Nordisk Samekonvention – en katastrof för samerna som urfolk

I en tid då folkrätten stadigt har tagit steg framåt och urfolken alltmer har fått sina mänskliga rättigheter erkända, där självstyre och rätten till sina egna marker är fundamentala och där urfolkens egna beslutsprocesser börjar respekteras. Då, år 2017, kommer förslaget till Nordisk Samekonvention (NSK) som vill föra all denna positiva utveckling trettio år bakåt i tiden!
   
Det är något fundamentalt fel:
– När slutresultatet visar att folkrätten för samernas del ska regleras långt under dagens internationella folkrättsstandard.
– När förhandlingarna är en fortsatt kolonial process där Sametinget förutsätts godkänna förslaget utan samisk medverkan i övrigt.
– När de samiska representanterna i utredningen gladeligen tagit på sig statens glasögon under förhandlingarna och känt sig som viktiga statliga representanter. Ett är helt säkert; de har inte representerat samerna som folk.
   
Vi ska belysa detta genom att kommentera både processen att anta NSK och göra en jämförelse av innehållet i konventionsförslaget med urfolksdeklarationen. Det räcker med att att ta ut några väsentliga delar ur förslaget och jämföra med Urfolksdeklarationen från 2007 för att förstå att nivån är undermålig.
    Till att börja med kan konstateras att begreppet Free Prior and Informed consent / Fritt Informerat förhandssamtycke lyser med sin frånvaro i NSK. Detta begrepp är ett fundament i folkrätten för alla folks rätt att komma till tals i olika frågor. I Urfolksdeklarationen och ILO 169 finns den med i varje artikel som har att göra med självbestämmande, med hur vi själva vill organisera oss och vad gäller markrättigheter med mera. Bara detta räcker för att underkänna det nya konventionsförslaget.
   
ARTIKEL 4 I NSK motsvarar artikel 3 samt i princip även artikel 4 i Urfolkdeklarationen. I NSK definieras Samiskt självstyre som konsultationer med staten och beslutanderätt i interna frågor (Art 14) som staten gett till Sametinget via lagstiftning. Det intressanta är regleringen av vad konsultation med staten innebär (Art 17). Där står att “Konsultation ska ske i god anda, och enighet med eller samtycke från Sametinget ska eftersträvas innan beslut fattas.” Alltså ska staten tuta först innan de kör över samerna.
    I motsvarande artikel (Art 19) i Urfolksdeklarationen framkommer att “Staterna ska samråda och samarbeta i god anda med ursprungfolk genom sina egna representativa institutioner för att erhålla deras Fritt informerade förhandssamtycke innan antagande och genomförande av lagstiftnings- eller administrativa åtgärder görs som kan påverka dem.”
   
URFOLKDEKLARATIONEN ÄR mycket tydligare vad gäller rätt till urfolkens egna områden. I Artikel 26 står att “Urfolken har rätt till den mark, territorier och resurser som de traditionellt har ägt, ockuperat eller på annat sätt använt eller förvärvat.”
I artikel 27, NSK, har man tunnat ut texten genom att säga att “De områden som samerna traditionellt har brukat är en grund för att samer ska kunna bevara, utöva och utveckla sin kultur, sina språk och sitt samhällsliv.”
    Vad gäller ändrad användning av naturresurser har skyddet för samerna, i NSK Artikel 30, inskränkt sig till att det ska beaktas av staten. “….Vid avgörande av huruvida ingreppet eller ändringen kan tillåtas ska staterna i detta syfte se till att den samlade effekten av olika åtgärder med verkan i området på samernas kultur, språk och samhällsliv beaktas.”
    Även här är Urfolksdeklarationen betydligt klarare. I Artikelt 10 sägs följande. “Urfolken ska inte med våld förflyttas från sin mark eller områden. Ingen förflyttning ska ske utan Fritt Informerat förhandssamtycke rörande urfolken och efter överenskommelse om rättvis ersättning och, om möjligt, med möjlighet till återflyttning.”
   
DE NORDISKA STATERNA har i utrednings- och beslutandeprocessen utgått från en norm där staten beslutar över det samiska folket i alla frågor. Samerna är med endast som alibi. Därför har förhandlingarna också genomförts i god statlig kolonial ordning där samerna får sitta med i förhandlingarna, är i minoritet utan beslutanderätt och utan egna utredningsresurser. Sedan ska Sametingen bara ska godkänna konventionen och staten tar beslut. Bara detta strider mot folkrättens intensioner att alla folk har lika värde, särskilt i beslut vad gäller samernas egen framtid.
    Enligt Sametingets hemsida ska det, efter att Sametinget godkänt konventionen, skrivas en proposition som läggs fram för Sveriges riksdag. Förklaringarna till de olika artiklarna kommer i propositionen som sedan går ut på remiss.
Konsekvensen av allt detta är att samerna är så långt ifrån självbestämmande vi kan komma, dessutom utan Fritt Informerat förhandssamtycke. Den har NSK redan raderat bort! Tolkningarna av artiklarna görs av departementsfolk som inte har i uppdrag att värna om det samiska, inte har någon kunskap om samisk kultur, historia och rättigheter. De svenska politikerna är om möjligt ännu okunnigare. Hela denna process är, liksom tidigare, redan riggad i minsta detalj om hur våra rättigheter och självbestämmande ska bli som ljummet badvatten.
    Med detta i bakgrunden är det en katastrof för det samiska samhället om NSK skulle godkännas av Sametinget och sedan antas av svenska staten. Det är oerhört viktigt att vi samer inte själva medverkar till denna fortsatta kolonialisering av Sápmi.
   
DET RÄCKER INTE att ändra lite i några paragrafer. Nej, vi måste börja om från början i förhandlingarna om Nordisk Samekonvention! Från samisk sida måste vi först bestämma oss för om vi är ett eget folk och ett urfolk. Efter det kan vi ta utgångspunkt från att vi enligt internationella standarder är lika värda som alla andra folk. Och eftersom vi är lika värda som alla andra folk ska vi ha ett reellt självbestämmande över vår kultur, våra marker och vårt sätt att organisera oss. Med den utgångspunkten kan vi börja förhandla!
   
Ol-Johán Sikku och Gudrun Kuhmunen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *