Konstnär, aktivist och naturmänniska i väglöst land

Thursday, 28 May 2015 17:28
KONSTNÄR En vårdag för sextiofem år sedan kom han paddlande till Arjeplog, efter en lärorik och vådlig kanotfärd genom Sverige.

Men den unge konstnären Per Adde ville ännu längre norrut, och fortsatte längs Hornavan, vidare upp mot Kruompa och Loitaure. Sedan levde han i Arjeplogsfjällen i ungefär tio år, periodvis under

mycket svåra förhållanden.

– Hade det inte varit för samerna hade jag nog inte överlevt, säger han.

Nu har han firat sin 89-årsdag i Adde Zetterquist kunstgalleri på Storjord, med en helt ny separatutställning och en konsert med Mari Boine.

TEXT OCH FOTO MARIANNE HOFMAN

Per Adde föddes i Filipstad, och påbörjade en ingenjörsutbildning. Men efter en olycka som kostade honom fyra fingrar valde han en ny väg i livet och började på konstskola i Göteborg. När andra konststudenter sökte sig till kända och klassiska konstnärsmiljöer ute i Europa längtade

Per Adde norrut. Mot fjällen.

Han skaffade sig en kanot, fem meter lång, gjord av trä och helt täckt av duk. Kanoten har han fortfarande kvar, och använder, även om turerna inte blir lika långa och våghalsiga som förr.

– Modellen är hämtad från indianernas kanoter. Men den blev alldeles för dyr att tillverka, så det gjordes bara fem stycken här i Sverige. Jag fick tag på en av dem, och det är jag glad för, säger han.

På väggen i studentrummet i Göteborg hängde Generalstabens kartor. Under vinterkvällarna planerade Per Adde sommarens kanotfärd genom Sverige utifrån dessa kartor.

– Jag startade i maj, paddlade så långt jag hann, lämnade kanoten i någon gård på hösten och liftade tillbaka till Göteborg där jag tillbringade vintrarna. På våren liftade jag till min kanot och fortsatte min färd. Jag hade inget speciellt mål, ville bara norrut, norrut. Mot fjällen.

UNDER FYRA SOMRAR paddlade, seglade, bar och drog Per Adde sin kanot, innan han nådde fram till Arjeplog och fjällen, där han bestämde sig för att stanna.

– Speciellt klokt var det väl inte, men jag överlevde i alla fall, säger han.

I packningen hade han havregryn, knäckebröd, en vaddsovsäck och en rulle målarduk. Och vissa perioder i tält- eller torvkåta i Arjeplogsfjällen var riktigt svåra för honom.

– Jag frös som fan i min vaddsovssäck, och jag fick svälta ibland. När det regnade som värst blev allt i tältkåtan blött, och jag fick sätta upp mina målningar som ett tak under tältduken för att försöka hålla undan så mycket vatten som möjligt från min bädd. När ni hittar målningar som luktar rök och har en mörk ton vet ni att de var med mig då, säger han.

1961 hittade Per Adde den plats där han ville bygga sitt hus. Den ligger vid Erik Larssa-tjänna, på norska sidan av riksgränsen, mellan Junkerdalsälven och Graddisälven.

En skogvaktare hade åtta år tidigare lovat hjälpa honom med en tomt, och på så vis fick Per Adde och Kajsa sitt hem på den gamla samiska rastplatsen där Erik Larsa-Steggo haft sitt sommarviste.

HIT GÅR INGEN bilväg, och om man inte vet var gården finns, är det lätt att missa de sju timmerhusen som hänsynsfullt placerats där utrymme funnits.

– Jag har bara fällt ett enda träd här, berättar Per Adde.

Efter de år han bott i kåtor på fjället kunde Per Adde inte tänka sig att leva utan eld. I det första huset som byggdes här finns två stora öppna spisar, en i köket och en i det rum som blev hans första ateljé.

1967 kom den gamla studiekamraten Kajsa Zetterquist till Graddis. Meningen var att hon skulle ta nattåget till Fauske, och att de två skulle mötas där på morgonen. Men Per Adde längtade efter henne, och körde sjuttio mil för att möta henne redan på kvällen.

Sedan dess har de levt sida vid sida, som självständiga konstnärer, aktivister, naturmänniskor och livskamrater.

– Det räcker inte med att bara älska varandra. Livet måste få vara ett äventyr också, man måste ha lust att göra saker hela tiden. Vi har haft det så bra, säger Kajsa Zetterquist.

Och nog har de gjort saker minsann. Vid sidan av sina egna konstnärskap, har de engagerat sig för och i konstnärsorganisationer, och de har betytt mycket för konstens och kulturens utveckling i

framför allt Nordnorge.

Men de har också kämpat för naturen och för samernas rättigheter.

UNDER ÅREN I Arjeplogsfjällen fick Per Adde många vänner bland samerna. Han minns det första renskinn han fick av dem, och konstaterar att han förmodligen skulle ha frusit ihjäl utan det.

Genom sin vänskap med samerna fick Per Adde också en god inblick i deras levnadsförhållanden och han fick ta del av motsättningarna mellan samer och övrig befolkning. Sedan dess har han, tillsammans med Kajsa, ägnat flera år av sitt liv åt att kämpa för samernas rättigheter.

– 1979 fick vi höra talas om Alta, och det var en viktig sak för samerna. Vi reste dit, och kämpade i tre år, tillsammans med fjorton tusen andra människor spärrade vi vägar och demonstrerade mot utbyggnadsplanerna. Men det gick som det gick, 1981 kom polisen och städade bort oss för gott, och vi blev både häktade och straffade, berättar Per Adde.

När han så kom tillbaka till Graddis startade en ny kamp. Då fanns planer på kraftverksutbyggnad på Saltfjellet, och Per Adde blev samernas talesman mellan åren 1982 och 1987.

– Hade de fått bygga fem stora kraftverk här hade renskötseln varit helt ödelagd och ett minne blott. Jag blev lobbyist, fick lite förståelse hos kommunen och fylket, men när jag kom ner till Oslo fick jag bra kontakter och mer gehör.

EFTER FEM ÅR hörde Per Adde politiker i Stortinget använda hans ord när de diskuterade frågan om Saltfjellet, och istället för kraftverksutbyggnad blev det nationalpark av området.

– Det blev full seger, säger Per Adde och ler nöjt.

Nya hot mot renskötseln och miljön dyker ständigt upp, bland annat i form av planer på gruvbrytning. Men Per Adde har lämnat åren som aktivist och lobbyist bakom sig.

– Någon annan får ta hand om det där nu. Jag är för gammal, och nu vill jag måla, förklarar han.

På den separatutställning som öppnades i samband med firandet av Per Addes 89-årsdag finns flera nya tavlor, den allra nyaste målad så sent som denna vinter. En vinter som Per Adde och Kajsa Zetterquist tillbringat i Värmland.

– Den är målad nere i Värmland, men med minnen från Erik Larsa-tjänna, säger Per Adde, som också konstaterar att han nu vågar mer än förut.

DET BEKRÄFTADES AV vännen och konstnärskollegan Oddvar I.N. Daren, som i sitt hyllningstal vid vernissagen beskrev Per Adde som en otålmodig, krävande människa med stort hjärta, som med dödsförakt använder pensel och färger när han målar, ofta samma motiv, men alltid med en ny insikt och klang.

Vernissagens invigningstal hölls av Odd Eriksen, tidigare fylkesrådsledare, och han lyfte fram Per Addes och Kajsas insatser som samhällsmedborgare, och deras självständighet och integritet som

viktiga faktorer bakom galleriets tillkomst.

– Det ni representerar måste finnas i vårt samfund. Ni har en stor självständighet och en kritisk integritet. Ja, ni är rätt och slätt krävande, men det är just det som bekräftar galleriets legitimitet och gör det riktigt att satsa offentliga pengar på att förmedla det som ni representerar, sa han.

Efter vernissagen, som lockade 150 personer i en by med sju bofasta, kunde ett sjuttiotal personer ta del av Kajsas present till sin Per Adde, den två timmar korta föreställningen Under nordlige stjerner med Mari Boine, musikerna Gunnar Augland och Georg Buljo, samt religionshistorikern Brita Pollan.

Bildtexter:

Bildtext1: En man och hans kanot. De har följts åt över stora sjöar, längs forsar, nedför vattenfall, genom skog, i älvar med timmerflottning, på tåg och över fjäll, på en resa från Göteborg till Saltfjellet och Erik Larssa-tjänna.

Bildtext2: Still going strong. I samband med sin 89-års dag hade Per Adde vernissage för en helt ny separatutställning i Adde Zetterquist kunstgalleri på Storjord. I utställningen visas trettio tavlor som han målat de senaste åren. På många av dem dyker renar i olika färger och formationer upp. Den allra nyaste tavlan, Rognen, har han målat i Värmland denna vinter, med vedboden vid Erik Larssa-tjännan i tankarna.

Bildtext3: Vid sidan av sitt konstnärskap har Per Adde ägnat flera år av sitt liv åt att kämpa för samernas rättigheter. I Alta förlorade han kampen, men på Saltfjellet blev det full seger.

Bildtext4: Per Adde och Kajsa Zetterquist. Tillsammans i närmare femtio år. Som självständiga konstnärer, aktivister, naturmänniskor och livskamrater.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.