Samefolket Översättningar Filmen om Áillohaš är gjord av kärlek
Filmen om Áillohaš är gjord av kärlek PDF Print E-mail
Sunday, 29 January 2017 23:01
DOKUMENTÄR Filmaren Gunilla Bresky i Luleå kände Nils-Aslak Valkeapää. Hon har länge burit på en önskan att göra en film om den samiske multikonstnären. När filmen Solens son nu är klar väntar en rad festivaler på att få visa den.

– Jag har gjort ett porträtt av en av de största konstnärerna i Norden under de senaste 100 åren. En film för dem som ännu inte vet vem han är, säger Gunilla Bresky.

TEXT EVA ÅSTRÖM FOTO

Filmen Solens son är en film gjord av kärlek. Den innehåller inte något negativt, konstaterar filmaren Gunilla Bresky själv.

– Jag kände honom. Gjorde flera program om honom och med honom på 1990-talet när jag jobbade på Sveriges Radio. Han var en oerhört ödmjuk och karismatisk människa som öppnade ögonen på en hel generation samer. Han jojkade när jojken ännu var förbjuden. Han lyfte det samiska språket, blev dömd till helvetet av starka religiösa krafter på Nordkalotten. Han var en sann banbrytare, en multibegåvad konstnär med varma ögon, hade ett varmt handslag och mycket humor. Dessutom var han en rockstjärna.

Idén att göra en dokumentärfilm om Valkeapääs gärning och konstnärskap har Gunilla Bresky burit på länge.

– En stor svårighet var att han inte längre finns med oss. Han dog 2001, bara 58 år gammal.

Det var först när hon besökte hans hus i norska Skibotn, dit han flyttade från Beahttet utanför finska Karesuando för att ta hand om sin gamla mor, som det klarnade.

– Jag är mycket noga med formen. Varje film jag gjort har ett nytt berättargrepp. Och när jag såg det vackra huset som idag används som konstnärsbostad visste jag. Huset skulle bli navet i filmen.

TILL HUSET inbjöds sju av Áillohaš gamla vänner från finska, norska och svenska sidan för att berätta om sina minnen av honom och läsa hans dikter. De intervjuerna har sedan flätats ihop med arkivmaterial från nordiska tv-bolag.

– Det var i arkivmaterial från Finland, där han slog igenom i slutet på 1960-talet, som jag förstod vilken rockstjärna han var som ung. Han gjorde något helt nytt. Förutom att han jojkade, kopplade han senare ihop jojk med instrument och skapade en ny sorts musik.

Egentligen hade Gunilla Bresky planerat för en långfilm, men när norska filminstitutet sa nej till medel med motiveringen att filmen inte var nog norsk, blev kompromissen en en timmes lång film anpassad för tv. I slutänden blev det svenska pengar som till stor del kom att finansiera Solens Son, som var öppningsfilm vid filmfestivalen i Tromsö i mitten av januari och bland annat kommer att visas på Göteborgs filmfestival. Gunilla Bresky beskriver filmarbetet om den mångsidige Valkeapää som en spännande men svår resa.

– Nils-Aslak Valkeapääs konstnärliga multitalang är beundransvärd, men han är också känd som en förgrundsgestalt i den rörelse som bidrog till att synliggöra samerna på 19 70-talet. Det var också den mer politiska och filosofiska Áilu jag lärde känna, säger hon.