. Inte minst lassokastningen känns som en prestigefylld sak. Och så har det varit renskötarkongress. En kongress för renskötande folk världen över. Den som visar att den samiska renskötseln inte är ensam, utan finns i ett sammanhang som sträcker sig långt utanför Sverige och Sábmes gränser.
Men det största samtalsämnet, det som kanske har rönt mest uppmärksamhet i alla fall på den svenska sidan av Sábme de senaste månaderna, är nog ändå valresultatet i Sametinget och hur politikerna skulle formera sig, vilka som skulle samarbeta och vilka som skulle få makten.
Det slutade med att de partier som brukar kallas för renskötarpartierna – Sámiid Riikobellodat, Samelandspartiet, Guovssonásti och Vuovdega – gick ihop med partiet Samerna och det nya Samiska folkomröstningspartiet och fick majoritet. Det blev därmed ett maktskifte i Sametinget, där det största partiet, Jakt- och fiskesamerna, efter fyra år vid makten hamnade i opposition tillsammans med LpSS, Álbmut och Mijá Gäjnno.
Det sägs att den tidigare majoriteten snubblade på målsnöret. Att de hade en majoritet säkrad, men att två av enmandatspartierna ändrade sig i sista stund och valde samarbete med renskötarblocket. Det gick många rykten om vad som erbjudits, det skrevs upprörda inlägg på sociala medier och stämningen där i Östersund, där mandatperiodens första plenum skulle hållas, var påtagligt dämpad.

DEN NYA MAJORITETEN har gått ut hårt med en omfattande regeringsförklaring. De har mycket att leva upp till under de kommande fyra åren. De lovar, helt logiskt med tanke på de samer som i första hand är deras väljare, förbättringar för renskötseln. De lovar också att sträva efter ökat samiskt självbestämmande, att klarlägga den samiska rätten till land och vatten, att stärka och utveckla den samiska kulturen och andra samiska näringar, att satsa på språk, utbildning, hälsa och social omvårdnad, med mera. Ja, precis på samma sätt som Sveriges eller någon annat stats regering, så utlovar Sametingets nya regering i princip satsningar på allt som rör samhället.
Men det finns en avgörande skillnad i botten: Sábme är ingen egen stat. Sametinget är inte ett parlament som ensamt kan besluta om de stora frågorna för samerna och sedan se till att de verkställs genom lagstiftning och myndigheter.
Vi, inte minst vi i media, skriver gärna rubriker om maktskifte. Ett skifte av den politik som förs från Sametingets sida blir det säkerligen, men att tala om ett maktskifte kan ibland kännas nästan lite lögnaktigt, när vi i nästa andetag talar om Sametingets maktlöshet. Å andra sidan är kanske makten att sätta agendan från samiskt håll, att tala om för den regering som faktiskt har det samiska folkets framtid i sin hand, är nog så viktig för vad som ska hända i framtiden.

OCH KOM IHÅG, att allt hänger ihop. Medan vi ägnar hösten åt att fiska, att jaga älg, att samla ren och slakta, att plocka bär, sylta och safta, att fylla förråden med mat och leva det liv vi mest av allt önskar, så gör de folkvalda dessutom ett jobb för att det livet ska få fortsätta att finnas, och till och med bli ännu bättre. Det är inte att förakta, även om alla inte alltid är överens om hur vi ska nå dit. Och från medias sida får vi göra vårt bästa för att fullfölja vårt uppdrag, som bland annat handlar om att beskriva för folket hur politikerna fullföljer sitt.

Åsa Lindstrand

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *