Samefolket Redaktörn Idrott och politik hör ihop
Idrott och politik hör ihop PDF Print E-mail
Monday, 02 May 2016 05:46
Idrott och politik hör inte ihop. Det fick man höra som barn, gång på gång. Och visst, jag kände nog inga politiska vindar i orienteringsklubben i Trollhättan, eller i badmintonföreningen. Men, men… numera vet vi att det inte är så barnsligt enkelt. Är det okej att lägga OS i ett Kina som ständigt bryter mot mänskliga rättigheter? Är det kanske till och med bra att göra det, så att aktuellt land får ögonen på sig? Och det samiska fotbollslagets deltagande i Conifa Worl Cup i den georgiska utbrytarrepubliken Abchazien har ju rönt viss uppmärksamhet, utifrån internationella politiska aspekter.

I det här numret skriver vi ovanligt mycket om sport. Det har varit same-sm i innebandy i Umeå för unga och äldre. Det kanske inte var frågan om så mycket politik just där, tänker jag, utan funderar istället på hur det gick till när innebandyn utvecklades till något slags samisk nationalsport. Kul verkar det i alla fall ha varit, och många känslor inblandade av bilderna att döma.

Däremot när vi kommer till Nordenskiöldsloppet som i år återuppstod i Jokkmokk, så kan kopplingen mellan idrott och politik göras tydligare. Mer än 300 personer kom för att åka de 20 milen. Många av dem hade i sin tur med sig servicefolk och/eller anhöriga. De hyrde förstås in sig på hotell, stugbyar och vandrarhem och åt på ortens restauranger. Någon sade, att det här är eller kan bli, det största arrangemanget i Jokkmokk efter vintermarknaden.

Vad krävs det för ett skidlopp på 20 mil? Jo, vit snö. Massor av vit snö. Vad innebär ett skidlopp på 20 mil inte? Att man skövlar naturen. Nu förstår ni vart jag vill komma.

På en ort där en av landets mest infekterade konflikter kring en naturexploatering har ägt rum, nämligen den om en gruvetablering i Gállok, visar nu positiva och driftiga krafter att vi kan utveckla och leva av något annat än skitiga industrier som förstör för rennäring, jakt och fiske, som raserar kulturlämningar och tvingar folk från sina hembyar. Det handlar om lokal näringslivspolitik och opinionsbildning i gruvfrågan. Inte för alla, kanske inte för dem som bara är sportnördar och som tycker att skidåkning lika gärna kan ske på ett vitt band av konstsnö i ett grönt alplandskap, eller in en tunnel i Torsby.

Men för oss som både gillar idrottsliga prestationer och en frisk natur, så finns sambandet där. Som invånare i Jokkmokks kommun, övertygad motståndare till storskalig naturresursutvinning och med barn vars förfäder har trampat kulturmarkerna typ sedan urminnet skapades, så är jag övertygad om att satsningar som bygger på det vi har utan att förstöra det vi lever av i grunden, är rätt väg att gå.

ÅSA LINDSTRAND