Kyrkans vitbok duckar för viktiga frågor

Det har från Svenska Kyrkan sida lanserats ett tvåbandsverk om kyrkan och samerna.
Som bekant ägde samernas första landsmöte rum 1917 i Trondhjem och det andra i Östersund 1918 i ett stort frimurarkapell med prästen Gustav Park som första namn. Park höll därefter landsmöten i kamp för samisk självständighet mot länsstyrelser och lappfogdar, med närmast obefintligt stöd av kyrkan. SSR ”en fackförening för samerna” bildade han 1950, mycket långt efter andra svenska motsvarigheter. Samerna mötte ett extremt motstånd av rasistisk-kleptokratisk natur.
   
Redan 1913 hade den första biskopen i Luleå, Olof Bergqvist, startat den förnedrande hushållskåtaskolan i brädkåtor, som beträffande dränering och luftväxling skiljde sig ofördelaktigt från äkta lappkåtor. Den svenska hegemonin utsade då att lappbarn inte skulle få bo i rum för att ej avvänjas från renskötarlivet (som dock förutsattes klaras på svenska som var det enda språk som det undervisades i, men som saknar ord som är nödvändiga i renskötseln).
   
Biskop Bergqvist hade dock redan 1906 redovisat sitt verkliga intresse i sitt stift genom den stora boken författad tillsammans med geologen Fredrik Svenonius: Lappland, det stora framtidslandet. Framtiden låg i exploateringen av samernas land. Var kåtaskolan ett sätt att hålla samerna nere?
   
I KYRKANS tvåbandsverk ägnas endast ringa intresse åt samernas egna organisationssträvanden, som dock leddes av en präst som fick anlita frikyrkolokaler för sina landsmöten. Här visar sig en härskande hegemoni.
    Den hos Olof Bergqvist ådagalagda hegemonin till förmån för statlig exploatering av vattenkraft, malm, skog, turism, forskning (Axel Hamberg med flera) får nog anses varit närliggande för den kyrka som var så närstående exploateraren/staten och så främmande för en självständig samekultur.
    Tvåbandsverket håller sig hegemoniskt till det religiösa fältet och saknar analys av hur kyrkan och prästerna (staten närstående) reagerade – lades ras och kleptokrati tyst och obevakat å sido av redaktionen?
    Är en ny svensk hegemoni under framväxt med bland annat den konstnärligt hyllade filmen Sameblod, och hur ställer sig kyrkan och prästerna då till ras och kleptokrati?
    Det överstora tvåbandsverket ger absolut intet svar. Det måste kostat stora belopp men duckar helt i dessa för framtiden avgörande frågor.
    Svenska kyrkans oengagemang för samernas egen kulturutveckling och emancipation i samhället utesluter ej verklig samisk fromhet. Denna tar kraft från själva jesusorden i evangelierna, som är utpräglat fredliga. Samerna har aldrig varit krigförande, de är utpräglat fredliga, de är tillförsäkrade neutralitet i krig. Detta respekterades när Tyskland ockuperade Norge med svenska renbeten. Detta respekterades i Höyesterettsdomen Altevatn 1968, på talan enligt Cramérs fullmakt. Se vidare Nordmalingdomen i HD 2011 som säger att den samiska befolkningen i Sverige har urminnes hävd. Rätten är alltså ej begränsad till renskötare. Även kyrkan måste respektera domstolsprejudikat.
   

Följande litteratur rekommenderas:
Yngve Ryd: Snö, Ordfront förlag 2001, Eld, Natur och Kultur 2005, Ren och Varg, Natur och Kultur 2007
Cramér-Prawitz: Studier i Renbeteslagstiftning Nordstedt & Söner 1970
Cramér- Lilian Ryd: Tusen år i Lappmarken, Ord & Visor förlag 2012
Tomas Cramér: Samernas Vita Bok (SVB) 35 vol. 1966-2016.
   
Lars Walkeapää, Jokkmok
Lars J. Nutti, Porjus
Leif Wäppling, Rönninge

   
Genom Tomas Cramér
   
Fotnot (red:s anm.):
Hegemoni = herravälde, dominans, makt
Kleptokrati = ett styrelsekick där makthavarna skor sig på invånarnas bekostnad

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *