Kalvmärkning i sol och snö

Friday, 24 September 2010 11:41

Årets kalvtillgång och märkning har varit bra för de flesta samebyar. I våras och försommaren var oron stor hos många renägare, rovdjuren härjade bland renhjordarna och vädret var inte det bästa för de nyfödda kalvarna.

Text och foto: KRISTINA NUTTI

Översätting:

För renägarna i Talma sameby så fanns oron över hur många kalvar som blivit föda för rovdjuren. Samebyn hade stora problem med björn som härjade i renhjorden på senvåren. Men Talma var inte ensam om det problemet, de flesta samebyar har rapporterat om den stora rovdjursförekomsten.

Talma sameby har sitt sommarviste, Láirevággi i Troms fylke i Norge. I en dal där dimman och regnet kan råda i dagar, uppemot en vecka. I år var det inget undantag, regn, hård blåst och till och med snö hann det komma innan man var färdig med kalvmärkningen i Láirevággi.

Men trots det så är Jåvna Allas, ordförande i samebyn nöjd med årets kalvmärkning.

– Det har gått bra, oron fanns ju med tanke på de många björnarna som härjade bland renarna på deras väg västerut i våras. Men vi har bra med kalv och de verkar vara stora och fina, säger en nöjd Jåvna Allas.

NU NÄR SOMMAREN övergått till höst så kan de flesta samebyar runt om i svenska Sápmi konstatera att kalvmärkningen gått bra och att antalet överlevande kalvar legat i runda tal mellan 70 och 80 procent.

Några undantag finns dock, bland annat Muonio sameby i Norrbotten och ett par samebyar i Jämtland, där kalvantalet varit färre och där man har haft problem med rovdjuren. Från Västerbotten rapporterar de flesta samebyar att det gått bra med årets kalvmärkning, och de flesta renägarna sägs vara nöjda.

Girjas sameby i Gällivare kommun rapporterar också om en lyckad kalvmärkning. Hela nitton gånger har byn haft kalvmärkning.

– För oss har det flutit på bra, många kalvar och rätt så bra väder, trots en och annan stormby med regn, konstaterar Ingemar Blind, ordförande i Girjas sameby.

Kalvmärkningen sägs vara renskötselårets ränta eller återbäring på det arbete renskötarna utfört under det gångna året. Men många faror och öden väntar årets födda renkalvar, en mindre bra vinter, dåligt renbete eller rovdjur kan snabbt ända livet för dem. En verklighet som är vardag för renarna och dess ägare.

Bildtexter:

Kalv1: Nätter som dessa gör gott för både människor och djur. Vy västerut från kalvmärkningsgärdet i Láirevággi.

Kalv2: Lillemor Baer märker kalv.

Kalv3: Tre generationer Allas hjälps åt vid kalvmärkningen, Börje, Anne-Ravna och Lars-Henrik.

Kalv4: Efter att ha vaknat till snöstormen var de flesta eniga i byn om att kalvmärkningen i Láirevággi var över för den här sommaren. Foto: JOHANNES NUTTI

Kalv5: Per-Olof Svonni fullt koncentrerad både på renarna och på stenarna.

Kalv6: Vad gör man om man inte kan sova och inga renar är i gärdet? Bygger dammar i bäcken så klart, trots att klockan passerat midnatt.

Kalv7: Anna Karin Niia med sonen Ante i famn. Bråda tider för henne som ska hinna med kalvmärkningarna både i hembyn Gabna och i Talma.

Kalv8: Samebyns ordförande, Jåvna Allas som ler i kapp med midnattssolen och är nöjd med årets kalvmärkning.

Kalv9: Bråda tider även för Nils Johanas Allas som snickrade på huset mellan samlingarna och gärdena.

Kalv10: Det ska böjas i tid, de som renvallare ska bli… Är man knappt åtta veckor finns inget annat råd än att följa med upp till kalvmärkningen. Det fick dessa Huntawayvalpar göra. Till nöje för de yngre i byn.

Last Updated on Friday, 24 September 2010 14:16

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *