Samefolket Redaktörn Skönheten och rikedomen får oss att kämpa
Skönheten och rikedomen får oss att kämpa PDF Print E-mail
Monday, 19 September 2016 05:52
”Det finns ingen plats för oss i den här världen.” Han säger så, min vän, när vi sitter i bilen och passerar ett av SCA:s senaste ingrepp i markerna. En skog som bolaget lovat samebyn att inte hugga. ”Nej,” svarar jag och vet inte hur jag ska lindra sorgen i hans ögon, men konstaterar: ”Det finns ingen plats för någonting annat än vinstmaximering.”

Det finns inte plats för människor som bedriver arealkrävande, ekologiskt hållbara näringar, därför att deras djur behöver det. Inte för älgar som betar av tallar i de monokulturella tallåkrar som skogsbruket självt har skapat. Inte för en miljöhänsyn som faktiskt borde vara så stor att de storskaliga ingreppen helt upphör, innan det är för sent. Inte för mänskliga rättigheter. Egentligen inte för någonting som stör varje form av lönsamhet, var den än förekommer.

JÖRGEN STENBERG i Malå sameby är en kämpe. Men samtidigt som han kämpar för en skogssamisk kultur, så konstaterar han att det finns de inom renskötseln som har gett upp. Som ser att enda sättet att lösa problemen är att försöka få så mycket pengar som möjligt för intrången. Då kan ersättningarna från vindkraftsbolag, gruvbolag och skogsbolag utgöra avgångsvederlag, så att de kan sluta med renskötseln. För det finns snart ingen plats, varken mentalt eller på de fysiska markerna.

Och om renskötare ger upp, som är så direkt beroende av markerna, hur konstigt är det då egentligen att så många samer som tvingades bort från den samiska gemenskapen en gång tiden valde att ge upp och inlemmade sig i försvenskningen? Historien lär oss om samtiden, samtiden lär oss att förstå historien.

Ja, nog kan man bli deppig för mindre. Men så lyfter man blicken och ser rikedomen. Ser kniven som raskt snittar i fisken för att filéerna ska hamna i frysen, ser svampen ligga på tork, ser rabarbern omvandlas till saft, köttet rökas i kåtan, lingonen kokas till sylt, kvannen kanderas till godis. Ser skönheten i gammelskogen, storslagenheten i fjällvidden och friskheten i det forsande vattnet. Det är då man vet att man kommer att ta ännu en strid, och ännu en och ännu en.

DET FRASAR AV frost i gräset om morgnarna nu och luften är klar och kall. Det är tid för jakt och slakt. Under tiden jobbar samiska delegater hårt för att samer i norska, svenska och finska Sábme ska få till en så bra Nordisk samekonvention som möjligt. I det här numret berättar de samiska representanterna i den svenska delegationen, Josefina Lundgren Skerk och Lars-Anders Baer, om hur de upplever arbetet med Nordisk samekonvention. Vi har också porträtterat en person som varit med länge, nämligen Agneta Silversparf. Hennes insatser för skogslulesamiska historieskrivningen torde vara ovärderliga. Med mycket mera.

Så ta en paus i arbetet med att fylla förråden för vintern och läs Samefolket.

Åsa Lindstrand